I had to phone someone so I picked on you

Allmänt, Film & Musik, Reflektioner, Samhälle & Politik / Netflix, SF, Victoriabiografen, sf bio / Permalink / 0
Söndag 
Det är söndag eftermiddag och dags att få ner ett litet inlägg. Det har hunnit bli mörkt ute och jag valde att inte ta vara på den soliga januaridagen på det sätt som många kanske valde att göra idag. I stället för att gå ut på en vinterpromenad gick jag och en väninna och såg en film strax efter lunch. Dagen efter denna är en film om en kvinna i min egen ålder som går igenom liknande skeden i livet som jag själv och reflektererar över hur hon vill leva, om livet ska se ut på det sätt det blivit. Isabelle Huppert är fantastisk som alltid och det är lätt att glömma att det är film, så väl spelar hon kvinnan som gått in i vad Patricia Tudor Sandal kallar den tredje åldern.
 
Dagen efter denna
I recensionen skriver Helena Lindblad bland annat: "Den nedtonade kristänkandet är inte det enda som är ovanligt med ”Dagen efter denna”. När såg ni sist en skildring på film av en knivskarp, intellektuell kvinna som älskar sitt arbete och som lever för det? Nej, trodde inte det. I sin femte långfilm adderar den hyperbegåvade, unga franska regissören Mia Hansen-Løve de här bägge udda fenomenen: en civiliserad skilsmässa plus en tänkande kvinna. Det låter kanske torrt, konstruerat och odramatiskt. Det låter kanske som en intellektuell fantasi snarare än en skildring av människor av kött och blod. Men summan av delarna i ”Dagen efter denna” är fantastisk." DN recension


Biotider

Det är andra biobesöket på en vecka men säkert också andra bion på ett tre, fyra månader. Jag var på bio en gång i höstas men innan dess var det också flera månader sen. I tisdags hyllades David Bowie med premiär på filmen som handlar om den utställning som turnerar runt i världen och handlar om Bowie och hans skapande, hans dräkter, artisteri, texter och barndom för att nämna lite av det som togs upp i filmen. Inte mycket om hans musikskapande, mer om hur han skapade sin persona och hur han skrev sina texter, ritade kostymer etc. Jag hade gärna velat ta del av hans skapandeprocess och hans musik mer. Det har ju gått en del dokumentärer på tv som också finns på nätet och när jag ser dessa vill jag bara ha mer.

Bowiefansen fick inte vara med
Vad som var ganska uppenbart i den här dokumentären var att det fanns en dold åldersdiskriminering. På biografen Sture var nittio procent av publiken i sextioårsåldern, strax över och strax under. Det är den ålder hans trogna fans har. Självklart har Bowie älskats av alla generationer men de riktigt trogna fansen som väljer att boka biljetter för att se en film om hans liv på hans dödsdag är inte 25 år (förutom min son då som gjorde mig sällskap). Men i filmen var majoriteten av alla de fans som gav uttryck för hur mycket de älskade David Bowie just 25 och de hade dessvärre inte mycket att säga. "He is everything", "he is wonderful", "he is fantastic".

He's a Starman 
Jag hade kunnat vara utan dessa tillrättalagda fraser och istället lyssnat mer till den man på ca 60 som berättade att han blev hänförd i samma ögonblick han såg Bowie sjunga Starman i Top of the pops i början av sjuttiotalet. Som knappt visste om det var en man eller kvinna som stod och höll om en annan person som han inte visste om det var en man eller kvinna (Mick Ronson). Den karismatiske artisten i flerfärgad jumpsuit och rött hår sjöng "I had to phone someone so I picked on you" tittade rakt in i kameran och pekade på den unga pojken som var övertygad om att Bowie sjöng till just honom och ingen annan. Hur många unga killar och tjejer och kill/tjejer måste inte ha upplevt samma sak. Men pensionärerna som en gång, liksom jag själv, blev fullständigt knockade av den här märkliga artisten med de besynnerliga och fängslande texterna, de vackert känslomässiga melodierna och vars röst trängde sig djupt, djupt in, i ens ofta lite halvtrasiga inre fick inte berätta om sina upplevelser i den här filmen. Är du ett riktigt Bowie fan kan du ändå ha glädje av den här filmen men är du det inte finns en stor risk att du blir besviken.

Aktiv vecka 
Det har hänt mycket annat i veckan också, så mycket att jag omöjligt kan redogöra för allt. Eftersom jag varit i farten på dagarna - jag jobbar till sent och har oftast haft något för mig efter jobbet - försöker jag varva ner framför Netflix på kvällarna när jag kommer hem. Även igår blev en dag som jag tillbringade hemma i lugn och ro framför Netflix. Just nu plöjer jag The Good Wife, en skön och avkopplande juridikserie med schysta kvinnliga karaktärer, något samhällskritisk gällande det ameriakanska rättssystemet och med ganska myckt barnperspektiv vilket är mycket ovanligt i den här typen av serier.

Samhällskritisk 
Apropå amerikansk och samhällskritisk så har det varit mycket fokus på USA:s nya president denna vecka. Jag vill inte ens nämna hans namn. Han fortsätter sin valkampanj även efter att han blivit president menar man i svensk och amerikansk media, han fortsätter att smutskasta alla som går i hans väg och gör fortfarande allt för att få till skandaler kring motståndarna och uppmärksamhet kring sin egen person. Idag meddelade han att den mur mot Mexiko som många tvivlat på att han verkligen ska låta bygga, ska byggas, och Mexiko ska enligt honom själva få betala notan. Stora protester pågår men märkligt nog är demokraterna lamslagna och har inte kommit upp med en plan för hur de ska utforma sin oposition hörde jag i Gomorron världen.

Checklist 
Om man är bekant med Robert Hare's checklist kan man inte låta bli att slås av hur extremt väl denne president stämmer in på det tjugotal kriterier som checklistan utgörs av. Det gör mig rädd. Jag försöker att inte tänka på det, utan som de flesta andra bara skaka på huvudet och sucka över hans oförmåga att visa och ta ansvar medan varenda en av oss vet vad hans omdömeslöshet och illvilja skulle kunna leda till. här kan du läsa mer om checklistan.

Fokusera på guldkornen
Jag försöker annars mest fokusera på det som är bra i världen men det kan ibland vara svårt. Till och med avsnittet som handlade om 2000-talet i tv-programmet Historieäterna var en dystopi trots att vi lever i den tiden idag. Vart är vi på väg kan man fråga sig? Vi kurar i hop oss hemma framför Netflix, träffar våra vänner alltmer sällan, tränar som tokar och pratar mest om hur mycket eller lite vår bostadsrätt stiger eller sjunker i värde. Det är ju inte riktigt så såklart. "Är det några protester nu för tiden" var det någon som frågade sig på en fest jag var i fredags. "Jo, det är det svarade jag" som uppdateras av vänner på sociala medier som flitigt deltar i manifestationer runt om i Sverige, "men jag tror inte de hörs i radio eller syns i tv" fortsatte jag.

Reagerar och protesterar 
Varför visar man inte att människor reagerar och protesterar  mer i tv? I radio berättades det här om dagen om aktiviteten bland lokalbefolkningen i Jämtland, men eftersom så få lokala nyhetsstationer och tidningsredaktioner finns kvar kan inte journalister rapportera om det som händer ute i landet. Istället skapas facebookssidor för lokalbefolkningen där nyheter av intresse publiceras av intresserade och engagerade ortsbor på eget initiativ. Dessa sidor besöks flitigt vilket leder till att fler skapas på samma sätt. Vid en granskning P1 gjorde upptäcktes dock att en av de här facebookpublisisterna som hade för avsikt att skildra lokalnyheter hade förankring i Svenska motståndsrörelsen med en dold nazistisk agenda.

Positiv utveckling finns överallt 
Det är svårt att hitta positiv utveckling i dag eftersom vi är så översköljda med negativ men den positiva finns överallt och vi behöver fokusera på denna enligt mig. Det är så viktigt att vi känner hopp för att vi ska orka i sådana här tunga tider. När jag för ett par veckor sedan sa God fortsättning till personer jag inte kände så bra fick jag ofta väldigt nedstämda svar tillbaka. Det har ju börjat så dåligt, det är ju bara elände osv. Men ska vi fokusera på det dåliga och negativa lär vi aldrig få kraft att vända trenden och vi är ju alla medansvariga till det som sker runt omkring oss. Om trenden ska vända kan vi inte bara stå vid sidan om och säga att allt är skit utan att göra något åt det. Så låt oss hjälpas åt och försöka se det som faktiskt går framåt, det som händer runt om i vårt samhälle som är av godo, som t.ex. att nigerianerna inte bara flyr Boko Haram utan faktiskt stannar och gör egen film och blir allt bättre på att skildra och skapa sina egna liv.

 

Bryt upp, bryt upp!  Se guldkornen runt om och dela gärna med dig av dem till mig och andra. Vi behöver stärka och inspirera varandra i det som är positivt. Det ger oss kraft att förändra, annars tappar vi hoppet om framtiden.

 

Ös på med tulpaner såhär års. 
 
Gå på bio, det ger massor av inspiration och nya intryck som inte tv och Netflix förmår
 
Lyssna på musik
 
Åk till stadsdelar du inte besöker i vanliga fall, jag brukar aldrig vara i City.
Man får nya intryck som ett avbrott i vardagen
 
Klä dig i färg. Put on your red shoes and dance the blues
 
Gå på bio. Själv, med maken, makan, vänner, barnen, eller bjud din gamla mamma eller pappa. 
Kanske jag kan få min mamma att se Jackie...

 

 

 

Till top