Att tänja på sina gränser

Allmänt, Bryta upp, Natur, Reflektioner, Resor & Rekreation / Fathala, Flygrädsla, Gambia, NYC, Senegal, Ticket, Ving, Vingresor, Väddö / Permalink / 0
Det är söndag morgon och jag har släpat med mig datorn ut till landet. Varför kan man fråga sig. Jo jag älskar att skriva när jag är ledig och när jag är ledig är det något jag prioriterar. På mobilen är det inge vidare att skriva inlägg längre, mobilversionen av bloggen har blivit svår att hantera, enligt mig. Jag skulle gärna ha en liten padda att ta med mig vid sånna här tillfällen men det har jag inte så det fick bli datorn som inte är särskilt tung, i själva verket väger den mindre än senaste numren av Damernas och Elle tillsammans, som jag också tog med för att bläddra lite i på kvällskvisten.
 
Kanske borde jag gå ut och andas lite lantluft. Igår fick jag erbjudandet att följa med till svampskogen men jag ville bara vara hemma och lyssna på tystnaden, andas skärgårdsluft och vila. Det slutade med att jag gick in och la mig på soffan och somnade och sov en riktigt god eftermiddagssömn. Jag blev väckt med ett glas cava och vi lagade god mat tillsammans, tände ljus och mös i stugan. Vid tiotiden var jag dödstrött. Nu sitter jag här och sammanfattar veckan, tänker framåt och försöker få ner lite på pränt. Min vän och värdinna är ute och krattar, hennes man är inne och fixar med annat. Vi ska äta lunch och vill inte stressa hem men måste åka i god tid för att hinna rösta. Kanske borde vi ha gjort det i förväg men tyvärr har det inte blivit av så det får bli idag innan åtta.
 
Jag minns när jag var här exakt exakt den här tiden för tre år sedan. Det var då det började, bloggen alltså. Idag är det den 16 september och val nu som då. Bloggens första inlägg publicerades den 12 september 2014, så den har precis fyllt tre år. Jag var på Väddö den 20 september. Jag minns att vi var ute i skogen och plockade svamp då med. Väninnan hittade svamp men jag gick mest runt och tittade på mina egna stövlar, skyllde på mina progressiva glasögon. Det slutade med att jag satte mig på en klippa vid vattnet, vid en havsvik stilla som en insjö. Igår var jag frestad att följa med och sätta mig på samma plats men tröttheten tog över. Jag måste vara snäll mot mig själv på helgerna och även om frisk havsluft och skogspromenad är hälsosamt och välgörande orkade jag faktiskt inte. Veckorna tar på krafterna och när helgen kommer är jag ofta helt utmattad och vill bara vara stilla. Inlägget för tre år sedan kan du läsa här: Väddö
 
Att få distans till sitt liv i stan är välgörande. Jag tror jag pratar om det rätt ofta, skriver om det där med distans. Det är så avgörande i mitt liv. Att få distans till mitt vardagsliv gör att jag kan hantera min vardag bättre. Jag tänker klara och tydliga tankar och jag uppskattar det jag har på ett sätt som innebär att jag inte längtar bort när vardagen väl lunkar på. Då inser jag att det inte är grönare nån annan stans utan att allt handlar om vad man bär med sig. Dock är mina resor helt nödvändiga, korta och långa. Resor inom länet, resor inom landet, inom Europa och nu också utom Europa. Jag har nämligen bokat en resa långt, långt bort. I jul ska jag åka till Västafrika. Jag har åter överaskat mig själv och fattar inte riktigt hur det gick till.
 
Jag skulle bara boka en resa till Lanzarote, ville åka i väg och sola och bada, få lite ljus i vintermörkret. Det var ganska uppbokat och det lägenhetshotell jag besökte förra gången fanns inte längre att tillgå. Istället tog hon fram två alternativ till hyggliga priser, men hyggliga priser vid jul är inte vad jag kallar hyggliga priser och då förväntar jag mig något utöver det vanliga. Men det lockade mig helt enkelt inte att betala tolv tusen för en vecka och komma till något av dessa två alternativ. För dessa pengar kunde jag få en vecka i Gambia, inklussive safari i Senegal. Jag slog till och tänkte att nu får det väl ändå hända nåt utöver det vanliga i mitt liv. Min första tanke när jag bokar resa är om det finns sjukhus. Men i Gambias huvudstad finns det självklart sjukhus. Jag hade turen att få en säljare som själv bott i Gambia och kunde svara på mina frågor. Detta avgjorde och jag slog till och nu är handpenning betald med safari i Senegal och allt.
 
Jag är så peppad. Detta är precis vad jag behöver för att både kunna se fram emot något roligt men också få den distans som jag så ofta pratar om. Jag vill se något helt annat. Jag vill långt bort och få helt andra intryck men nöjer mig gärna med en charter under ordnade former, med pool intill havet, musik och lockande marknader. Ska jag verkligen få komma ut på safari, se giraffer, sebror och antiloper? Det är för mycket för mig att ta in. Jag har aldrig föreställt mig att jag skulle göra något sådant, det har inte stått på min bucket-list. Nu är det bokat och jag hoppas att det verkligen ska bli av.
 
Att göra realitet av det som är ens drömmar är viktigt. Nu gör jag realitet av det som inte ens varit en dröm, det har varit en utopi. Att åka till ett afrikanskt land har i och för sig varit en dröm ända sedan jag läste om Mma Ramotswe i Damernas detektivbyrå för ett tiotal år sen. Alexander McCall Smith var suverän på att beskriva Botswana och Gaborones röda jord, dess människor och vanor, doften av te och rädslan för faror. Jag hade vansinnigt roligt när jag läste dessa böcker. Jag har aldrig varit där och inte i något annat afrikanskt land men att nu få åka till ett land som kanske liknar Botswana ska bli ett stort nöje. Vem vet, det kanske slutar med att jag bosätter mig i Afrika.
 
Att våga tänja på sina gränser - som i mitt fall innebär att ta mig en bit utanför min comfort zone - innebär att gränserna förflyttas en aning. Det i sin tur innebär att nästa gång man ska tänja på sina gränser kommer man ett steg längre vilket leder till att man kommer längre än man kanske vågat föreställa sig. För mig resulterar kanske en bokad resa till Afrika med en bokad dagssafari i att jag nästa gång bokar en resa till Gambia med en tvådagarssafari med övernattning på savannanen. Eller att jag nästa gång bokar en resa till New York City med en flygning över Atlanten vilket jag dragit mig för. 
 
Kanske är du flygrädd som jag var under en period och börjar med en enkel resa från Malmö till Stockholm så som jag gjorde. Jag åkte bil ner och flög hem. Det var första steget till att bli av med flygrädslan. Det tog några år men nu är den borta. Börja inte med NYC. För mig blev det en charter inom Europa under trygga former efter inrikesresan, med guide och personal som tog hand om mig. Jag fick till och med hålla en främmande medresenär i handen när det var som värst. Efter det har jag vågat ta mig allt längre ifrån vad som tidigare var min komfortzon. Nu utanför Europa med charter och nästa steg på egen hand eller med mer äventyr inom charterresans möjlgheter. Livet är inte slut för att man fyller 55 och har en massa sjukdomar eller fobier. Nej det är nu det börjar för mig.
 
Mitt nästa mål är att resa till NYC. Jag kanske gör några resor emellan, men dit vill jag verkligen igen. Jag var där när jag var 18. Jag var upp i World Trade Center, RCA-byggnaden, jag hade varken höjdrädsla eller flygrädsla. Jag var ung, orädd och hade ännu inte dragit på mig alla de sjukdomar jag fått på vägen. Jag flanerade på Manhattan och njöt av att vara omgiven av skyskrapor, promenerade i Central Park, Soho och på Femte Avenyn. Jag bodde på 42nd street och gick på musikal på Broadway. Jag vill verkligen dit igen och jag skulle vilja uppleva det med någon. Det är nackdelen med att leva själv men att leva med någon är ingen garanti för att man ska nå sina mål. Jag har levt med män som varit flygrädda, som haft begränsat med pengar, som inte velat det jag velat. Sina mål måste man ta ansvar för själv, uppnå på egen hand eller uppnå tillsammans med personer som har liknande drömmar. Att låsa sig vid vad ens partner vill som många gör, är så obegripligt för mig.
 
Jag har blivit bättre på att sköta min ekonomi. Jag har mer ledighet i och med mitt nya jobb och är noggrannare med att stoppa in pengar på olika konton. På så vis har jag bättre kontroll. Jag höll en utbildning i början av hösten som gav mig en grundplåt till Gambia. Kanske behöver jag hålla en sådan en gång om året för att tjäna de där extra pengarna. Gambia är intjänad, nu börjar jag spara till sommarresan. Kanske blir det inte en vanlig resa till Mallis, kanske vågar jag mig på något mer. Det gäller att envisas med matlådor, storhandling med noggranna observationer gällande kilopriser, skarp blick efter rabatter och reor, köpstopp gällande kläder. Det var många år sen jag var så sträng mot mig själv. Det enda jag är generös med är att gå ut och äta med vänner. Lever man ensam blir det viktigt, det är mitt tillfälle till umgänge men ofta bjuder jag hem vänner också, det gynnar alla.
 
Jag sitter ute i trädgården nu. I bakgrunden hör jag ljudet av brutna kvistar, löv som krattas och samlas i hop. En fågel sjunger nånstans i trädtopparna. I går kväll hörde vi kattugglan i den mörka septembernatten. Att vara på Väddö är en safari i sig. Tittar man noggrannt omkring sig upptäcker man djuren men det är lätt att bli blind. Jag minns förra sommaren, då såg vi en havsörn segla stilla med vingarna utsträckta högt uppe i skyn och en häger som stod på åkern och såg helt oberörd ut. Rådjuren rör sig obehindrat och i viken bodde två minkar i somras, kallade Bronko och Bettan av min väninnas barnbarn. Just nu sitter ett flygfä fast på skärmen. Jag är på landet.
 
 
Bryt upp, bryt upp! Tänj på dina gränser så ska du se att du når längre än du någonsin vågat hoppas på. 
 
 
 
Fathala naturreservat i Senegal. Det är obegripligt att jag kommer att åka omkring där den 29 december,
om bara tre månader
 
Väddö Backa
 
Edblads i Gåsvik
Glöm inte!
 
 
 

Det närmar sig

Allmänt, Mat, Natur, Resor & Rekreation, Traditioner & Årstider / Balkong, Balkonghäng, Cala Mayor, Halloumiburgare, Palma, Stockholm, Södermalm / Permalink / 0
Snart är det dags. Semestern närmar sig med stormsteg. Såhär års blir man plötsligt medveten om att det även finns ett slut eftersom semestern är begränsad även om den känns lång. Jag har fem veckor i år och ska passa på att njuta riktigt ordentligt, både här hemma i Sverige och utomlands. Som vanligt har jag tänkt stanna i Stockholm en hel del också. Två arbetsdagar kvar, sen midsommar och på måndag drar jag till Arlanda för att flyga till Mallis. Där blir jag kvar i tio dagar och efter en något ostabil dag längtar jag gränslöst efter sol, värme, stadigt väder och turkost hav. Just nu blåser det kuling här nere vid Hamnen och det går vita gäss på Mälaren. Jag har fått plocka in parasoll och annat från balkongen. Vinden knäpper i väggarna och dånar genom fönstren.
 
Det har dock varit många fina dagar och kvällar i Stockholm de senaste veckorna och i söndags var jag och en kompis ut på Ingarö. Där blåste det också och man fick lägga skor och väskor på sina madrasser och handdukar för att de inte skulle flyga iväg men det var varmt och soligt och jag badade i havet. Egentligen har jag inte råd att åka utomlands vilket straffar sig, men då jag inte hade möjlighet att åka någonstans i våras vågar jag inte riskera att få en dåligt sommar. Nu gungar båtarna kraftigt nere vid bryggan och jag kan tänka mig att båtägare snart kommer rusande för att kontrollera sina förtöjningar. Måsarna ligger stilla i vinden strax ovanför. Seglar utan att kunna styra riktning.
 
Ikväll har jag varit inne i stan och träffat en väninna och ätit halloumiburgare på en restaurang på Söder. Då var det lugnt och soligt och vi svettades i värmen från infravärmen. Men så slog det om snabbt och plötsligt och nu verkar lugnet vara på väg tillbaka igen. Det var mysigt att ses som alltid, jag njuter av de stunder jag får med mina fina vänner. Igår var jag hos en annan väninna och mös på hennes balkong.  Om en vecka sitter jag nere i Cala Mayor, strax utanför Palma. Jag har varit i Palma ett antal gånger men aldrig i Cala Mayor. Jag tyckte det var dags att utforska en ny del av Palmaområdet. Det gäller att bli vig och rörlig så att jag kan smörja mig själv på ryggen. Härom dagen missade jag några ställen och blev ordentligt bränd. Jag har inte för vana att åka utomlands mitt i  sommaren och har därför inte varit så utsatt för solen som man är mitt i sommaren, men det ska nog gå bra .
 
Dessutom längtar jag efter att bada i havet och ligga på en strand - i mindfulness - och njuta av den varma solen men såhär års lär det vara proppat med folk, inte så kul. Jag har varit bortskämd med folktomma stränder de senaste åren eftersom jag rest under lågsäsong. Bara på helgerna har stränderna varit rejält befolkade och då av spanjorerna. Under veckorna är det några turister men inte tillräckligt många för att fylla upp de milslånga stränderna längs Palmas kustremsa. Men innan dess är det sommar här och det gäller att ta vara på alla soliga och härliga sommardagar vi har. I morgon är det en vanlig dag - jag ska inte fira eller festa - och på torsdag blir det förutom jobb, tvätt och packning. Fredag, lördag, söndag vill jag kunna njuta av sol och bad och ledighet om jag kan.
 
 
Bryt upp, bryt upp! Sommarn är här nu och det är dags att ta vara på varenda liten stund!
 
 
 
Balkonghäng och bad i skärgårn är absolut nödvändiga ingredienser så här års.
 
Efter morgondopp i Mälaren
 

Året som gått med Bryt upp, bryt upp...

Allmänt, Natur, Reflektioner, Resor & Rekreation, Traditioner & Årstider / EEE, Eva E Eriksson, Gott nytt år, Köpenhamn, Laleh, Palma, Skåne, Sundsvall, Victoriabiografen, Vinterviken, Väddö, bryt upp, sf bio / Permalink / 0
Nyårsbön 
Ute är det barmark och inga tecken på midvinter. Jag minns nyårsafton för två år sen när de snötyngda grenarna hängde ner till marken. Idag är det plusgrader. Folk joggar utanför mitt fönster och matar sjöfåglar nere vid stranden. Själv skulle jag ha gett mig av till gymmet, till ett pass, men jag tror jag väntar lite. Fast risken är väl stor att det inte blir av då för de stänger två. Jag ska göra det jag gillar att göra på nyårsafton, jag ska ta mig till en kyrka och delta i nyårsbön. Delta och delta, man behöver ju inte be, man kan lyssna helt enkelt. En något udda sysselsättning för många, så udda att jag knappt velat nämna den genom åren. Vad ska folk tro? Det sker inte varje år, för två år sen var jag sjuk och förra året hälsade jag på en annan som var sjuk men innan dess har jag gått på nyårsbön ett antal nyårsaftnar. Ibland går jag till och med innan jag ska på fest.
 
Religiös eller inte 
Jag är inte särskilt kristen utan har nog skapat ett hopkok av tro som blivit mitt eget rättesnöre, min egen tröst och religion. Tvivlare, sökare eller troende, jag vet inte och vad spelar det för roll. Men på nyårsafton går jag i kyrkan, den enda dagen på året. Där ges jag möjlighet jag reflektera, lyssna till vacker musik och resa inåt. De moderna prästerna som predikar denna kväll refererar ofta till vad som hänt i världen. Jag minns särskilt en predikan när prästen talade om livets träd och refererade till protesterna och demonstrationerna som var när den gamla eken skulle huggas ned på Oxenstiernsgatan på Östermalm. Hon berättade om allt som blivit av den gamla eken, dess fortsatta liv. Det var fantastiskt. Präster idag pratar ofta om livet på ett sätt som intresserar mig. Det finns inte många ställen att gå till om man vill lyssna till teologiska, existentiella och filosofiska resonemang kring livet.
 
Kyrkor 
Det blir oftast olika kyrkor och idag blir det Maria Magdalena kyrka vid Mariatorget. Jag hade planerat att besöka en väninna innan men hennes sambo har blivit sjuk och jag vågar inte ta några risker, dessutom kan han få vara sjuk i fred. Jag har blivit bjuden på fest efteråt, två stycken för att vara mer exakt men har varit oartig och tackat nej. Jag väljer att vara tjuren Ferdinand och åker i stället hem till min korkek och luktar på blommorna. Så många nyårsaftnar jag sprungit ute, skålat och festat bland okända människor. Alla är lyckliga. Det är ju faktiskt inte ett måste att fira nyåret på det viset. Vill man fira nyåret, vaka in det i stillhet så ska man väl få göra det. Jag känner mig lite udda men det är lika bra att försöka stå för att jag är sån. Midsommar däremot är ingen helg jag vill fira i stillhet, då vill jag gärna vara med vänner och äta god mat.
 
Göra mig av med beroenden 
Jag kommer nog åka förbi Liljeholmen på hemvägen och köper något gott att äta och dricka. Något färdigt från delin. Något sött blir det inte för nu håller jag på att bryta mitt sockerberoende. Det är många beroenden som ska brytas samtidigt. När jag är sjuk som jag var innan jul sover jag på dagarna. Jag var utmattad och sover för att bli frisk. Då behöver jag ta sömntabletter för att sova på nätterna och inte vända på dygnet. Dessa har jag nu kämpat för att bli av med, det tar en vecka eller så. Likaså tog jag ett så kallat shoppingåterfall trots att inte ekonomin håller för det. Det blir ofta dyrt för mig att vara sjuk även om det bara är en förkylning. Jag blir rastlös och börjar kolla efter reor. Nu tvingar jag mig själv att inte gå in på några shoppingappar. Och så sockret. Jag är tuff mot mig själv nu men vet att det är överstökat på några dagar. På ett par veckor är alla dessa beroenden avlägsna. Det ena värre än det andra kan man tycka men alla tre kan leda till smärre katastrofer. Nu är jag där igen och låter rädslorna styra.
 
Knattebio  
I morgon ska jag träffa mitt barnbarn. Kanske går vi på bio han och jag, och ser Bamse och häxans dotter eller Sing, men den srenare verkade han inte så inne på när jag pratade med honom. Eller så stannar vi hemma och myser och fikar, många gånger är det skönast, att bara vara. Han trivs hos mig och har många leksaker här. Han känner sig hemma och vet var allt finns, pysslar och aktiverar sig. Nu skrev hans mamma att han gärna vill gå och se Bamse. Så roligt, jag blev så förtjust när vi var på knattebio tidigare i december, det var så mycket roligare än jag kunnat föreställa mig. Alla dessa barn och en hel hop med känslor och skratt som svallar över. Vi såg Petsons juligheter med en kompis till mig och hennes barnbarn. De satt med sina gigantiska popcornlådor och skrattade gott och mycket.
 
Fånga dagen 
Nu ska jag börja göra mig i ordning och fånga dagen - Carpe diem. Jag hinner inte med gymmet, orkar inte stressa. Jag tar det lugnt tills det är dags att åka in till Mariatorget. Kanske sätter mig och tar en fika nånstans innan. Kanske sätter jag mig och läser lite i min egen blogg, om vad som hänt under året. Min egen årskrönika, om vad som hänt mig själv och vad som hänt i världen. Överallt hör och ser vi sammanfattningar och årskrönkor i dessa dagar. I P3 som jag valt att ha på nu under julen som sällskap och omväxling till vardagens P1, har de pratat mycket om alla artister och konstnärer som gick bort under 2016. Många dessutom i förtid. Men det finns årskrönikor med andra nyheter också om man vill lyssna till dessa. Som att det är fred i Colombia efter 52 år av krig.
 
Bryt upp, bryt upp! Fokusera gärna på det positiva som hänt under året och det positiva som komma skall. Det kan vara svårt men det är så lätt att vi fastnar vid det destruktiva och sensationella och tror att allt blir sämre, men så är inte fallet. Allt blir inte värre och världen är inte fylld av mer elände nu även om vi vill tycka det. Mycket blir bättre. Bilderna av krig och våld får oss att tro att det är värre än någonsin. Sociala medier sprider många gånger enbart de mörka budksapen. Låt oss hjälpas åt att sprida de ljusa nyheterna. Att Ebolan i västafrika bekämpades till slut, att Colombias regering lyckades få till ett fredsavtal med Farcgerillan efter 52 år, att IS faktiskt fått ge sig på många ställen, att fattigdomen minskar i världen. Det finns mycket att förfasas över men vi behöver också se det som går åt rätt håll annars går vi under och slutar hoppas. Det är då vi bygger murar och stänger gränser. Vi behöver få tro att det finns nån mening.
 
Ett riktigt Gott Nytt Bryt upp-År önskar jag er!
 
 
 
2016 med Bryt upp
 
 
Flera besök på Hotel Clarion
 
Promenader i mina fantastiska omgivningar. Vinterviken, ett stenkast från min bostad
 
Min största idol någonsin gick bort i cancer
 
Kakbak med barnbarnet 
 
I februari började vi sjunga med Stockholm sjunger, jag och en väninna
 
Firade barn och barnbarn som fyllde år, här sonens 30-årsbukett i mars
 
Besökte vänner, både i och utanför stan
 
Sådd och plantering
 
Påsk med barn och barnbarn hos mamma i Nynäshamn
 
En akut hälsotripp till Palma i april
 
Kortfilmsfestivaler med dottern
 
Första doppet i början av maj
 
Köpenhamn med barnen i slutet av maj
 
Total Makeover på balkongen och sovrummet
 
Fotbolls-EM och OS, fast OS såg jag inte mycket av den här gången
 
Ljuvliga Skåne i juli
 
 Nice och andra tragedier
 
Gotland juli, drog på mig den hemska laryngiten
 
 Flera  skärgårdsturer
 
Balkongliv
 
Bryggliv

Konstutställningar och museer
 
Två besök på Väddö
 
...och ett i Sundsvall, men så sjuk jag var, fick inte ens med mig en bild
 
Favvobrunchstället som blivit ett stammställe
 
Biobesök blev det några, men färre än jag önskat
 
Och så Palma igen, med block och penna. Inget onödigt prat för rösten som svek
och inget solande på stranden för revbenet som skavde
 
När jag kom hem var rummet tapetserat och klart
 
Och hösten kom
 
Och med den konserter
 
Och julen kom
 
Gott Slut och Gott Nytt År önskar Bryt upp
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Till top