Det närmar sig

Allmänt, Mat, Natur, Resor & Rekreation, Traditioner & Årstider / Balkong, Balkonghäng, Cala Mayor, Halloumiburgare, Palma, Stockholm, Södermalm / Permalink / 0
Snart är det dags. Semestern närmar sig med stormsteg. Såhär års blir man plötsligt medveten om att det även finns ett slut eftersom semestern är begränsad även om den känns lång. Jag har fem veckor i år och ska passa på att njuta riktigt ordentligt, både här hemma i Sverige och utomlands. Som vanligt har jag tänkt stanna i Stockholm en hel del också. Två arbetsdagar kvar, sen midsommar och på måndag drar jag till Arlanda för att flyga till Mallis. Där blir jag kvar i tio dagar och efter en något ostabil dag längtar jag gränslöst efter sol, värme, stadigt väder och turkost hav. Just nu blåser det kuling här nere vid Hamnen och det går vita gäss på Mälaren. Jag har fått plocka in parasoll och annat från balkongen. Vinden knäpper i väggarna och dånar genom fönstren.
 
Det har dock varit många fina dagar och kvällar i Stockholm de senaste veckorna och i söndags var jag och en kompis ut på Ingarö. Där blåste det också och man fick lägga skor och väskor på sina madrasser och handdukar för att de inte skulle flyga iväg men det var varmt och soligt och jag badade i havet. Egentligen har jag inte råd att åka utomlands vilket straffar sig, men då jag inte hade möjlighet att åka någonstans i våras vågar jag inte riskera att få en dåligt sommar. Nu gungar båtarna kraftigt nere vid bryggan och jag kan tänka mig att båtägare snart kommer rusande för att kontrollera sina förtöjningar. Måsarna ligger stilla i vinden strax ovanför. Seglar utan att kunna styra riktning.
 
Ikväll har jag varit inne i stan och träffat en väninna och ätit halloumiburgare på en restaurang på Söder. Då var det lugnt och soligt och vi svettades i värmen från infravärmen. Men så slog det om snabbt och plötsligt och nu verkar lugnet vara på väg tillbaka igen. Det var mysigt att ses som alltid, jag njuter av de stunder jag får med mina fina vänner. Igår var jag hos en annan väninna och mös på hennes balkong.  Om en vecka sitter jag nere i Cala Mayor, strax utanför Palma. Jag har varit i Palma ett antal gånger men aldrig i Cala Mayor. Jag tyckte det var dags att utforska en ny del av Palmaområdet. Det gäller att bli vig och rörlig så att jag kan smörja mig själv på ryggen. Härom dagen missade jag några ställen och blev ordentligt bränd. Jag har inte för vana att åka utomlands mitt i  sommaren och har därför inte varit så utsatt för solen som man är mitt i sommaren, men det ska nog gå bra .
 
Dessutom längtar jag efter att bada i havet och ligga på en strand - i mindfulness - och njuta av den varma solen men såhär års lär det vara proppat med folk, inte så kul. Jag har varit bortskämd med folktomma stränder de senaste åren eftersom jag rest under lågsäsong. Bara på helgerna har stränderna varit rejält befolkade och då av spanjorerna. Under veckorna är det några turister men inte tillräckligt många för att fylla upp de milslånga stränderna längs Palmas kustremsa. Men innan dess är det sommar här och det gäller att ta vara på alla soliga och härliga sommardagar vi har. I morgon är det en vanlig dag - jag ska inte fira eller festa - och på torsdag blir det förutom jobb, tvätt och packning. Fredag, lördag, söndag vill jag kunna njuta av sol och bad och ledighet om jag kan.
 
 
Bryt upp, bryt upp! Sommarn är här nu och det är dags att ta vara på varenda liten stund!
 
 
 
Balkonghäng och bad i skärgårn är absolut nödvändiga ingredienser så här års.
 
Efter morgondopp i Mälaren
 

Bryt upp, bryt upp tar nya tag

Allmänt, Bryta upp, Konst & Kreativitet, Kärlek & Vänskap, Mat, Reflektioner / #bryt upp, bryt upp / Permalink / 0
Fingrarna otränade 
Jag har nästan glömt bort hur man gör. Fingrarna rör sig långsamt, taffligt, de är helt otränade. Så lite jag har skrivit, så sällan, dessutom är det mer än två veckor sedan jag jobbade. Många år sedan jag skrivit så lite. Allt behövs hållas i trim, flåset, musklerna, magen, huden, tänderna, ja allt. Så också skrivandet. Det är en märklig känsla när fingrarna inte lyder och fel tangenter trycks ned. Men det är nog snabbt åtgärdat, om några dagar är jag i form igen. Men det ska erkännas att jag inte visste om jag ville fortsätta. Jag var nog ganska säker på att Brytupp.se hade gjort sitt. Men så i samband med att jag så här vid årets slut reflekterar över allt annat som hänt under året, reflekterar jag såklart även över bloggens vara eller icke vara. Det har varit en ganska omtumlande tid, den senaste tiden, trots det har inte mycket funnits att skriva om. "Kanske har den fyllt sitt syfte" har jag tänkt, "kanske är jag färdig".
 
Min vän bloggen  
Men så började jag sakna den, min vän, mitt sällkskap sedan två år tillbaka lite drygt. Jag insåg att jag inte alls är färdig. Kanske ska jag ta den till en ny nivå tänkte jag. Kanske ska jag verkligen satsa på den. Inte så att jag vill tjäna pengar på bloggen som jag gjorde tidigare, det orkar jag inte för det är mycket arbete med det. Jag fick ett erbjudande här om dagen och tog då åter ställning, men nej, jag har ett jobb. Bloggen ska vara mitt nöje och min källa till kreativitet, min kanal för uttryck. Genom bloggen får jag säga det jag vill ha sagt, genom bloggen får jag uttrycka och sätta ord på det som är viktigt för mig. Vi lever i en tid då uttryck är viktigt, vi behöver inte längre hålla saker inom oss. Utan bloggen har mitt liv känts en smula tomt. Inget målande, inget tecknande, inget musicerande, inget sjungande, inget bokskrivande och inte ens något bloggskrivande. Det går helt enkelt inte, det är inte jag.
 
Kreativt jobb 
Jag har ett kreativt jobb, det är jag tacksam för. Jag skapar många av mina  arbetsuppgifter själv och jag skapar mina metoder och till viss del också mål. Får jag en utmaning, ett uppdrag är det bara kreativiteten som sätter stopp för vad jag kan åstadkomma känns det som. Viljan och drivet finns alltid men inte alltid hälsan. Kompetensen skaffar jag på vägen. Jag älskar att få arbeta så. Att få arbeta med mig själv som instrument, att lyssna inåt och gräva fram vad jag har i min verktygslåda, eller kan man kanske se det som en palett om man ska vara lite högdragen. Jag målar och jag formar med färger av intuition och kompetens, toppat med min känslighet som kan vara obekväm men nödvändig. Att kunna titta inåt, in i mig själv och därmed in i andra människor, är min styrka.
 
Engagemang  
Jag har lagt ner mycket engagemang i mitt arbete denna höst och i hop med bristande hälsa har jag inte haft mycket kraft över till annat. Men kanske kan det bli ändring på det 2017. Kanske kan jag lyckas kombinera dessa två brinnande intressen igen; att jobba med människor, barn och ungdomar, mänskliga rättigheter, rättvisefrågor och pedagogik å ena sidan och kreativt arbete i form av skrivande å andra sidan. För mycket av kreativa utmaningar gör mig sjuk men för lite av det goda gör mitt liv fattigt. En balans är nödvändig, i alla fall för mig.
 
Ny form 
Bloggen ska få en ny form, vet inte riktigt hur den ska se ut men den ska bli snyggare har jag bestämt mig för. Vad ska den innehålla? Ja det blir nog ingen större skillnad. Jag önskar att jag kunde skriva mer samhällsengagerade inlägg som jag gjorde första året men då arbetade jag inte heltid och hade tid att researcha. Jag vill inte heller att bloggen ska fokusera för mycket på min hälsa så som den gjort under långa perioder, men sånt kan man ju heller inte välja. Den skriver sig själv och påverkas av det som händer runt omkring.
 
Nära & kära  
Min familj kommer hållas utanför som tidigare, likaså mina vänner. Kanske nämns en och annan, kanske förstår ni ändå, att de finns där vid min sida. Jag har starka och nära band till många människor men lever ensam och behöver nog det på många sätt. Eftersom jag på många sätt - enligt vad jag förstått genom åren - lever intensivare än många andra är det lätt att bli uttröttad, slut och till och med utmattad. Det kallas att man är högkänslig. Som högkänslig behöver man vara rädd om sig och tanka stillhet och energi i sitt fridfulla bo. Jag är inte ensam, vi är många. Det gör att jag ibland väljer bort sociala sammanhang som andra tycker är självklara. Som att fira nyårsafton i sällskap. För mig är det mycket värt att vara med vänner men att vara på fest med många okända människor är mycket ansträngande. Då kan jag tycka att det är bra mycket skönare att snaska på lite godis framför tvn och se fyrverkerierna i hamnen nedanför. Men innan det är dags för det återkommer jag med nya inlägg.
 
 
Bryt upp, bryt upp! Det är dags att ta nya tag.
 
 
Fått ny fin mössa av sonen
 
Lite skönt att komma in i de gamla vanorna; träning och hälsosam mat från Babel Deli #babeldeli
 
Jul- och nyårsfint på #babeldeli
 
Jag blir alltid lika hänförd av detta hus och de fina omgivningarna när jag går från affären i Axelsberg.
Bor jag verkligen såhär fint?
 
Ni får gärna skriva till mig. Det finns ett kommentarsfält nedanför, eller så skriver ni till mailadressen. Jag blir glad när jag får kommentarer. Och dela gärna inläggen. 

Fånga dagen!

Allmänt, Bryta upp, Kärlek & Vänskap, Mat, Natur, Poesi & Litteratur, Psykiatri & Psykologi, Resor & Rekreation, Träning & Hälsa / Carpe Diem, Fånga dagen, Skåne, Svenska kyrkan, Väddö, Österlen / Permalink / 0
Det hettar 
Värmen gör mig dåsig. Det hindrar mig dock inte från att njuta till fullo. Jag tar igen allt jag gick miste om förra sommaren. Alla bad och alla upplevelser. Maximal livsnjutning. Sen har jag ju lite tur också, med vädret. Där jag har varit har solen tittat fram åtminstone en liten stund varje dag med undantag av någon enstaka dag. Nu sitter jag på min balkong och låter mig svalkas. Jag har ätit ett par goda mackor med vitlöksost, paprika och lök, en avocado med räkröra och ett ägg. En enkel middag som inte krävde tillagning eftersom jag är trött efter en lång dag vid havet. Jag åkte hemifrån tidigt i morse och trots att jag varit insmord med hög solskyddsfaktor är det stor risk för att det kommer hetta i huden ikväll.
 
 
En heldag vid havet 
Jag är glad att jag fick en hel dag utan några saker inbokade. Igår var jag hos tandläkaren och satte in en krona, och i morgon ska jag till psykologen. Sen drar jag iväg igen. Jag behöver bara tvätta lite och pyssla här hemma. Jag kom hem från Skåne i måndags. Där har jag haft det fantastiskt underbart och roligt. Vi var en härlig trio, min väninna, hennes sextonårige son och jag. Vi har gjort en massa saker tillsammans på dagarna och på kvällarna spelade vi kort. Vi lagade sagolikt goda middagar som vi ansträngde oss till det yttersta med. Juryn - det vill säga vi själva - var på plats och poängsatte både smaker, tillagning och njutning för ögat, likt juryn i Sveriges mästerkock. Jag tror jag lyckades kamma hem en tiopoängare en gång när jag lagade pasta med broccollisås och sallad med halloumi, lök och kiwi. Min väninnas son var en mästare på att laga lax och olika röror.
 
 
Att dela vardagen 
Vardagen kan bli så rolig om man anstränger sig lite. Jag har haft det fantastiskt roligt med mina barn när de fortfarande bodde hemma. Men livet med mina äkta makar var inte alltid så roligt som man kunde önska. När jag var i Skåne upplevde jag samvaron med mina kära vänner som kärleksfull och berikande och längtade inte särskilt mycket efter ensamheten i stan. Men när jag väl är hemma tycker jag att det är ganska skönt att vara ensam. Jag köpte en hel del keramik i Skåne när vi åkte runt på Österlen. Nu går jag här hemma och pyntar, dekorerar och fyller mina skålar med nötter, min vas med blommor. Det är ju inget som säger att man inte kan göra det om man lever med någon, men jag tycker om mitt liv och gläds även åt den stillhet jag finner i min ensamhet. Jag umgås så mycket med människor både i mitt jobb och mitt privatliv att jag ibland behöver vara ensam för att återhämta mig mentalt.
 
 
Ensamheten nödvändig 
Nu ska jag snart resa bort igen. Jag ska åka till Gotland några dagar och umgås med mig själv. Min dotter skulle kanske komma förbi och så har jag bestämt träff med en vän, annars får det duga med mitt eget sällskap. Det ska bli sol och då är det såklart stranden som väntar. Blir det regn kommer jag ligga inne på rummet och läsa böcker och lyssna på sommarprogram. Av erfarenhet vet jag att jag behöver komma bort på somrarna. Det kan kännas motigt med själva resandet, transporten, men jag behöver miljöombytet. För tre år sen ville jag inte boka in något eftersom jag var nyinflyttad. Jag var en sväng till Väddö, för övrigt var jag hemma och packade upp, fixade och badade vid bryggan. Fem veckor hade jag tänkt spendera i Hamnen. Men den fjärde veckan blev jag deppig. Då hade jag umgåtts tillräckligt med mig själv och fick nog. Jag visste inte vad jag skulle göra med alla känslor. Ena stunden eufori över allt det vackra, utsikten från mitt nya boende, omgivningarna. Nästa stund förtvivlan och ensamhetskänslor.
 
 
Kyrkan 
Jag vände mig till kyrkan. Där fick jag träffa en förstående präst och jag förstod att det inte var något ovanligt. Det kanske inte ens hade med min sjukdom att göra, fick jag veta. Många människor känner sig ensamma om sommaren, när man lägger jobbet åt sidan. Det har inget att göra med reell ensamhet. Kanske har man många omkring sig, familj och vänner. Men på sommaren hinner ofta tiden i kapp en. Man hinner stanna upp och de existentiella frågorna kommer: "Vem är jag? Vad blev det av mig? Lever jag det liv jag vill leva? Jag saknar något men vet inte vad? Har jag det för bra? Vill jag ha barn? Barnen har blivit så stora, vem ska jag finnas för nu?" Kanske tänker man ännu mer livsavgörande tankar som handlar om skilsmässa eller sexuell läggning. Eller har man kanske fått ett sorgebesked eller besked om en livshotande sjukdom? Så många runt omkring oss som till synes är brunbrända och lyckliga bär på svåra tankar och går igenom livsavgörande processer.
 
 
Ingen påtaglig anledning  
För mig fanns det ingenting påtagligt jag tänkte på. Jag tänkte på Gud och existensen och visste inte vem jag var i allt det stora och omvälvande som det innebar att flytta och bara tänka på mig själv. Kasten mellan total lycka och eufori och smärtan i att känna sig ensam i allt jag gick igenom, var svåra att hantera.  Det kan vara tillräckligt för att en människa inte orkar uthärda livet. Vi har så mycket att glädjas åt de flesta av oss, ändå finns det dom som gör slut på sitt liv, för att det har ont. Smärtan sitter inte i ett ben eller en arm, den syns inte, ändå gör den så ont. Jag vet hur den smärtan känns men jag kan trots allt hantera den, jag kan prata om den. Om detta inte skulle räcka har jag akutmedicin. När ångesten kommer tänker jag "hur är detta möjligt? Jag som är så lycklig, så priviligierad? Hur kommer det sig att jag känner såhär?" Sen stänger jag av. Kanske ringer jag någon vän eller psykiatrin. Jag vet att det går över. När det var sommar och min psykolog var på semester ringde jag kyrkan. Det kan vara bra att veta att man kan göra det.
 
 
Inte denna sommar  
Men den här sommaren känner jag mig inte förvirrad, olycklig eller labil. Jag har lärt mig hur jag ska planera och jag är tacksam att jag har människor att vara med. Först Köpenhamn med barnen, sen Väddö hos väninnan, därefter Skåne och nu snart Nynäshamn och Gotland. Till sist några dagar att samla ihop mig på innan jag ska vara tillbaka på jobbet. Som jag har badat och sugit in den här sommaren, långt in i märgen. För exakt ett år sedan idag, fick jag proppen i njuren. Den 21 juli 2015. Jag hann bada lite innan den 14 juli då jag blev sjuk, sen var det slut på det roliga.
 
 
Många bortresta  
På gräsmattan nedanför grillas det. Doften av grillad majs söker sig ända till balkongen på tredje våningen där jag sitter. Några har picknick på en filt och en gåsfamilj är ute på promenad. Andra joggar och springer. Annars är det ganska tomt på folk, många är nog bortresta. Bryggan är dock full av kvällsbadare. Jag har fått ett erbjudande om jobb en dag i augusti och jag måste bestämma mig hur jag ska göra. Helst vill jag inte tänka på jobb denna ljuvliga sommardag men brevskrivaren vill ha ett svar. Jag får nog svara, sen ska jag fira att jag har två veckor kvar av semestern och att jag efter mycket kämpande och med ett idogt arbete med att inreda mitt sovrum i feng shui, lyckats minska på min sömnmedicin till bara några smulor. Jag sover riktigt gott!
 
 
*
 
 
Bryt upp, bryt upp från jobb så länge du bara kan. Ta bort lite appar från din telefon och vila från sociala medier. Tack vare att jag tog bort facebook-appen från mobilen har jag kommit igång med läsning. Det är så lätt hänt att många timmar försvinner bort i att se hur alla andra har det på semestern istället för att själv njuta och fånga dagen.
 
 
 
På bryggan i Åhus blåste det lite
 
Österlen
Till top