Välkommen höst

Allmänt, Arbete & Utbildning, Reflektioner, Resor & Rekreation, Träning & Hälsa / #Ane Brun, Ane Brun, Gröna Lund / Permalink / 0
Det är den 2 september och hösten är på intågande. Skarven mellan sommarvärme och mörka kvällar, svala höstvindar och skräpiga balkonglådor kan ibland göra mig nedstämd. Å andra sidan är återgången till rutiner något som får mig att må bra, något som ger mig trygghet och kraft. En längtan växer och frodas, efter höstkvällar med varmt te och nya, färska tv-serier. En längtan efter att tillåta sig att bara vara, att stanna hemma och koppla bort världen och livet som pågår där ute nånstans. Att kunna värdesätta min egen värld där jag befinner mig blir viktigt och eftersträvansvärd och att koppla av och tänka att det inte alltid är grönare någon annan stans.
 
Mina veckor är rätt intensiva och det får de gärna vara. Jag jobbar hårt och intensivt och glömmer att ta kafferaster, glömmer närapå mina lunchraster. Direkt efter jobbet åker jag till gymmet, tre till fyra dagar i veckan och de övriga, eller den övriga dagen har jag alltid bokat någon rolig, stimulerande kvällsaktivitet om jag inte ska till terapeuten. I torsdags var jag på Grönan och såg och lyssnade på Ane Brun och ett par torsdagar innan dess var jag som redan nämnt på Kulturfestivalen. De torsdagar jag har terapi är jag som en urvriden trasa.
 
Men jag mår bra av att jobba, träna, hålla mig till rutiner och träffa människor. Jag känner att jag gör nytta och är uppskattad på mitt nya jobb. Jag känner mig priviligierad som får träffa så många intressanta människor och delta i spännande och utmanande utvecklingsprojekt. Jag lär mig nya saker varje dag och jag har aldrig tråkigt. Men för att orka med allt nytt och för att orka med detta höga tempo med hård träning, aktiviteter och eventuell utgång på fredagskvällen behöver jag varva ner på helgen, det är absolut nödvändigt. Jag behöver göra ingenting. Bara vila, reflektera och pusta ut.
 
Ibland kan jag känna hur höstmooden vill smyga sig på. Då blir jag påmind om mina återkommande höstdepressioner. Men jag vill inte ha nån höstdepression i år så jag har beslutat mig för att aktivt motarbeta en eventuell ankomst med hjälp av mindfulness. Ett led i detta arbete är också att försöka återta bloggandet med syfte att aktivt affirmera sånt som kan bidra till bättre självkänsla. Genom att skriva om allt jag är tacksam över, allt jag faktiskt uppskattar i livet och är bra på, kanske jag motverka det självförakt som tids nog har en tendens att vilja drabba mig i slutet av oktober. Ja det är då det brukar komma, som ett brev på posten. Jag vill inte hamna där. Jag vill inte hamna i självhat och mörker, energidränage och negativa tankar.
 
Därför är det också viktigt att jag går till min terapeut regelbundet i höst även om jag inte går lika ofta som tidigare. Jag behöver stöd och hjälp så jag inte hamnar där. Det är också därför träningen är så viktig. Den gör hela min kropp stark och det påverkar mitt psyke. Jag ska snart boka en resa. Den kommer inte äga rum i höst men jag kommer att ha något att se fram emot. Troligtvis blir det över nyåret. Jag väntar en summa pengar och dessa pengar har jag bestämt ska gå till en rekreationsresa. Jag behöver ljus när det är som mörkast. Jag behöver tanka sol och ljus för att klara de tunga vintermånaderna. Det krävs att jag lever snålt och har ordning på ekonomin och nu har jag äntligen börjat få in vanan att ta med mig både en och två matlådor på morgonen för att inte äta på stan och slösa pengar.
 
 
 
Jag funderar lite på och undrar när andra människor stannar upp och reflekterar. Jag vet ju att många med mig lever ett hektiskt liv i veckorna med hämtningar och lämningar på förskola, matlagning, läggning, träning, kvällsjobb osv. Ofta är inte helgerna bättre. Mycket som måste ordnas med, rutiner och det löpande arbetet i hemmet, aktiviteter och kalas, utflykter och museum, jobb och trädgårdsarbete. Många får tid för eftertanke och reflektion i aktiviteterna, i löprundan i skogen, när man rensar trädgårdslandet. Men om man inte får det, när hinner man då stanna upp och varva ner? När hinner man tänka, fundera och reflektera över tillvaron?
 
Att hinna med detta kan tyckas vara ett privilegium, en lyxsysselsättning. Men skulle andra människor avstå från fester, bröllop, museum, utflykter, kräftskivor, släktträffar och gud vet allt skulle de kanske känna det som en uppoffring om de bara låg hemma på en schäslong som jag kan göra en hel lördag. Tvättmaskinen mal på bakom badrumsdörren, i övrigt är det bara min tinitus som låter trots att jag har balkongdörren öppen. Det är så tyst och stilla i området och inget sorl hörs från badbryggan. Var är alla? Har de åkt till Ikea för att köpa lite ny höstinredningoch nya värmeljus, eller har de åkt till Ica Maxi för veckohandling? Kanske är de på landet och bygger på en altan till nästa sommar eller gör en utflykt till Zetas trädgård?
 
Jag gissar att många lever för sina lördagar och söndagar. Det är tid för familjen och tid för att umgås, den där reflektionen kommer nog lite i andra hand, i alla fall om man har barn boendes hemma. Varför ska man egentligen reflektera, vilka bryr sig? Kanske är det jobbigt att hinna tänka också. Inte nog med att det är någon sorts lyxsysselsättning, det kan ju öppna upp en massa saker och få en att tänka på jobbigheter. Vad ska man med det till? Många gånger kan det vara skönt att bara köra på. Nu är ju inte jag ute efter att alla människor ska stanna upp och tänka, vad jag är ute efter är att visa på att vi lätt hamnar i ett stressbeteende där vi aldrig stannar upp och varvar ner. Ett stressbeteende som i det långa loppet kan leda till utmattning och utbrändhet.
 
Av den anledningen är mina resor på egen hand viktiga. Jag vill gärna resa med sällskap - också - men jag behöver en resa om året när jag åker i väg själv och bara är. Jag behöver vila från allt socialt jag har omkring mig i vardagen och tänka mina egna tankar, få distans till livet hemma, till vart jag kommer i från och vart jag är på väg. Jag behöver en riktning, ett nytt motto för vad jag vill fokusera på i livet. När jag åker till solen och havet, i synnerhet långt ute i Atlanten har jag upplevt att jag hittar hem. Hem till det som är jag.
 
 
Bryt upp, bryt upp! Hemma är inte här eller där utan inne i dig eller ingenstans, eller hur var det nu det kända citatet löd av jag minns inte vem. Snälla du som minns, påminn mig.
 
 
 
Utsällningen LIKE A HORSE på Fotografiska som jag var på förra fredagen
 
Promenad på Djurgården häromkvällen. Jag jobbar vid Gärdet ett par dagar i veckan,
så det var nära och bra till Grönan
 
Nordiska museet
 
Framme vid Grönan där jag mötte upp väninnan
 
Sista repet när vi kom in och satte oss och åt mat. Så vackert. Hon är magisk.
 
Fantastisk spelning
 
Kvällarna är fortfarande underbart vackra
 
Glöm inte att rösta. Det finns dom som vill vrida klockan tillbaka, som inte tror på ALLA MÄNNISKORS LIKA VÄRDE, som inte vill ha samkönade äktenskap, kvinnliga präster, som vill förhindra att kyrkan ger dtöd och fristad åt flyktingar. Om du googlar på Kyrkovalet 2017 och tror att du ska få information är det värt att notera hur många av kampanjfilmerna som är producerade av SD. Lätt att missa.
 
Låt kyrkan slippa bli en arena för främlingsfientliga krafter. Gå och rösta den 17 september.
 
 
 
Till top