Regnet drar ner kraven

Regnar ute 
Det regnar idag och stämningen på stan är en helt annan än när jag strosade runt med mitt Sundsvallsbesök i måndags. Det är ganska skönt ute och befriande lugnt. På Babel Deli sitter endast jag och ett annat sällskap. Jag har varit hos min psykolog och behandlare och känner mig ganska nöjd och tillfreds. Jag går alltså inte i terapi utan träffar honom mest för att hålla koll på min sjukdom. För att förebygga så att jag inte går in i ett oväntat skov. Han sitter där med sin penna och sitt anteckningsblock och det känns bra när jag sagt något som fångar hans intresse och får honom att skriva ner någon liten tanke. Just nu tror jag sjukdomen håller sig i schack. "Jag tror krisen är över", sa jag till honom idag.
 
Krisen är över 
Förra året vid den här tiden hade jag precis slutat på ett jobb och arbetade tillfälligt på en rekryteringsfirma. Jag hade gått upp i spinn i samband med mycket målande till utställning och vernissage den 31 maj, tentor, jobb och för lite sömn. Det är exakt på dagen ett år sedan jag fick Zyprexa för symtomen. Det är den medicin jag får när jag blir alltför hypoman/manisk. Det är en antipsykotisk medicin som främst ges till psykotiska patienter men också till personer med bipolär sjukdom eftersom den fungerar som bromskloss vid mani eller depression. Annars är det lätt att fullkomligt tappa fotfästet och då kommer omdömeslöshet, ångest och depression som ett brev på posten. Jag fortsatte att ta en hög dos trots att jag åkte till Halland på akvarellkurs. Medicinen gjorde mig så trött att jag kunde sova sittandes, men kanske berodde tröttheten även på utmattning efter den mycket ansträngande våren, kom jag och psykologen fram till idag. 
 
Projekt 
Och av någon märklig anledning blir alltid vårarna ansträngande. Det händer så extremt mycket under vårarna, jag kan inte riktigt förstå varför det är så men jag tror att det har med ljuset att göra. Det är svårt att inte planera in saker i maj. Jag vill som de flesta, ut och njuta av försommaren. Jag sover för lite eftersom jag har svårt att somna när det är ljust ute, och jag vaknar tidigt. Det är ofta mycket jobb och jag kan inte låta bli att gå in projekt. I år blev det projekt "balkongen" och "Köpenhamn" (som faktiskt blev ett helt projekt med många viljor som skulle samordnas). Jag var i Palma i våras och det var såklart avkoppling men till viss del också ansträngning eftersom det kostar på att resa. Dock smakar det mer. Jag är konstant trött och känner hur det svider i ögonen. Nu ska det bli en riktigt skön vilohelg men först en resa ut i skärgårn. Ni ser, jag kan inte stanna hemma. Det är tur att det regnar ute och ska fortsätta i morgon. Det är avstressande och minskar kraven.
 
 
Bryt upp, bryt upp och förändra dina mönster. Det är läskigt men det går.
 
 
Babel Deli
 
 Vernissage på Galleri Campari:  Kakan Hermansson & Sepidar Hosseini

Min balkongutsikt i måndagsmorse


Lite manisk kan man väl få va
Till top