Medveten närvaro - när man hamnar i ett vägskäl

Ett dilemma dyker upp. Du vet inte hur du ska agera, hur du ska tänka, vad du ska välja. Du är ambivalent och frustrerad och det blir stopp i hjärnan. Antingen har du förmågan att tänka rationellt och kan använda förnuftet. Förnuftet är alltid med i dina val och du kan känna dig lugn, du vet vad som är bäst, men ambivalensen kvarstår och kanske följer du som alltid den trygga vägen, du vet vad som sig bör men du kommer än en gång känna att du inte är till freds, att livet inte blev som du hade tänkt dig men vad gör det, du är van att nonchalera dina känslor. Om du inte har tillgång till förnuftet väller känslorna upp till ytan. Du blir arg över att befinna dig i den situation som du tycker att du inte förtjänar, du är upprörd och får ångest, kan till och med känna sorg och rädsla. För vad ska hända om det inte löser sig till det bästa? Vad ska hända med dig, tänk om det blir fel? Bäst att agera snabbt.
 
Jag hamnar ofta i dessa vägskäl och jag kan inte hantera dem särskilt väl. Som person är jag både väldigt beroende av trygghet och förändring på en och samma gång. Kanske är vi alla det men till synes ger vi intryck av att vara det ena eller det andra. Jag får ofta väga mina beslut noggrannt. Förr var jag mer impulsiv, handlade drastiskt och snabbt, ofta med svåra följder. Idag vet jag att stå ut med det som stormar inom mig, värdet av att "sitta still i båten". Att sitta där, hålla i mig när det gungar och våga rida ut stormen och se vad som kommer efter att dimman lagt sig och stillheten återkommer har fått ett värde. Att inte alltid fly eller fäkta är en styrka. Att inte bli handlingsförlamad en annan. Att sitta still med öppna ögon och se vad som händer runt omkring dig i medveten närvaro. Det krävs träning, men det går att förändra sitt förhållningssätt i kriser och beslut.
 
Medveten närvaro eller mindfulness är ursprungligen ett buddhistiskt begrepp. Det har använts inom både somatisk och psykologisk behandling de senaste tio, femton åren. Jag behandlades med mindfulness i min astmabehandling inär jag var inlagd i Åre 2008. Jag kom i kontakt med medveten närvaro för första gången 1984. Jag var 22 år och en vän tog mig med på en workshop i zazen. En zen-mästare från USA var på besök och skulle hålla i workshopen. Min väns pojkvän hade varit bekant med zen-buddhismen i flera år och detta var en stor dag för honom. Roshi Kapleau som mästaren hette hade lockat till sig hundratals entusiaster och fångade oss alla i tyst meditation. Jag kan inte påstå att jag blev frälst men så fungerar ju heller inte buddhismen. Den missionerar inte utan låter var och en ta reda på om det är rätt väg att gå. Jag gick därifrån med vissheten om att denna meditationsform var en form som passade mig.
 
Senare har jag följt mina vänner som byggt upp ett center i Stockholm och på andra orter och utbildat sig både till präster och lärare. Jag hamnade på stormiga hav och hade inte hunnit träna tillräckligt för att kunna använda mig av mina nya verktyg. Jag försökte inspirera min nya partner och vi satt i zazen varje morgon mot hans grå vägg, men han var för otålig och jag drogs med i hans virvlande fart och fläkt. Jag köpte boken och den står här i min bokhylla och jag har återkommit till centret många gånger. Numera använder jag mig av några enklare meditationsformer för att det hela ska bli av.
 
"Träning i medveten närvaro tränar koncentration och uppmärksamhet och tanken är att det ger oss större möjlighet att påverka det enda som vi faktiskt kan påverka -nuet. Medveten närvaro skiljer sig från att automatiskt reagera på det som händer oss och styras av tankar och känslor, benämnt som att gå på "autopilot". Träning i medveten närvaro används ofta i psykoterapi för personer som lider av t.ex. stress, ångest och nedstämdhet. När man är stressad och har ångest tänker man ofta på det som kommer hända i framtiden, man oroar sig för det som inte ännu har hänt istället för att vara i nuet. Vid nedstämdhet är det vanligt att man ältar det som redan har hänt och är heller inte i nuet". wikipedia.se

 
Många väljer att gå på yoga idag i behov av träna medveten närvaro. Andra går i skogen för att hitta fokus och rensa tankar. Jag tror medveten närvaro krävs i de flesta idrottssammanhang. Jag är inte så bra på det där och vet inte hur mycket idrottsmän och idrottskvinnor tränas i medveten närvaro men det säger ju sig själv att man inte kan tänka på ekonomiska bekymmer om man ska vinna en fotbollsmatch. Inte heller kan man tänka på vad man ska äta till middag och man ska slå ett bra slag i golf. Många rider för hästen kräver närvaro, segling kräver närvaro, själv styrketränar jag och det är samma sak där; man kan inte lyfta 50 kg och samtidigt tänka på arbetsrelaterade problem, man måste ha totalt fokus på rygg och andning. Träningen är ett perfekt sätt för mig att skaka av mig mitt jobb och de relativt tunga samtal jag haft under dagen. I träningen är jag i nuet och fokuserar. Det är medveten närvaro.

På helgerna däremot kommer mycket gammalt upp och oron för framtiden. Då inser jag att jag behöver träna medveten närvaro mer och oftare. Jag försökte ett tag i vintras men fick inte in rutinen ordentligt och gav upp. När jag hamnar i dilemman gör jag ambivalenskors. Det är ett verktyg man lär sig på MI-utbildningar. MI betyder motivational interviewing och står för begreppet motiverande samtal. Jag har motiverande samtal med människor i mitt jobb dagligen men har nu insett att jag måste ha det med mig själv ibland. I MI ingår något som kallas för ambivalenskors. Det innebär att man inte bara listar för- och nackdelar i nuläget utan även för- och nackdelar i en förändring och väger dessa mot varandra. Det är enligt mig en mycket effektiv förändringsmetod.

I huset intill är det ett gäng människor som har en gudstjänst. Det låter som någon typ av afrikansk gudtjänst, de sjunger och jag får asociationer till ett afrikanskt land men kan naturligtvis ha fel. Sången gör mig glad. Det är mycket glädje, hopp och gemenskap i sången. Inget högtravande svårmod som det ofta är i våra traditionella gudstjänster. Att åter få möjlighet att använda pennan ger mig perspektiv på livet. Jag funderar på allt jag vill, allt jag längtar efter men så minns jag; det är konsten att vara i nuet som är det viktiga. Lyssna till vad du hör; sången, glädjen i rösterna, instrumenten, måsarna, barnen nere på gården, tornseglarnas höga, höga röster, en bil som kör nere på strandvägen, en skata i ett träd, en sparv, ett flygplan. Vad känner jag? Vinden mot smalbenet, fingrarna på tangentbodet som håller på att stelna av kyla, en regndroppe. Dofter från sjön, från mat. Det är grönt och vackert och en liten stolt pudel har hittat en pinne och visar sin matte. Jag är här och nu och ingen annanstans. Allt löser sig, det gäller att sitta still i båten.

 
Bryt upp, bryt upp! Hantera dina dilemman genom att själv kartlägga dina förändringsmöjligheter.

 

 
 
 Fokusera mera. Hur smakar det, hur känns det, vad hör du, vad ser du?
 

 

Till top