Djupa samtal ger mig min livsnäring

Regnet öser ner och viken ser ut som en skrovlig skridskobana. Åskan dundrar på med jämna mellanrum och jag sitter vid mitt fönster och lyssnar på musik, gör nya spellistor och äter färska blåbär. Mitt huvud värker, nacken likaså, jag undrar om det är vädret eller om jag har sträckt mig för det är sällan nacken värker. Kanske är det för att jag inte har styrketränat på länge. Canadagässen står på gräsmattan med sina långa halsar uppsträckta mot skyn och tycks undra vad det är frågan om, de borde ju ha varit med förr tycker man. Det är tveksamt om någon badar idag men jag var faktiskt på väg vid lunch men nu är jag glad att jag stod över.
 
Jag tog tunnelbanan söderut i morse. Åkte till Ikea. Det jag skulle ha fanns inte att köpa online, annars åker jag sällan till butiken. Det blev tack och lov bara det jag skulle handla, två varor och så en påse bullar och en kaffe i kaféet. Nu fick de full fart gässen, de springer och halvflyger ner mot stranden. Vet inte vad det var som skrämde dem, om det var åskan eller en hund som gick förbi. Jag stannade på torget i Skärholmen och köpte frukt och grönsaker. Ville köpa paprikor här om dagen, från Mathem, men de var så hiskeligt dyra; 75 kr/kg. Spetsiga paprikor kostade 191 kr/kg. Jag är egentligen ganska omedveten om priser men där gick väl ändå någon sorts gräns tänkte jag. En paprika för 15 kr. I Skärholmen köpte jag fyra för 14.90kr kilo och tomater till samma pris.
 
För ska jag fortsätta gå i terapi, fortsätta hos PT och kunna åka utomlands nån gång ibland håller det inte att handla dyr mat och då kan Skärholmen vara ett alternativ. Jag ska försöka åka dit, om inte varje vecka så åtminstone varannan. Dörr till dörr gör jag mina ärenden på en timme, mellan två tvättar. Så får det bli. Jag har fått en ekonomisk rådgivare som hjälper mig att tänka till och stanna upp, hon får mig att fundera kring prioriteringar och vad som är viktigt. Kanske handlar jag vissa varor på Mathem, sånt som är otympligt att forsla hem, och resten till lågpris här runt omkring, på så vis kan det fungera rättså bra, jag har ju inte obegränsat med tid.
 
Jag är bjuden på grillfest ikväll men jag vet inte hur det blir med den. Trädgården där grillfesten ska äga rum lär ju vara rättså blöt. Och jag har ont i huvudet och nacken. Det har varit mycket den här veckan, samtidigt har jag tagit det lugnt och njutit av att vara hemma. Jag kom hem från Skåne i lördagskväll. Vi hade en riktigt fin vecka förutom att vädret inte var det allra bästa men två dagar kom vi iväg till stranden. Den ena var det så pass att vi kunde sola och bada, den andra satt vi uppe på en höjd vid Österlen och njöt av vågorna och havet nedanför. Mycket tankar föds när jag reser och kommer hemifrån, ändå är det så skönt att komma hem till sitt eget och jag bor så idealiskt att jag behöver vara hemma och njuta av min egen lägenhet någon eller ett par veckor på sommaren också.
 
Denna sista semestervecka har jag haft gäster nästan varje dag. Jag har bjudit på enkla måltider på mitt fina porslin jag köpte förra sommaren och i mina fina keramikskålar som jag är så glad att få servera i ibland. Vi har suttit på min balkong och njutit av sommarlugnet. Ett par kvällar har jag dock själv åkt i väg in till stan. I onsdags drog en kompis med mig på salsakurs. Det var verkligen jättekul och vi ska dit på onsdag igen. Vi kommer att gå endel i höst men det kan nog inte bli varje vecka, det blir för dyrt, vi får se hur ofta det blir. Igår var jag in och klippte mig och färgade min gråa hårbotten. Hur många inpackningar man än gör på sommaren så kändes det att topparna behövde kapas, de var verkligen slitna.
 
Det är nu en vecka till jag börjar på mitt nya jobb, det känns spännande men inte särskilt nervöst. Det ska bli kul att se vad jag får för nya arbetskamrater och om jag kommer att trivas. Jag är inte så orolig, brukar trivas på de flesta ställen, har blivit så van nu att byta miljö. Självklart vill jag inte byta jobb alltför ofta men jag har inte den där rädslan att lämna det gamla som många har, den där "man vet vad man har men inte vad man får-rädslan". Jag ser det som utveckling. Jag vill givetvis inte lämna ett arbete om det fungerar ypperligt, men ibland är det tillfällen som gör att ett läge uppstår och nu kände jag att jag behövde vända blad och kunde inte tacka nej till det erbjudande jag fick.
 
 
 
 
 
29 juli 2017  En dag senare
 
Jag blev avbruten i mitt skrivande igår, mådde inte bra. Illamående blev värre och så huvudet och nacken. Det blev ingen grillfest. Jag trodde jag skulle bli sjuk. Synd tänkte jag för jag har en dejt idag :) Jag blev lite orolig för det där med nacken, likaså illamåendet och inte likt mig att ha ont i huvudet. Jag gick här hemma med min yllehalsduk virad flera varv hårt runt halsen och sjönk sen ner framför Netflix och en riktigt härlig romantisk dramasåpa. Kanske har jag legat och solat för mycket, tänkte jag, med nacken i nån konstig ställning, men jag tycker också att jag rört på mig en del och varit ute och dansat. För många snurrar i salsan kanske? Idag är nacken och huvudet bra men illamåendet är inte helt borta. Jag har suttit ute på balkongen men det är en aning kyligt så jag färdigställer det här inlägget inomhus.
 
Jag har egentligen inte mycket att berätta, samtidigt har jag hur mycket som helst att säga och dela med mig av för det har hänt mycket med mig den här sommaren, med mina tankar och mina ambitioner i livet. Jag har haft distans till terapin, samtidigt har den haft stor effekt på mig och börjar leva sitt eget liv i mig. När semestern börjar är den alltid för kort och jag tänker att jag inte kommer att hinna vila upp mig, varje år är det så. Men när mina fem veckor väl har passerat inser jag att så mycket har hänt och att jag är en helt annan än den jag var i början på sommaren. Jag älskar det och jag älskar den sidan av mig själv, att jag är så utvecklingsbar. Jag har tagit starkt intryck av de människor jag umgåtts med i sommar. Både nya och gamla vänner, de flesta nygamla. En av dem kom på kaffe och våfflor här om dagen. Jag gillar att grädda våfflor och det kunde hon behöva. Hon har elakartad cancer, har gått ner mycket i vikt och orkar inte mycket. Ändå gav hon mig så mycket styrka och inspiration. Vi satt på min balkong i fyra timmar och det var ytterst givande fyra timmar och början på nånting nytt.
 
En annan kär vän kom på middag och vi djupdök i filosofiska och psykologiska samtal fram till klockan ett en måndag då hon insåg att det var dags att ta nattbussen hem. Självklart erbjöds hon en sängplats hos mig men hon ville hem till sin dotter. Och grannen har varit på besök flera gånger och vi pratar böcker, livet, semestrar och vad som är viktigt för oss för att vi ska kunna andas. Jag måste ha djupa samtal, djupdykning är min näring och jag vill ge lika mycket som jag får men utbytet av tankar om livets mening är det som ger mig energi att orka leva, det och dansen och så självklart massa humor och skratt. Jag hoppas han är en djupdykare, han jag ska träffa idag, jag tror faktiskt det.
 
 
Bryt upp, bryt upp! Vänd och vrid lite på dina gamla vanor och umgås med människor du inte brukar träffa i vanliga fall. Nya tankar föds och du tar nya steg på livets stig.
 
 
Balkongliv kräver goda kryddor till maten. Förr var oregano ett ogräs jag försökte få bort från mina rabatter,
numera betalar jag dyra pengar för oregano på Ica
 
Konstigt väder, det vill varken regna eller bli sol. Till slut kom regnet men stannade till
 
Skärholmens centrum
 
Lite fel kläder till salsa kom jag på, men skönt var det med kjol för det var väldigt varmt där
 
Stockholm Salsa Dance
 
 
 
 
 
 
 
 

När jag läst ett tag blev jag karaktären

Allmänt, Poesi & Litteratur / Helena Henschen, Helena von Zwigbergk, Inger Alfvén, Karin Alvtegen, Kristina Sandberg, Linda Olsson, Linn Ullman, Litteratur, Marie Hermansson, Relationsromaner, nextory / Permalink / 0
Det är en riktigt tyst morgon i hamnen. Endast en och annan med handduk runt halsen eller morgonrock på sig kommer gåendes från bryggan. Jag har inte kommit mig för att gå ner och doppa mig denna morgon. Efter att jag kom hem från Spanien har jag blivit märkligt kräsen med badtemperaturen, jag som alltid gillat när det är svalt i vattnet och inte ryggar för 15 grader tycker nu att det är lite för kallt när det är 18,5 som det var i går. Så länge det är varmt i luften är det helt okej och det är det idag även om solen inte skiner, så jag ska nog gå ner om en stund, man får ta ombyte med sig helt enkelt. Så är jag uppväxt, vi badade i alla väder.
 
Annars hörs bara måsarna. Jag älskar dom. Hur kan man vara så förtjust i måsar? Och tornseglarna. Härom dagen när min granne och jag satt och fikade på min balkong kom en tornseglare flygande rakt mot oss och kröp hastigt in intill stuprännan intill så vi fick se den på nära håll. Alldeles svart och större än jag trott, de ser ju så små ut när de flyger högt uppe i skyn. Sen flög den vidare. Jag har hört att de aldrig är stilla, att de aldrig stannar till eftersom de har svårt att lyfta igen och att de kan flyga omkring i flera år i sträck. De parar sig i luften men sen måste de väl rå om sina ungar nånstans? När jag läser om dem står det att de kan nå en hastighet på 200 km/timmen. Nere på gräsmattan har vi nu en drös med Canadagäss, de betar av gräset och hoppas väl på att någon generös liten pojke eller flicka ska komma med bröd under dagen. Hur kan man vara så fäst vid alla dessa tama fåglar?
 
Jag lever på balkongen. Morgon, middag, kväll. Resten av veckan är rättså späckad men sedan jag kom hem från Mallorca i torsdags har jag i princip levt på balkongen. Det har varit ljuvligt skönt. Det är städat i lägenheten och när jag är ledig njuter jag av att kunna hålla efter. Jag lyssnar på böcker. Läser E-böcker också men mest lyssnar jag. Mina lurar gick sönder på resan och jag har skickat efter nya men mest lyssnar jag i en liten högtalare jag ansluter till mobilen. Just nu läser jag böcker av Linda Olsson. Fantastiska böcker. Samtidigt läser jag en av Linn Ullman. Inte den senaste, den har jag läst, en gammal.
 
Jag minns den sommaren då jag var så sjuk. Det var för två år sen och jag insjuknade vid den här tiden. Jag hade varit i Halland på målarkurs och kom hem och fick feber. Det var den 14 juli. Jag blev inlagd och inte utskriven förrän den 30 juli. Det var en svår tid men min räddning var läsningen. Under vinterhalvåret orkar jag inte läsa så mycket skönlitteratur, jag har svårt att fokusera så det blir mest biografier och fackböcker och självhjälpsböcker. Då för två år sen läste jag trilogin om Maj av Kristina Sandberg. Den etsade sig djupt, djupt in i mitt medvetande, och under den veckan eller de veckor jag lyssnade på de drygt 50 timmarna om Maj gick jag in så för min läsning att jag närapå blev Maj själv. Jag började baka som hon, vädrade kläder och skötte om mitt hem. Jag var så svag och orkade inte så mycket men det var en räddning för mig då, att ha något att fokusera så djupt på.
 
Det är det som är så fantastiskt med skönlitteratur, att man kan släppa taget om det man har och gå in i en annan värld. Linda Olsson är lik Kristina Sandberg på det sättet. Båda kan verkligen skapa magi. Det är det ju många som kan men på vinterhalvåret har jag svårt att släppa taget och tillåta mig dras med in i andra världar, då håller jag mig till det som är verklighetsnära. Men på sommaren när inget annat håller taget om mig kan jag tillåta mig att gå in i världar jag annars håller långt i från mig, jag tillåter mig att dras med och känna djupa känslor jag annars inte alltid mäktar med. Jag kan känna längtan, sorg, glädje och andra känslor som jag kanske väljer att hålla på avstånd till vardags.
 
Jag har några favoritförfattare, men tyvärr ger de ut böcker alldeles för sällan och jag har svårt att hitta nya. Jag älskar att läsa samtida, svenska kvinnliga författare i min egen ålder och lite yngre och lite äldre som skriver relationsromaner; Karin Alvtegen, Inger Alfvén, Linda Olsson, Helena von Zweigbergk, Marie Hermansson, Linn Ullman (norsk), Maj-Gull Axelsson, Vibeke Olsson, Kristina Sandberg, Lena Andersson, Herbjörg Wassmo (norsk), Helena Henschen m.fl. Jag kommer inte på fler nu men önskar jag kunde få fler tips. Jag tycker om att läsa om miljöer jag känner igen antingen de är nutida eller historiska.
 
Eftersom jag trots att jag i stort sett alltid läser, har ganska svårt att läsa vill jag inte gärna påbörja böcker jag inte kommer att gilla. Jag fastnar lätt och blir så besviken när jag tvingas ge upp efter halva boken när jag inser att kvinnorna saknas och inga relationer kommer att belysas. Som när jag blev rekommenderad Jan Guillous Brobyggarna. Jag hade väldigt svårt att tro att jag skulle gilla Jan Guillou men i brist på annat började jag läsa den och tänkte att jag måste ju bilda mig en uppfattning om honom, jag har ju bara läst Ondskan. Men jag läser så långsamt och möter så mycket motstånd när jag läser och då måste boken vara riktigt, riktigt bra för att jag ska orka. Det är klart att det finns undantag, det händer att jag läser lättlästa deckare men generellt sätt kan jag inte plöja böcker på det sätt som många kan och läsa dem på några timmar. Så jag håller mig mest till säkra kort.
 
Uppläsaren är viktig också. Numera är de flesta uppläsare bra, det har blivit en sån stor bransch, men förr kunde man stöta på uppläsare som var alldeles för teatrala. Det förtog lite av läsupplevelsen. De kan också vara så att rösten vaggar en till sömns eller som i det fallet jag gång på gång började på Ljuset vi inte ser av Anthony Duerr och inte kunde fokusera för att jag fick sexuella fantasier bara av att höra Magnus Rossmans röst. Jag har alltid gillat Magnus Roosmanns, både att se och lyssna på, så tyvärr har jag inte lyckats läsa Ljuset vi inte ser. Jag får kanske läsa den som E-bok, lite mer neutralt.
 
Men tillbaka till det här med balkongliv. Det är verkligen underbart med balkong på sommaren när jag är ledig. Även om det är mörka moln på himlen sitter jag på min balkong, som nu. Börjar det dugga fäller jag upp mitt rektangulära parasoll som täcker min soffa som ett tak och så sitter jag här och njuter av att vara ute och samtidigt så nära till allt inne, nästan som i en villa. Jag ligger ofta i min soffa så som jag låg i hammocken hemma på tomten när jag växte upp och somnar en stund under bar himmel eller känner tryggheten från markisen ovanför, som ett litet bo. Det ger mig sån ro i själen. Ibland har jag tänkt om de här dagarna som gått sen jag kom hem i torsdags; "Vart tog de vägen?". "Jag har bara varit här hemma i Hamnen och latat mig och inte gjort nånting". Men det är så ljuvligt skönt att tillåta sig det, att tillåta sig att bara vara och inte vara så aktiv och nyttig, att släppa vardagen och njuta av min lägenhet som den sommarbostad den faktiskt kan fungera som.
 
Ikväll ska jag iväg och träffa min son. Jag hämtade cykeln på verkstaden igår så jag ska cykla in till stan och göra några ärenden innan. Jag behöver börja röra på mig lite men har inte orkat. I morgon är jag bortbjuden och på torsdag ska jag själv ha gäster. Ibland är det svårt att låta bli att tänka på att tiden är knapp på sommaren men jag kämpar och vet att jag har en hel vecka kvar när jag kommer hem från Skåne. Då kan jag återigen leva balkongliv och lyssna till måsarna, gässen och tornseglarna. En och annan båt hörs ute på fjärden, en hund skäller långt borta. Annars är det tyst, tyst. Det är mitt i juli och många i området är bortresta och resten håller sig inne såhär på morgonen när det är molnigt och lite kyligt. Jag ska lyssna vidare på I skymningen sjunger koltrasten och längtar efter att få börja på ytterligare en bok, och ytterligare en och ytterligare en...
 
 
Bryt upp, bryt upp och unna dig böcker och läsupplevelser i sommar. När du väl läst ett tag infinner sig ett lugn och ett fokus som inte finns där från början. Det är då du verkligen kan börja ta in det du läser och njuta av läsupplevelsen.
 
 
 
Böcker är som broderi, de ska ta tid och läsningen ska inte vara nyttig, du behöver bara släppa allt annat.
 
Balkongliv
 
 Fantastisk bok jag just avslutat
 
 

Control this madness before it's too late

Allmänt, Bryta upp, Konst & Kreativitet, Poesi & Litteratur, Resor & Rekreation, Samhälle & Politik, Traditioner & Årstider / Control this madness before it's too late, Dystopi, Hedersdoktor, La la Land, Liv Strömqvist / Permalink / 0
Ibland tror jag att jag lever i en djurpark. Vaknar jag mitt i natten hör jag änderna och canadagässen kvacka högljutt nere vid sjön, ett stenkast bort. Måsungarna har vaknat och skriker på mat och de nya måsparen har anlett för att häcka en andra omgång. En och annan skata skriker i högan sky och förbi mitt fönster flaxar någon  tungt med långsamma vingslag. Visste man inte bättre skulle man kunna tro att det var flamingos, papegojor och en hel inhägnad full av undurlater. Ändå väljer jag att sova med öppet fönster och jag älskar det, jag älskar mina vilda djur, livet på landet mitt i stan. Om man går ut tillräckligt sent eller tidigt kan man få syn på bävern som bor här i viken.
 
Det har varit en fantastiskt skön helg. Jag har verkligen fått påbörja semestern med den vila jag behöver och nästan alltid börjar semestern med. För mig är det svårt att rivstarta, det har hänt att jag har gjort det vissa somrar men av erfarenhet vet jag att jag behöver ta det lugnt det första jag gör. Jag har gått och lagt mig i tid och sovit länge på morgnarna. Det har inte blivit bada av för det har inte varit någon riktig värme att tala om men i morgon väntar 32 grader och det ser jag fram emot. På midsommarafton tittade en granne förbi och vi bestämde oss för att duka upp till fest några timmar senare. Hon hade ett ärende på dagen och jag fick möjlighet att städa undan efter min hektiska vecka. Hon kom åter vid sextiden och vi åt sill och potatis, räkor och brietårta med frukt, nötter och honung. Det var kallt ute men vi bylsade på oss filtar och satt ute till nio, tio.
 
Efter att hon hade gått hyrde jag La la Land. Den tama ljudkvalitén på min tv gjorde att jag fick ett ryck och började mecka med mina kablar för att fixa till mitt surround system som varit ur funktion en längre tid. Jag har inte haft ork att krypa bakom tv:n och mixtra med kablar, är det något jag är paniskt rädd för så är det elektricitet, men min envishet är på något märkligt sätt ännu starkare. Så till slut fick jag till det och kunde se fillmen med musik som fyllde hela rummet. Igår blev det inte mycket på tv. Jag såg det senaste avsnittet av SKAM men sen fick det vara bra och jag gick och la mig i någorlunda god tid.
 
I onsdags avslutade jag mina besök hos terapeuten. Inte för alltid men för sommaren. Vi ses inte förrän i mitten av augusti och då har jag planerat att gå varannan vecka och inte varje som nu. Dels behöver jag snåla lite och vara mer sparsam med pengar och dels har jag kommit så långt i mina processer att det kan räcka att gå två gånger i månaden. Jag vill spara pengar till en resa i vinter och vet redan nu att jag kommer att ha två veckors semester över jul och nyår. Jag vill inte bara sitta hemma och läsa då. Förra julen kändes semestern i mellandagarna delvis bortkastad så nästa jullov vill jag använda den väl och åka i väg till ett varmt land. Konstigt att jag planerar det redan nu kan man tycka, men det gör mig motiverad att spara.
 
Det är bra att ha lite planer, för min del. Jag har levt lite för impulsivt den senaste tiden och strött pengar omkring mig till det jag känner för och har behov av för stunden. Jag tror att jag kanske har behövt ha det så och det jag handlat har varit av värde men nu behöver jag vara lite mer förnuftig. Detta är något jag jobbar med i terapin och jag lär mig ständigt att ta hand om mig och sköta om mig själv. Hur mycket får man dyka in i sig själv egentligen? Jag läste en rad i DN och fastnade vid en rad uttalad av en artist och poet som enligt DN "fortsätter analysera den moderna folksjukdomen narcissism som han, precis som alla vi andra, bär på".
 
Det fick mig att fundera på vår tid, på vårt speglande i oss själva, vår självfixering, egofixering. Allt som kan störa den egna utvecklingen och det egna självförverkligande blir en käpphäst för oss. Våra selfies, vårt navelskådande och vårt behov av att synas, bekräftas och gå till historien på ett eller annat sätt. Jag talar inte för alla men jag själv är definitivt en produkt av denna era. Min blogg är givetvis ett redskap för min egen egoboozt. Självklart vill jag dela med mig till andra av det jag har att ge, självklart tycker jag att jag har goda syften men jag är också en del av det här samhället.
 
En video fick mig att stanna till igår. En dystopi om den tid vi lever i. Jag ville skaka av mig videon och valde att släcka lampan och försöka somna i från den. Men nånstans är det ju den verklighet vi lever i. Vad ska vi se tillbaka på om tjugo år? Var är vi om tjugo år? Vart är vi på väg? Dystopier är viktiga. Det är inte så att jag vill plöja dem på Netflix men jag anser att de är viktiga precis som satiren är viktig. Vi behöver dem som ser saker och ting ovanifrån, de som ser vårt samhälle ur ett metaperspektiv och kan förutspå vart vi är på väg. För är det inte så att de flesta av oss flyr in i det som känns skönt för stunden? Det behöver inte bara vara att plöja serier eller exponera sig själv på sociala medier, det kan till och med handla om att man demonstrerar eller spottar ur sig åsikter, engagerar sig för välgörenhet. Vad är egentligen långsiktigt? Hur kan vi ändra riktningen för vart vårt samhälle är på väg?
 
Det är stora frågor och inget jag orkar konfronteras med dagligen. Nej, jag hör till dem som flyr men jag beundrar de personer som får oss att reflektera över nuet och framtiden. Liv Strömqvist är en sån person. Hon har en skarp blick för vart vi är på väg. På sitt oerhört intelligenta, knivskarpa och humoristiska vis kan hon genom sina illustrationer få oss att förstå i vems koppel vi hamnat. Vi tror att vi är fria individer men i själva verket styrs vi av osynliga krafter som många gånger manipulerar och duperar oss till fotknölarna. Bara jag får kolla min Netflixserie och åka till Palma på semestern är jag nöjd tänker jag. Men Liv Strömqvist måste läsas om och om igen. Den senaste boken är ett mästerverk och 2016 blev hon hedersdoktor vid Malmö högskola. Inte konstigt och helt rätt.
 
Vad jobbig hon är, tänker du kanske nu. På semestern och allt, nu vill jag läsa Brytupp.se och koppla av. Det vill ju jag med, så låt oss göra det. Men ta dig tid och titta på videon nedan och läs gärna Liv Strömqvist Uppgång & Fall som sommarläsning så kan du läsa deckare efter det. Jag ska läsa om den för den står här i min bokhylla och jag ska skärpa mig lite i sommar och inte vara fullt så navelskådande. Jag behöver blicka utåt och du får gärna hjälpa mig med det. Ha en riktigt fin semester kära läsare. På återseende från Palma.
 
 
Bryt upp, bryt upp! Läs i sommar. Om du inte vet vad du ska börja med kan jag rekommendera Liv Strömqvist seriealbum Uppgång & Fall.
 
 
 
Geniala Liv Strömqvist
 
 
Till top