Det där med att hålla många bollar i luften

Bollarna 
Det där med att hålla många bollar i luften låter ju så fint och faktum är att det är något jag inte har några svårigheter med när det gäller mitt jobb. Jag kan hålla rejält många bollar och bolla med dem i sömnen. Numera vet jag var min gräns går och jag kan säga att toleransen för bollandet är relativt hög. Men när det gäller att hålla bollarna i luften i mitt privatliv är jag inte lika skicklig. Jag håller ofta  fast vid en enda och så tappar jag alla andra. Jag blir stressad och kan inte tänka. Det blir lätt fel, som när jag skulle åka till Palma...
 
Resa kräver energi men ger ännu mer 
Jag kunde inte koncentrera mig på resan eftersom jag hade så fullt upp med att fixa nytt pass så jag höll i den bollen rejält. Mitt jobb och uppsägningen tog mycket fokus också, så jag packade helt fel och glömde printa ut namnet på och adressen till hotellet. När jag kom ner hade jag inget internet på telefonen - såklart - och visste inte vart jag skulle åka. Taxichaufförerna förstod mig inte och blev irriterade när jag sa att jag skulle till JÅÅÅrDIIIII, det hette ju SANT JORRRRRDI (ingen charteresearrangör kom ju och mötte mig eftersom jag reste själv). Jag visste inte vart jag skulle för jag var så oförberedd och stressad i huvudet. Som tur var var det fredag och jag kunde ringa Ticket.
 
Förändringsprocess 
Det här är något jag måste förändra. Förra året vid den här tiden var jag långt i från stressad, jag var hypoman. Jag målade till en utställning som hade vernissage i slutet av maj, jag målade och sålde akvarellkort på en bokhandel, en smyckesbutik och min egen webshop. Hela köket var en ateljé. Jag odlade maniskt och hela vardagsrummet var ett växthus, jag pluggade två kurser och var mitt i två omfattande hemtentor som skulle in i månadsskiftet maj-juni. Förutom det var jag mitt i åtgärdandet av en mögelskada i mitt eget hem, som innebar mycket kontakt (och till viss del strid) med saneringsbolag, bostadsrättsförening, försäkringsbolag och mögelkonsult. Jag minns att jag till och med åkte ut till Sundbyberg för att få mina målningar sanerade. På något märkligt sätt hann jag med att jobba på två jobb också och träffa barnbarn, vänner och familj.
 
Upplevde aldrig stress 
Stress existerade inte i min värld just då, det var bara att fixa och göra, det fanns inga gränser, så blev jag ju sjuk också och fick lov att ta min hatmedicin till slut. Jag har förändrats sedan dess, Jag har blivit "friskare". Det som tidigare varit en enkel match kan nu bli stora projekt. Det har varit så tidigare också, som när jag och min son skulle måla om väggarna i hans rum när han var i tonåren. Han tjatade på mig för han ville inte ha dem lila men jag kom på mig själv med att gå och vänta på att eventuellt få ett anfall av mani, det var ju så mycket lättare att måla och tapetsera då. Jag fick ge mig till slut och vi hjälptes åt att måla vitt. Det var ett litet rum men jag har nog aldrig upplevt det så tungt att måla väggar som den gången. Visste ju hur det var att måla och tapetsera en hel stor lägenhet när jag var manisk.
 
Nu är benen tunga 
Men nu är det alltså tungt och det är ett gott tecken. Det är tungt att så frön och fixa med balkonglådor, tungt att montera möblerna jag skickat efter från IKEA. De oöppnade kartongerna bara ligger där på vardagsrumsmattan. Kanske är det som det är för de flesta människor, jag börjar äntligen bli normal ha ha! Jag klarar inte riktigt att som nu ha projekt "renovera balkongen", "förbereda loppis vid Telefonplan", "förbereda Köpenhamnsresa", "gå på kalas", "förbereda för städbolag", "skicka in papper till A-kassan", "skicka in papper till Försäkringskassan", "söka arbete och skicka in ansökningar och cv:n", "gå till örondoktor", "Psykolog" och "hudläkare" på en och samma gång. Det blir för mycket, ändå är jag understimulerad av att inte jobba mer än jag gör.
 
Hopar sig 
Jag undrar varför det alltid hopar sig vid den här tiden? Den enda vilan jag får är när jag är på jobbet och på gymmet. Där har jag rutiner och slipper anstränga mig, jag bara är och kan gå in i min profession eller i träningsprogrammet. När allt blir såhär flyr jag ofta iväg och det är då jag hamnar i skov. Det vill jag inte nu och risken är liten för jag har koll. För tillfället flyr jag lite grann, lite bara. Jag flyr in i dejting och chattande. Jag flyr okså lätt in i att börja planera nästa renoveringsobjekt som är sovrummet. Jag börjar maniskt surfa på tapeter, sänggavlar, överkast, gardiner och allt fånigt som egentligen går att göra på ett par dagar innan vi sätter igång - i höst! Men jag fastnar. För att slippa tänka på allt som ska göras.
 
Rensa lägenheten och skallen
Jag fick avsäga mig städningen denna vecka. Det är kaos här hemma och jag mår inte bra när det blir kaos. Det är därför min läkare skrivit utlåtande om att jag bör få handikappsersättning för städning. Jag behöver ha städat omkring mig men på helgerna behöver jag vila, då kan jag inte städa. Det tar nog med energi att tvätta. Vem behöver inte vila från städning, kan man då tycka. Har man funktionsnedsättningar är det bara att ansöka men då måste ha en läkare som känner dig och dina behov väl. Annars får man betala som jag gör nu. Jag får nog avslag men det är bra att försöka. "Det är värt ett försök" har alltid varit mitt motto. Jag fick det av min son en gång för länge sedan och det har funkat för honom och även ganska bra för mig.
 
Snubblar på allt 
Så de där bollarna de far omkring överallt i lägenheten just nu och det känns som om jag snubblar på dem. Jag har i alla fall märkt alla kläder för i morgon, köpt kassar och skrivit en skylt med mitt swisch-tel. Nu ska jag bara se till att växla lite pengar. Det ska bli skönt att bli av med en massa kläder, om nu någon vill ha dem. Jag har tvättat kläder inför Köpenhamn. Vi har bokat hotell och jag börjar smått förbereda mig mentalt på att vi åker om en vecka. Snickaren kommer samma dag vi åker, då ska det vara städat på balkongen. Jag hoppas städbolaget kommer när jag är hemma på tisdag för då kan vi hjälpas åt att flytta in alla möbler. Det kommer bli så skönt när det blir klart och jag får köpa jord och växter senare istället för att tro att det ska bli något med det vi sått. Det ordnar sig, jag vet ju det, men detta är den kritiska tiden. Jag mår bra och känner att allt är någorlunda under kontroll men det är denna tid jag alltid brukar gå in i skov. Hittills har jag klarat mig bra, jag måste bara vara extremt försiktig.
 
Sommar i luften 
Segelbåtsmasterna klingar ljudligt och somrigt från hamnen. Vattnet skvalpar mot bryggan, det är inte helt stilla idag. Solen kommer och går och när den är framme värmer den skönt och jag kan inte se vad jag skriver för jag sitter ute på balkongen och blir bländad. Min dotter var här igår och hämtade stolar och dynor så jag sitter på en filt på min balkongsoffa. Vi ska sitta på hennes takterrass. Först familjen och sen kommer kompisarna. Jag träffar henne inte så ofta för hon jobbar mycket men varje gång jag gör det blir jag så lycklig. Hon spritter av energi jämt.Jag förstår att hon som frilans får mycket jobb. Hon är begåvad, kompetent och ambitiös, men hon sprider också sån positiv energi omkring sig. Mina söner har också jobb. Det rullar på bra för alla mina barn. Jag ska snart iväg och träffa dem. Det enda som är riktigt, riktigt viktigt i livet, men såklart kan man inte bara leva för sina barn längre. De har sitt liv och jag mitt.
 
Reflektera 
Det var skönt att skriva av sig. Jag tänker på Alfons Åberg. Den där boken när Alfons Åbergs faster kommer på besök och säger "en sak i taget, var sak på sin plats". Det är något gamla faster Magdalena behöver säga till sig själv just nu, för jag är en gammal faster. "En sak i taget, var sak på sin plats". Jag behöver städa i ordning här hemma i kväll, plocka och förbereda för i morgon och för Köpenhamnsresan. Jag behöver skriva upp vad som ska göras när städbolaget kommer, men framför allt behöver jag ta det väldigt lugnt och vila mellan varven, njuta av hägg och syren som blommar nu. Häggen vid stranden och syrenen inne i stan. Dofterna är som intensivast nu och jag ska snart cykla genom koloniområdet i Vinterviken in till Söder. Jag är tacksam att jag inte är pollenallergiker. 
 
 
Bryt upp, bryt upp mot årstidsbunden hypomani och lär dig att ta hand om dig själv. Tillåt dig att ta en sak i taget. Det gäller nog inte bara mig utan många som tycker att man ska hinna med mer än vanligt när sommaren och ljuset anlänt.
 
 
 
Det blev mycket odling förra året
 
 Från vernissagen förra året vid den här tiden
Till top