Djupa samtal ger mig min livsnäring

Regnet öser ner och viken ser ut som en skrovlig skridskobana. Åskan dundrar på med jämna mellanrum och jag sitter vid mitt fönster och lyssnar på musik, gör nya spellistor och äter färska blåbär. Mitt huvud värker, nacken likaså, jag undrar om det är vädret eller om jag har sträckt mig för det är sällan nacken värker. Kanske är det för att jag inte har styrketränat på länge. Canadagässen står på gräsmattan med sina långa halsar uppsträckta mot skyn och tycks undra vad det är frågan om, de borde ju ha varit med förr tycker man. Det är tveksamt om någon badar idag men jag var faktiskt på väg vid lunch men nu är jag glad att jag stod över.
 
Jag tog tunnelbanan söderut i morse. Åkte till Ikea. Det jag skulle ha fanns inte att köpa online, annars åker jag sällan till butiken. Det blev tack och lov bara det jag skulle handla, två varor och så en påse bullar och en kaffe i kaféet. Nu fick de full fart gässen, de springer och halvflyger ner mot stranden. Vet inte vad det var som skrämde dem, om det var åskan eller en hund som gick förbi. Jag stannade på torget i Skärholmen och köpte frukt och grönsaker. Ville köpa paprikor här om dagen, från Mathem, men de var så hiskeligt dyra; 75 kr/kg. Spetsiga paprikor kostade 191 kr/kg. Jag är egentligen ganska omedveten om priser men där gick väl ändå någon sorts gräns tänkte jag. En paprika för 15 kr. I Skärholmen köpte jag fyra för 14.90kr kilo och tomater till samma pris.
 
För ska jag fortsätta gå i terapi, fortsätta hos PT och kunna åka utomlands nån gång ibland håller det inte att handla dyr mat och då kan Skärholmen vara ett alternativ. Jag ska försöka åka dit, om inte varje vecka så åtminstone varannan. Dörr till dörr gör jag mina ärenden på en timme, mellan två tvättar. Så får det bli. Jag har fått en ekonomisk rådgivare som hjälper mig att tänka till och stanna upp, hon får mig att fundera kring prioriteringar och vad som är viktigt. Kanske handlar jag vissa varor på Mathem, sånt som är otympligt att forsla hem, och resten till lågpris här runt omkring, på så vis kan det fungera rättså bra, jag har ju inte obegränsat med tid.
 
Jag är bjuden på grillfest ikväll men jag vet inte hur det blir med den. Trädgården där grillfesten ska äga rum lär ju vara rättså blöt. Och jag har ont i huvudet och nacken. Det har varit mycket den här veckan, samtidigt har jag tagit det lugnt och njutit av att vara hemma. Jag kom hem från Skåne i lördagskväll. Vi hade en riktigt fin vecka förutom att vädret inte var det allra bästa men två dagar kom vi iväg till stranden. Den ena var det så pass att vi kunde sola och bada, den andra satt vi uppe på en höjd vid Österlen och njöt av vågorna och havet nedanför. Mycket tankar föds när jag reser och kommer hemifrån, ändå är det så skönt att komma hem till sitt eget och jag bor så idealiskt att jag behöver vara hemma och njuta av min egen lägenhet någon eller ett par veckor på sommaren också.
 
Denna sista semestervecka har jag haft gäster nästan varje dag. Jag har bjudit på enkla måltider på mitt fina porslin jag köpte förra sommaren och i mina fina keramikskålar som jag är så glad att få servera i ibland. Vi har suttit på min balkong och njutit av sommarlugnet. Ett par kvällar har jag dock själv åkt i väg in till stan. I onsdags drog en kompis med mig på salsakurs. Det var verkligen jättekul och vi ska dit på onsdag igen. Vi kommer att gå endel i höst men det kan nog inte bli varje vecka, det blir för dyrt, vi får se hur ofta det blir. Igår var jag in och klippte mig och färgade min gråa hårbotten. Hur många inpackningar man än gör på sommaren så kändes det att topparna behövde kapas, de var verkligen slitna.
 
Det är nu en vecka till jag börjar på mitt nya jobb, det känns spännande men inte särskilt nervöst. Det ska bli kul att se vad jag får för nya arbetskamrater och om jag kommer att trivas. Jag är inte så orolig, brukar trivas på de flesta ställen, har blivit så van nu att byta miljö. Självklart vill jag inte byta jobb alltför ofta men jag har inte den där rädslan att lämna det gamla som många har, den där "man vet vad man har men inte vad man får-rädslan". Jag ser det som utveckling. Jag vill givetvis inte lämna ett arbete om det fungerar ypperligt, men ibland är det tillfällen som gör att ett läge uppstår och nu kände jag att jag behövde vända blad och kunde inte tacka nej till det erbjudande jag fick.
 
 
 
 
 
29 juli 2017  En dag senare
 
Jag blev avbruten i mitt skrivande igår, mådde inte bra. Illamående blev värre och så huvudet och nacken. Det blev ingen grillfest. Jag trodde jag skulle bli sjuk. Synd tänkte jag för jag har en dejt idag :) Jag blev lite orolig för det där med nacken, likaså illamåendet och inte likt mig att ha ont i huvudet. Jag gick här hemma med min yllehalsduk virad flera varv hårt runt halsen och sjönk sen ner framför Netflix och en riktigt härlig romantisk dramasåpa. Kanske har jag legat och solat för mycket, tänkte jag, med nacken i nån konstig ställning, men jag tycker också att jag rört på mig en del och varit ute och dansat. För många snurrar i salsan kanske? Idag är nacken och huvudet bra men illamåendet är inte helt borta. Jag har suttit ute på balkongen men det är en aning kyligt så jag färdigställer det här inlägget inomhus.
 
Jag har egentligen inte mycket att berätta, samtidigt har jag hur mycket som helst att säga och dela med mig av för det har hänt mycket med mig den här sommaren, med mina tankar och mina ambitioner i livet. Jag har haft distans till terapin, samtidigt har den haft stor effekt på mig och börjar leva sitt eget liv i mig. När semestern börjar är den alltid för kort och jag tänker att jag inte kommer att hinna vila upp mig, varje år är det så. Men när mina fem veckor väl har passerat inser jag att så mycket har hänt och att jag är en helt annan än den jag var i början på sommaren. Jag älskar det och jag älskar den sidan av mig själv, att jag är så utvecklingsbar. Jag har tagit starkt intryck av de människor jag umgåtts med i sommar. Både nya och gamla vänner, de flesta nygamla. En av dem kom på kaffe och våfflor här om dagen. Jag gillar att grädda våfflor och det kunde hon behöva. Hon har elakartad cancer, har gått ner mycket i vikt och orkar inte mycket. Ändå gav hon mig så mycket styrka och inspiration. Vi satt på min balkong i fyra timmar och det var ytterst givande fyra timmar och början på nånting nytt.
 
En annan kär vän kom på middag och vi djupdök i filosofiska och psykologiska samtal fram till klockan ett en måndag då hon insåg att det var dags att ta nattbussen hem. Självklart erbjöds hon en sängplats hos mig men hon ville hem till sin dotter. Och grannen har varit på besök flera gånger och vi pratar böcker, livet, semestrar och vad som är viktigt för oss för att vi ska kunna andas. Jag måste ha djupa samtal, djupdykning är min näring och jag vill ge lika mycket som jag får men utbytet av tankar om livets mening är det som ger mig energi att orka leva, det och dansen och så självklart massa humor och skratt. Jag hoppas han är en djupdykare, han jag ska träffa idag, jag tror faktiskt det.
 
 
Bryt upp, bryt upp! Vänd och vrid lite på dina gamla vanor och umgås med människor du inte brukar träffa i vanliga fall. Nya tankar föds och du tar nya steg på livets stig.
 
 
Balkongliv kräver goda kryddor till maten. Förr var oregano ett ogräs jag försökte få bort från mina rabatter,
numera betalar jag dyra pengar för oregano på Ica
 
Konstigt väder, det vill varken regna eller bli sol. Till slut kom regnet men stannade till
 
Skärholmens centrum
 
Lite fel kläder till salsa kom jag på, men skönt var det med kjol för det var väldigt varmt där
 
Stockholm Salsa Dance
 
 
 
 
 
 
 
 

Behöver vi mer romantik i vardagen - eller?

Allmänt, Bryta upp, Film & Musik, Kärlek & Vänskap / Arvingarna, Downton Abbey, Elizabeth, HBO, ITV, Midsommar, Netflix, Svt, TV4, The Crown, The King's speech, The Queen, Victoria, Young Victoria / Permalink / 0
Det är dan före midsommar och jag kan äntligen pusta ut efter en lång vår och mycket arbete. Det var inte många kvar på jobbet när jag gick i dag vid halvfem och jag kunde bege mig hemåt. Ingen träning, ingen träff på stan, jag ville åka raka vägen hem. Jag längtade efter att få laga till en god potatissallad med halloumi och sätta mig på min balkong och njuta av sol och ledighet. Först fick jag stanna på apoteket och fixa det sista inför resan, lite medicin och några solskyddskrämer men sen kunde semestern börja.
 
Det har varit en vacker molnfri kväll och det känns faktiskt skönt att det inte blir något midsommarfirande med min vän och hennes familj som var tänkt i morgon. Min stackars vän har ramlat och brutit benet och är nu gipsad, och jag har bestämt mig för att hålla mig hemma istället. Jag är ledsen för hennes skull men för min del är det bara skönt att ta det lugnt efter en mycket ansträngande vecka. Jag ser rent av fram emot att få vila ut ordentligt för att sen tvätta och packa på lördag och söndag. På affären köpte jag lite av varje tills i morgon; sill, färskpotatis, gräddfil och gräslök förstås, men även jordgubbar och glass. 
 
Jag har suttit här hemma och snyftat till en härligt romantisk dramaserie på TV4. Victoria, berättelsen om drottning Victorias första regeringsår i Storbrittanien. En näst intill lika välgjord produktion som The Crown. Netflix och HBO har blivit så stora nu och börjar konkurrera ut TV vilket verkar ha resulterat i att TV4 och SVT köper upp fler välgjorda dramaproduktioner än någonsin. Just nu har jag en riktigt bra serie att titta på varje kväll. Det blir inte att jag ser dem då, jag får se dem när det finns tid över och då har jag kanske två eller fler jag kan se på raken.
 
Victoria är hur som helst väldigt fin. Skådespelerskan som spelar Victoria är underbar och fast jag såväl vet hur förälskad Victoria ska bli i sin Albert är det ändå lika spännande varje gång jag ser detta skildrat. Även filmen Young Victoria med Emily Blunt handlar ju om samma drottning. En drottning som skiljer sig markant från den nuvarande, drottning Elizabeth som skildras i The Crown och The Queen. Jag är så svag för den här typen av välgjorda, brittiska kostymdramer och plöjer alla jag hör talas om: The King's speech, The Other Boleyn Girl, Marie Antoinette, Elizabeth och så självklart, Downton Abbey.
 
Mer romantik åt folket. Jag har aldrig klassat mig själv som en romantisk själ, tvärt om, men när jag tittar på den här typen av serier njuter jag gränslöst av de romantiska inslagen. Då ter sig mina favoritserier från Danmark som alldeles för socialrealistiska. Politik - vem orkar med det? Men så sitter jag där på måndagarna och tittar på Follow the Money eller Arvingarna och tänker att bättre än så här kan det bara inte bli. Men hur får man till lite romantik i sitt liv då? Det är väl den stora frågan.
 
Inte ens när jag var gift fungerade det särskilt bra. Kanske i mitt första riktigt passionerade förhållande. Då minns jag att romantiken var som en röd tråd i vår relation och jag fick 22 blodröda, riktigt stora rosor på min 22-årsdag. Kanske var det de största och de sista de hade i affären. Jag minns att vi hade romantiska resor, romantiska middagar, men det var också ett liv fyllt av kaos, med många tårar, bråk och ren tumult emellanåt. Det kom en dag när jag var tvungen att slita mig loss från allt det där. Jag var höggravid och hade ett barn jag behövde tänka på. Idag är jag glad och tacksam att jag inte lever i en liknande relation. När jag tänker tillbaka på den tiden och på mina senare relationer och äktenskap som i och för sig haft många ljusa stunder, känner jag ändå att jag klarar mig alldeles utmärkt utan romantik i mitt liv och gärna konsumerar den i lagoma doser från tv-såporna istället.
 
 
Bryt upp, bryt upp! Jag är nog mer av en realist som gillar att njuta av livet här och nu. Kanske ingen motsättning till det romantiska men för min del måste det vara ärligt och sannt och inte en massa gester och poser som kan försvinna lika snabbt.
 
 
Är det ett café eller är det en bordell från någon av alla mina kostymfilmer, kan man fråga sig?
Nytorget
 

Till den finaste av själar

Allmänt, Kärlek & Vänskap, Reflektioner / Permalink / 0
Italienskt    
Från köket hörs ljudet av ett Super-Mario spel. Annars är det tyst som alltid en söndagsmorgon klockan nio i Hamnen. Jag och mitt barnbarn har varit uppe ett tag och har både hunnit äta frukost och leka tvärt-om-leken. Nu vill han ägna sig åt viktiga saker. Igår var vi på restuarang och firade min mamma. Hon hade önskat sig italienskt, och italienskt blev det. Det blev en väldigt lyckad kväll och hon var nöjd. Jag drack champagne trots att jag bestämt mig för att inte dricka något alls, till maten blev det alkoholfritt.  Gulbetscarpaccio och risotto med parmesan och tryffel, så vansinnigt gott. Till dessert en tiramisu.
 
Ett par år på nacken     
När jag tittade i marginalen nyss insåg jag att bloggen snart firar två och ett halvt år. Inte mycket att fira kanske men det blev plötsligt så lång tid. Så länge den faktiskt funnits med mig och så självklar den hunnit bli. Och aldrig hinner jag sätta mig ner och fila på de där förändringarna jag vill göra. Är det inte lite så för oss alla, både i jobbet och privat? Man hinner liksom aldrig ikapp. Det där skåpet som borde rensas, de där papprena som borde sorteras, det där rummet som borde göras i ordning, det blir aldrig. På jobbet är det likadant, där ligger högar med osorterade papper, datorn är full av osorterade mappar och ofullbordade dokument.
 
Hinna ikapp    
Vad gör man åt sånt egentligen? Varför kommer aldrig de där regniga dagarna på semestern? Varje sommar hinner passera utan att jag haft tid med det jag tänkt mig. När jag var sjuk i oktober hann jag i alla fall sortera mina foton och föra över på extern hårddisk, en sån där sak jag tänkt göra hur länge som helst. Det känns tryggt att ha en back up. Även bloggen fick en extra kopia. Varför har man den där känslan att man aldrig hinner klart nånting? Eller är det bara jag som har den? Att man längtar efter den där dagen då man ska får göra klart.
 
Fixa hemma   
Jag har ett par tavlor som står på golvet i sovrummet. Jag begriper inte att jag aldrig får upp dem på väggen. En syl, en hammare, ett par plugg och två skruvar, sen är de uppe. Men nej, de blir stående där och för varje dag blir jag allt blindare. Jag träffade på snickaren jag brukar anlita, i går eftermiddag. "Jag skulle ju komma och fixa nån lampa till dig" sa han. Lampan har stått där i hallen i säkert tre månader, jag ser den inte längre.
 
Alltid något hinder     
Det finns alltid någonting roligare, någonting viktigare, någonting mer brådskande. Som att skriva blogginlägg till exempel eller titta på ett till avsnitt på Netflixsåpan, sen är klockan så mycket att det inte blir av. När jag äntligen tagit med mig ett gammalt paket häftklamrar för att köpa nya på järnhandeln visar det sig att de utgått. Då kan jag inte häfta fast dynan till kökssoffan som jag tänkt mig och då dröjer det ett halvår till. Det där fina halsbandet som behövde en ny kedja blir bara liggandes i smyckeskrinet. Nu kan jag inte skriva längre för nu ska jag läsa Petson och Findus.
 
 
Bryt upp, bryt upp och avsluta det du påbörjat!
 
 
 
 
 
 
Till top