Här och nu och ingen annanstans

Vad händer 
Vad ska hända med bloggen? Varför uppdaterar jag så sällan numera? Jag har inte samma gnista som jag hade förra hösten, 2014. Jag sörjer det även om jag är glad att jag är frisk och inte sjuk i astma som då. Jag sörjer att utvecklingen inte riktigt går framåt, att jag inte blev den bloggare jag faktiskt ville vara. Jag lyckades i ett drygt år, att skriva och uppdatera, variera mig och nå fram till många läsare och jag vet att min blogg varit uppskattad av många. Det är något att vara tacksam över. Mitt mål var alltid att det skulle bli en bok. Men sedan jag inser att det troligtvis inte kommer att bli så, gick luften ur mig. Kanske är det tillfälligt, kanske får jag åter ork och inspiration. Jag gillar ju att skriva men min situation såg annorlunda ut förut. Bloggen kom ju till på grund av att jag inte trivdes med att arbeta heltid, jag gick ner i tid och ville göra en förändring, jag ville bryta upp.
 
Tillvaron förändrades 
Det hände en massa saker på vägen. Jag fick avbryta mina studier som gav mig en viss frihet på grund av akut sjukdom i somras, och jag var tvungen att söka mig en anställning på heltid. Jag fick lov att avbryta mina kreativa sysselsättningar då mitt skapande arbete triggade - och triggar - igång mina maniska skov och jag sedan ett halvår inte har samma skydd som tidigare. Jag tar inte lika mycket medicin och jag vill inte behöva hamna i en situation där jag blir sjukskriven och får lov att ta akutmedicin. Tills för en månad sedan gick allt utmärkt men så märkte jag att jag höll på att gå in i väggen igen, så det var bara att skala av och tvinga mig själv att gå ner i varv.
 
Tre jobb 
Det går ganska bra att jobba men jag är hiskeligt trött på att jobba på två ställen. Nu ska jag snart jobba på ett tredje. Jag har fått en förfrågan om att föreläsa tre gånger på en arbetsplats och det hjälper mig att finansiera en resa jag bokat. Så det ena tar ut det andra kan man säga. Utan mer jobb, ingen semester. Det är ju allmänt kännt att deltidsjobb innebär heltidsjobb. Engagemanget på de båda deltidsarbetsplatserna är för mig inte långt från vad mina medarbetare upplever och ger på en heltid. Så till hösten blir det bara ett och samma ställe och det är klart nu vilket det blir.
 
Trivs men... 
Jag trivs dock. Så pass bra att jag faktiskt inte har behov av att "vara kreativ" vid sidan av. Ett behov som tidigare ständigt pockat på. Men i behovet att skapa har det också funnits ett behov av att prestera och det är just det som dränerar mig, som gör skada i längden. Jag vet inte om jag kan säga att jag är nöjd med mitt liv, jo, jag är nog ganska nöjd. Jag är i alla fall långt i från missnöjd. Jag har varit frisk en lång tidsperiod, jag klarar att arbeta, jag träffar mina barn och mitt barnbarn och har tajt kontakt med dem alla. Jag träffar mina underbara vänner relativt ofta och nu vågar jag mig på att resa också, jag har köpt en resa till Palma och ska resa dit om fyra veckor och senare ska jag och barnen åka till Köpenhamn. Kanske är det något som fattas i mitt liv, jag känner mig ensam ibland, men jag lider inte nämnvärt av att inte ha funnit kärleken efter förra skilsmässan.
 
Bli som det blir 
Det får bli som det blir helt enkelt. Jag tränar några gånger i veckan och mår bra av det, det vill jag inte förlora. Jag träffar mitt barnbarn regelbundet, han sover här varannan fredag. Igår var han här och och vi hann med så mycket, han ger mig så mycket glädje och energi. Han får mig att fokusera på livet här och nu. När vi väntade på hans mamma frågade han mig plötsligt efter lång tystnad: "har du haft en bra jul?" Fortfarande spritter det av kärlek när jag tänker på den frasen. Vi bakade syltkakor. Han vill bli bagare, sångare och uppfinnare när han blir stor. Han vill att jag också ska bli bagare när jag blir stor. Kanske är det precis det jag ska bli. Eller så väljer jag att bara vara, här och nu och ingen annanstans.
 
 
Bryt upp, bryt upp och var här och nu och ingen annan stans!
 
 
Efter sådd konstaterade han när han bakade att det var som att plantera sylten i kakorna.
Han gjorde ett hål i kakan med trägaffeln och la i sylten, precis som man gör med fröna. 
Kakorna blev så smarriga!

Kommentera här: