Laddat med karra

Film & Musik, Konst & Kreativitet / Halloween, Min pappa Toni Erdman, SF, Victoriabiografen, sfbio / Permalink / 0
Balkongen klar för vintern  
Det blåser idag. För ett år sedan låg viken spegelblank. Jag fick upp ett minne på facebook som var på dagen ett år och där beskrev jag som så ofta hur vädret var. Solen har varit framme idag och jag passade på att göra i ordning balkongen för vintern, för det är ju inget vidare att göra en regnig dag så jag passade på för det måste göras. Nu ligger allt i vintervila under en pressenning och väntar på våren. Trots att solen varit framme mår jag som vid lågtryck. Jag är trött och slö och orkar nästan ingenting. Igår låg jag mest hela dagen.
 
Bio  
Jag skulle på bio på kvällen men skippade det, då bio som visserligen i sig är en tyst aktivivitet ändå lockar till samtal i en miljö som jag inte bör prata i. Det är svårt att hitta tysta fik inne i stan och inte så kul att bara träffa sin vän vid bion och sen inte säga någonting. Jag var inne i torsdags. Jag och min vän satt på Victoriasbiografens café och skrev, eller rättare sagt jag skrev och hon pratade. Tyvärr gick det inte så bra för det var länge sen vi sågs och då blir det svårt att förklara allt som har hänt i skrift.
 
Trött  
Därför skippade jag bio igår och kom inte ut på hela dagen över huvudtaget. Jag hjälpte min dotter med en ansökan, ringde några samtal och sen blev jag liggandes framför tv:n resten av kvällen. Jag är riktigt utmattad efter den här veckan. När jag kom hem från Palma var jag pigg men inte nog med att jag haft fyra besök hos läkare, logoped etc. denna vecka så har det hänt en hel del i mitt liv. Trots att jag är ganska öppen i bloggen kan jag såklart inte dela med mig av allt, särskilt inte när jag behövts för andra och det har jag denna vecka. 
 
Inramning 
Av den anledningen tillät jag mig en vilodag igår. Idag har jag varit inne i stan och köpt passepartouter till två tavlor, bland annat till min Yayoi Kusama som jag köpte på Louisiana. Den är nu inramad och ska hängas upp i sovrummet bredvid min Klee. Var exakt dom ska hänga vet jag inte riktigt ännu. Jag ska låta min snickare snickra i hop min sänggavel först. Jag har gjort allt förarbete, målat brädor och mätt, nu ska han bara lägga på en list på baksidan. Jag gillar inte gavlar i textil för egen del så det blir en brädgavel för mig. Sen får vi se vad jag ska ha för tavlor ovanför den. Jag har bett min dotter titta på lite foton jag tog förra sommaren. Jag vill att det ska vara rogivande motiv, varför inte ta något som jag själv fotat. Sen är mitt nyrenoverade sovrum snart klart.
 
Brunch  
I morgon blir det brunch på Mångkulturellt centrum i Fittja med mina barn. Deras vegetariska brunch är något i särklass och man får vara ute i god tid om man ska få plats. Det är bra att göra saker som inte kräver att man pratar och till den brunchen kan man inte prata, man har inte tid om man ska hinna äta allt man vill på de två timmar man har på sig. Sen är det dags för nästa sittning.
 
Snart dags att börja jobba  
På måndag börjar jag jobba. Det är nu tre veckor sedan jag var på jobbet. Det känns konstigt att ha varit hemma så länge och jag har helt kommit ur mitt jobbtänk. Jag har varit där två gånger, den ena gången för att hämta jobbdatorn, den andra för att prata med chefen. Jag blev stressad inom loppet av en halvtimme, kände hur snabbt tempot är jämfört med det jag själv haft de senaste veckorna. Men det ska bli skönt samtidigt att få komma igång. Problemet är ju att jag fortfarande bara får prata i begränsad mängd och i tysta miljöer. Det är svårt att veta hur det ska gå till men det får gå på någe vis. Funderade på att skaffa mig ett halsband där det står tiga är guld, eller så får jag ha en inplastad skylt där där det står "bara för att jag inte pratar innebär det inte att du slipper" eller något sådant.
 
Karra   
Jag har laddat med karra här hemma. Karra säger man i Norrbotten men det låter mycket roligare och godare än godis. Jag gissar att det snart kommer att ringa på dörren. Undra hur många chokladdoppade brysselkål barnen fått i år. Här ska de få godis i alla fall. Det är alltid lika mysigt när det ringer på dörren på Halloween och påsk. Själv ska jag koka mig en kopp kaffe och torktumla tvätten. För nu har jag både tvättmaskin och torktumlare i lägenheten. Så lyxigt.
 
 
Bryt upp, bryt upp! Tala är silver, tiga är guld.
 
 
 
Nya spanska skor
 
Vi var och såg en helt fantastisk film i torsdags: "Min pappa Toni Erdman" Jag älskade den, bästa filmen på mycket länge, men om du ska se den bör du vara förberedd på att det är en tysk,
svart tragikomisk smalfilm på 3 timmar. 
 
Yayoui Kusama
 
Dagens skörd 
 
Från affären
 
 Present "lukta gott"
 

Guldgula löv

Allmänt / Permalink / 0

Guldgula löv
Det är vackert ute men grått och ruggigt. Löven har hunnit få den där riktigt guldgula färgen medan jag varit borta och bara en del av lövkronan har trillat ner på marken. Då myser jag, men så fort alla löv är nere och formas till en geggig massa av regn, sand och grus då är charmen med hösten som bortblåst. Då vill jag inte vara med längre. Egentligen är det då jag ska åka bort, men det passar inte så bra i hop med jobbet för det är nu och framåt mitt jobb kommer bli som mest krävande. Så jag tog mig en avstickare innan de packar i hop för vintern vid Medelhavet. Därefter är man hänvisad till Kanarieöarna eller till någon av de andra kontinenterna om man vill ha sol och värme.

Hemma igen 
Jag kom hem igår eftermiddag. Flyget landade vid en annan terminal än den tänkta så vi fick gå rätt ut i kylan och regnet och knalla bort till en buss som körde oss till terminal 5. Det blev en chock för kroppen som hunnit vänja sig vid ljus och värme. Det var inte gassande sol och blå himmel i Palma så det blev inget bad för mig eftersom jag ännu inte är bra i halsen och dessutom har ett skadat revben men det var skönt att sitta på stranden eller vid ett strandkafé och läsa och njuta av värmen och av att solen ändå tittade fram med jämna mellanrum. Jag har haft svårt att koncentrera mig en tid, har varit stressad, uppe i varv och en smula hypoman och tänkt alldeles för mycket på jobb. Jag fick påbörja några böcker innan jag äntligen kom in i en. Nu läser jag en gammal favorit. Inger Alfvéns böcker slår aldrig fel, jag har tyckt om dem sedan långt innan jag fick barn. Jobbet kunde läggas åt sidan och jag njöt och hade det bra.

Inte Spanien 
Palma var inte riktigt sig likt. Min vän som är bosatt i Tyskland förvarnade mig och berättade att det skulle vara många tyskar där eftersom det var något lov i Tyskland. Dessutom hamnade vi på ett stort hotell som var helt och hållet anpassat efter tyskarnas behov och i receptionen talades det tyska. Det fanns inte mycket kvar att välja på när vi bokade resa och att vi skulle känna oss som en minoritet bland tyskar i Spanien var inget vi överhuvudtaget hade en tanke på. Det kunde vara lite påfrestande emellanåt, när de tog över scenen i baren och stod och skrek ut sina tyska sånger i en desperat längtan efter uppmärksamhet samtidigt som vi satt i vestibulen och tvingades hålla tyst eftersom jag har talförbud så fort jag måste överrösta eller tala i en bullrig miljö.

Inget wifi på rummet  
Till slut gick vi självklart upp på rummet men där fanns det inget wifi. Man kunde köpa wifi per enhet för dyra pengar men eftersom jag inte kunde bestämma mig om jag ville ha för datorn eller telefonen fick det vara och därför blev det inget bloggande. Vi satt alltid en stund i entrén och surfade innan vi gick upp. Det var en upplevelse i sig att studera alla tyska barnfamiljer och pensionärer. Vid stranden "ägde" de restaurangerna som hade namn på tyska, menyer på tyska, tyska gäster, tyska rätter och självklart serverade och tilltalade sina gäster på tyska. Vi kom att röra oss närmare centrum, mot Can Pastilla stad och märkte att vi fann fler spanjorer där och en större blandning av turister.

Vart tog toleransen vägen
Jag tycker om Tyskland och tyskar. De gånger jag rest i Tyskland har jag blivit glad över den vänlighet och gästfrihet jag mött. Men i Palma fick jag aldrig ett entschuldigen, eller excuse me efter en knuff eller efter att de trängt sig, proppat in sig i hissen med varsin rullator och trängt in mig och min vän i hissväggen. Ibland kände jag mig som en möbel. Det är nyttiga erfarenheter, kanske beter jag mig likadant i vissa miljöer där jag känner mig hemma. Nästa gång får det bli ett litet hotell igen, kanske till en annan plats till och med. Ändå är jag så förtjust i Palma. I stranden, i platsen, i staden, i atmosfären. Sen råkar ju jag höra till dom som inte gillar att "plöja nya vägar i hjärnan" för att använda ett favorituttryck myntat av min väninna, i alla fall inte när det kommer till resor. Jag tror att jag plöjer så många nya vägar hela tiden och har gjort i mitt liv, att jag behöver vila när jag reser, jag behöver spara energi och det gör jag genom att åka till en plats jag känner till. 

Födelsedag 
Det är min födelsedag idag. Det är inte som förr när man låg kvar i sängen och lyssnade till skramlet i köket och prasslet av paket och väntade på att familjen skulle komma till sängen och sjunga. När jag var liten kom mina föräldrar, som vuxen var det mina barn som kom till min säng med bricka, tända ljus och paket. De gav alltid så fina presenter. Jag vet inte hur många läppstift jag fått av barnen. De vet att jag älskar läppstift. Jag blir rörd när jag tänker på det, eller så fick jag en CD av en favoritartist eller någon låt jag någon gång uttryckt att jag gillade. Min son köpte Gravel Pit med Wu-Tang Clanför dyra pengar en gång, han visste att jag gillade den. Nu vaknar jag och tar fram mobilen och ser om någon skickat ett grattis på facebook och det var det. Många. Över 50 stycken. Mamma ringde innan jag klivit upp ur sängen och nu börjar mina barn att vakna och smsa. De kommer ikväll, hela gänget. Vi ska äta mat och tårta i röran här hemma. Jag ska städa så gott jag kan. Jag längtar efter dem.

Bryt upp, bryt upp! Födelsedagar är en tid för gemenskap. Att bagatellisera sin födelsedag är att dra sig undan gemenskap för mig. Kanske har man ingen gemenskap. Födelsedagar handlar inte om presenter utan om att träffas och ge och visa kärlek. Idag visar vi det via sociala medier. Det betyder mycket för många, även för mig och är inte att förringa.

 

 
 
 

 

Make You Feel my Love

Film & Musik, Konst & Kreativitet / Nobelberget / Permalink / 0
Dylan-tumult 
Det är Dylan-feber just nu eller kanske snarare Dylan-tumult. I radio och tv hyllas han och i de sociala medierna hörs och syns mest de ilskna och besvikna rösterna. En vän var och såg honom i Las Vegas häromdagen och la upp ett klipp på facebook. Jag kunde känna att jag var där och fick uppleva en gigant. Min vän spelade Bob Dylan när vi var i tidiga tonåren och är idag den som bidragit till att Bob Dylan även är en del av mitt liv och min historia. För annars har Bob Dylan aldrig varit någon idol för mig, jag dyrkade David Bowie. Jag behövde någon som tog tag i mig och det gjorde inte Dylan som den lågmälda artist och sångare han var. Bowie skrek ut sina budskap med en vacker, känslosam och melodisk röst och hans surrealistiska texter tilltalade mig.
 
Nobelpriset 
Det betyder inte att jag anser att Bob Dylan inte skulle förtjäna nobelpriset för det tycker jag verkligen att han gör och jag är glad att han får det medan han lever för han är inte purung. Den effekt han har på sina lyssnare och fans värden över och har haft sedan han debuterade går inte att ifrågasätta. Jag gillar att akademin är modern och tänker nytt. Eftersom jag själv alltid varit en melodi- och rytmmänniska och inte så mycket textperson har hans texter aldrig påverkat mig på djupet. Inte förrän Adele kom förstod jag hans storhet. När hon sjöng Make You Feel my Love blev jag religiös en stund och började tro att Gud fanns där intill mig. För den är stark och mycket känslosam. Och Adele framför den på ett sätt som ger mig gåshud och kalla kårar. 
 
Blowin in the wind  
Om en text kan nå så djupt måste det vara något särskilt med den. Den får mig att vilja läsa mer, lyssna mer men Bob Dylans röst bjuder inte in till det, inte för mig. Den tilltalar inte mig personligen. Därför lyssnar jag nu på Bob Dylan covers på Spotify. De är fantastiska hans låtar. På min pappas begravning spelade vi en av pappas idoler, Eric Bibb, när han sjunger Bob Dylans Blowin in the wind. Du måste höra Eric Bibbs version som är hur bra som helst. Låten är ett mästerverk. Det är klart att man måste få uttrycka sitt tyckande gällande nobelpriset och gillar man inte Bob Dylan kanske man inte tycker att han ska ha nobelpriset. Jag är inte stormförtjust i honom men tycker inte det är någon tvekan om att han förtjänar ett av världens största och mest prestigefyllda pris efter vad han skapat med sina ord.
 
Bryt upp, bryt upp från gamla vanor och traditioner och tänk nytt.
 
 
Image by Shemp65 (License)
 
Image by badosa (License)
 
Image by badosa (License)
 
 
Här är låten som alltid fått mig att rysa, ända sedan den dag den släpptes 1978: "Changing of the Guards"

 
 
 
 
 
Make You Feel My Love


When the rain is blowing in your face,
And the whole world is on your case,
I could offer you a warm embrace
To make you feel my love.

When the evening shadows and the stars appear,
And there is no one there to dry your tears,
I could hold you for a million years
To make you feel my love.

I know you haven't made your mind up yet,
But I will never do you wrong.
I've known it from the moment that we met,
No doubt in my mind where you belong.

I'd go hungry; I'd go black and blue,
I'd go crawling down the avenue.
No, there's nothing that I wouldn't do
To make you feel my love.

The storms are raging on the rolling sea
And on the highway of regret.
The winds of change are blowing wild and free,
You ain't seen nothing like me yet.

I could make you happy, make your dreams come true.
Nothing that I wouldn't do.
Go to the ends of the Earth for you,
To make you feel my love
To make you feel my love
 
Bob Dylan
 
 
 
 
 
Till top