Winter Wonderland

Allmänt, Kärlek & Vänskap, Reflektioner, Traditioner & Årstider / Föräldrapenning, Hägerstenshamnen, Norrköping, Stockholms södra, Södra station, Vinterviken / Permalink / 0
Vitt vitt vitt
Det är vitt ute. På marken, på träden, på isen och på berget. Människor åker skidor på Rävudden, i viken, de joggar längs stranden, promenerar och drar pulkor med små bylsiga knyten i. Skatorna håller koll på läget, än är det långt kvar tills måsarna befolkar hamnen och hustaken. Jag vill ut, samtidigt är det så skönt att sitta inne vid mitt fönster och titta ut genom ett fönster. Att kunna se naturen, sjön och stranden ger mig en känsla av välbefinnande. Det slår mig att jag är uppväxt med en pappa som älskade att bila och se världen genom ett bilfönster. Han överförde det intresset på mig. Tur att jag inte har bil för då skulle jag förgifta luften och tömma plånboken. Jag älskade också att se världen från ett bilfönster, att sitta i ett skönt säte och vaggas till ro. På samma sätt älskar jag att se världen från mitt vardagsrumsfönster. 
 
Skidor 
Inga människor går på isen än, tack och lov men många åker skidor. Små och stora. Min äldsta son fick skidor i julklapp av min pappa när han bara var ett par år men han fick bara möjlighet att använda dem en gång när vi var i Norrbotten, Stockholm var aldrig såhär snötäckt på åttio- och nittiotalet. Jo, hans första vinter 1987, då var det runt 20 grader när jag skulle lämna honom till förskolan. Han var bara tio månader när han började. Jag var ensamstående och föräldrapenningen var på nio månader på den tiden. En månad hade jag lyckats dra ut på min ledighet. Det var en svår tid. Jag fick ett jobb på Vår teater tre dagar i veckan och var där till sena eftermiddagen. Det var smärtsamt att låta honom vara på förskolan så många timmar, så jag sa upp mig och fick deltid på mitt tidigare jobb, med helger på schemat men inte lika långa dagar. Det löste sig med barnvakt.
 
Ny lägenhet  
Jag träffade mina yngre barns pappa som hjälpte mig och jag kunde jobba kvar. När min son var två och ett halvt stängdes förskolan av någon anledning. Vi var på väg att lämna förorten för innerstan och jag ville inte låta honom byta förskola förrän vi kom till vårt nya bostadsområde, en alldeles sprillans ny stadsdel på Söder, stor som Norrköping med vita höghus och entréer i marmor. Södra Station kallades den nya stadsdelen som byggdes i samma takt som stationshuset byggdes, på löpande budget, det fanns pengar då.
 
Nya gator
Vi skulle flytta in i ett av husen som var byggda året innan - 1988. Vår lägenhet hade stått en tid men vi var de första hyresgästerna. Jag minns att vi fick bränna ur ugnen och ta bort plasten från tvättkorgen som medföljde. Utanför trängdes lyftkranarna på den plats där ytterligare ett stort antal byggnader restes i rasande takt. Nya gator bildades. Fatburs Kvarngatan, Fatbursbrunnsgatan, Södermalms Allé. Lägenheten var dubbelt så stor som den vi flyttade i från - 120 kvadratmeter med två balkonger och två badrum - och vi frågade oss själva om vi verkligen skulle fylla ut den.
 
Stor familj 
Men inte långt efter att vi flyttat in i april kom min dotter till världen, närmare bestämt en månad efter. Jag hade  haft möjlighet att ta igen ett halvår som jag missat med min son och fick ytterligare ett halvår innan den nya förskolan öppnade. Alla ville lära känna alla och jag fick många väninnor på gården och i kvarteret. Det är nu 15 år sen jag flyttade från Södra station. Jag hann få tre barn på kort tid och ett bonusbarn. Jag har vänner som bor där än, som jag besöker då och då. Ibland går jag bara förbi för att jag tycker om att strosa i kvarteren och minnas. Husen är slitna och lägenheterna känns inte lika stora och lyxiga som då, nu när vi är bortskämda med överrenoverade bostadsrätter för miljontals kronor. Men då var det en lyx att få en hyresrätt som var nyproducerad och den känslan kommer alltid att finnas med mig. 
 
Mitt paradis 
Jag trivs i stort sett var jag än bor. Jag har svårt att inte trivas, det hör till min natur att se guldkornen var jag än befinner mig. Jag kan till och med tänka tillbaka på arbetsplatser jag vantrivts på och komma i håg att jag trivdes till en början. För i början ser jag fördelarna, jag ser det positiva vartän jag tar vägen. Jag kan inte tänka alltför negativt då går jag under, och börjar jag göra det måste jag ta mig därifrån eller åtgärda problemet. Likadant har det varit med mina boeenden. Ett studentrum på Lappis blev något bra, en pastellbomb med sitthörna, studiehörna, bibliotek, hall och badrum. Jag gjorde vad jag kunde av det lilla jag hade. Men kanske blir mitt nuvarande boende det jag vill behålla längst.
 
 
Bryt upp, bryt upp! Försök se guldkornen när det gäller vad du har.
 
 
Utsikt från mitt vardagsrum
 
Hos min mamma
 
Så härligt med apelsiner. Ett av guldkornen den här årstiden.
 
På Bio Rio för exakt en vecka sedan såg det ut såhär. Jag trodde våren var på väg.
 
 
Till top