Knytnäve i ansiktet

Mina "gamla" hoods  
Igår kväll var jag ute och upplevde mina gamla hoods - som jag i och för sig hänger i för jämnan - i försommarvärmen. Snart är det midsommarvärme hoppas jag, om det nu blir någon värme på Midsommar. Kvällen slutade lite snöpligt för när vi satt på Loopen och tuggade i oss jordnötter och oliver. Jag tyckte jag inte att jag fick ut så mycket gottigt av oliven som jag kunde, jag ville komma riktigt nära kärnan, vilket resulterade i att tanden lossnade och trillade ut. Tand nummer fyra sett från övre framtanden vilket innebär att gluggen syns så fort jag ler. Jag har blivit en tandlös kärring och även om andra säkert inte tänker på det och även om jag inte nödvändigtvis måste avslöja att jag är tandlös på den intervju jag ska på idag, är känslan en helt annan. Jag känner mig som en tandlös kärring.
 
Knytnäve i ansiktet 
Men plötsligt fick jag en knytnäve i ansiktet när jag började ta in gårdagens nyhet att Sverige inte tänker ta emot fler flyktingar. Jag hörde nyheten igår men kunde inte ta in den. Det är så ofattbart och för ett år sedan hade alla runt omkring mig reagerat och sagt att detta får inte ske, "det är inte sant!" För sex år sedan hade det helt och hållet varit otänkbart för Sverige som lever med det stolta arvet efter Raol Wallenberg, men mycket har hänt sedan dess och vi fick stora förändringar i riksdagen 2010. I hela mitt liv, sedan jag var 19 och fick rösta för första gången har jag röstat på vänstern. Förutom i det senaste valet då jag röstade på Fi. Jag har till och med arbetat som politisk sekreterare i stadshuset för vänsterpartiet och det var många gånger jag inte sympatiserade med dem och var arg på dem, men det är trots allt det parti som legat närmast mitt hjärta. Idag är jag stolt över dem.
 
I förra valet  
I förra valet röstade jag på Fi av främst två anledningar. Dels för att de som enda parti verkligen arbetade med likabehandlingsfrågor, inte bara jämställdhetsfrågor utan även betonade frågor kring funktionsnedsättningar och diskriminering i arbetslivet som är ett område där Sverige står på noll jämfört med till exempel Frankrike. Jag fick förmånen att vara med i detta arbete kring funktionsnedsättningar och blev tillfrågad att arbeta för partiledningen men svarade nej, p.g.a. min funktionsnedsättning :). Den andra anledningen var att Fi ville ge människor möjlighet att ansöka om asyl i sitt eget hemland.
 
Partier som ville förändra  
Ett annat parti som var för ett nytt sätt att bemöta migration var Miljöpartiet. Så här står det i deras valmanifest 2014-2018: "Nu gäller det att stå upp för mänskliga rättigheter och en mänsklig migrationspolitik. Vår vision är en värld utan gränser, där alla har en möjlighet att flytta, men ingen tvingas fly. Vi kommer alltid att arbeta för en mer human och öppen politik och vi kommer aldrig att göra det svårare för människor att komma till Sverige". Igår svek Miljöpartiet sina väljare mycket grovt och jag är glad att jag inte var en av dem. Du kan läsa mer här. Det var vad vår "feministiska regering" hade att bjuda på.
 
En vän som kämpar 
En gammal kär vän till mig fick sitt första barn samtidigt som jag fick mitt. Vi har gått olika vägar liksom våra barn men håller kontakten på Facebook, vilket jag uppskattar. Dottern är ambitiös och samhällsengagerad och har tillbringat tid i Grekland för att hjälpa flyktingar till Europa. Igår skrev hon en sorgesam uppdatering på sin facebooksida.
 
Här är delar av den:
"Idag skäms jag över att vara svensk. I våras var jag i Piraeus i Grekland för att volontärarbeta i ett tältläger med 3000 av de 50 000 flyktingar som fastnat bakom Europas taggtråd. Där såg jag med egna tårfyllda ögon resultatet efter att Sverige stängde sina gränser för flyktingarna i November och banade väg för resten av Europa att göra detsamma. Sveriges relativt nya främlingsfientliga politik och det oförlåtliga sveket mot människor på flykt tog extremt hårt på mig, att åka till Grekland och möta dessa människor som svikits var svårt men jag lovade mig själv att aldrig sluta hoppas på att Europa skulle öppna gränserna igen för alla de som tvingades vänta i ovisshet".
 
"Det som hotar Sveriges fred och demokrati är alltså de ensamma och ledsna barn, fäder och mödrar som jag mötte i Grekland. De som nyligen överlevt krig, förföljelse och helvetesresor över medelhavet men som inte lyckats återförenas med sina starkaste familjemedlemmarna som gav sig av innan bomberna började falla för att hitta en plats så resten av familjen kunde följa efter. Idag röstade riksdagen igenom en rasistisk asyllag som släcker ljuset i ögonen på alla de som länge har hoppats på att få återse sina familjer och inte önskade något annat än att få bygga upp sina liv igen".

Vi blev stoppade i Köpenhamn  
Jag och mina barn fick oss en tankeställare när vi var i Köpenhamn. Två av oss hade giltiga pass för säkerhets skull, en av oss hade ett pass som visade sig ha gått ut och en hade inget leg eller pass alls. Jag och ett av mina barn tvingades lämna kvar två av syskonen på perrongen i Danmark efter vår fina helg tillsammans. Det var dramatiskt och otrevligt. Inte för att vi inte trodde vi skulle komma in i vårt land för det gör vi ju - vi är ju svenska medborgare - men för de känslor de väckte att bli stoppade. Det spelade ingen roll hur mycket jag försökte övertyga säkerhetskontrollanterna om att det var mina barn. De var vuxna och de behövde identifiera sig eftersom de lika gärna kunde vara flyktingar jag försökte smuggla med mig till Sverige. Det var en väldigt otrevlig situation och händelse och fick oss alla att förstå hur det egentligen ligger till. Jag har ju följt nyhetsrapporteringen i tv och radio, men detta var verkligheten, detta var Sveriges taggtrådsstängsel.
 
Vi är så priviligierade så vi fattar inte 
Vi visste att vi hade vårt hem som väntade, familj och vänner, vi hade pengar, vi har personnummer och jobb. Så här var det alltså för de flyktingar som blev bemötta av taggtrådsstängslet i Ungern, fast såklart mycket, mycket värre. De hade blivit av med alla sina ägodelar, alla sina pengar, de hade färdats dag och natt med trötta och hungriga barn. Vi hade haft en rolig helg i Köpenhamn. Nu har Sverige skapat en MUR. Jag vet själv hur svårt det är att komma förbi vakterna på perrongen i Köpenhamn, trots att jag är svensk. Nu lämnar vi alla dessa människor åt sitt öde. Nedan kan du se röstningsresultatet som vänsterpartisten Rosanna Dinamarca delat med sig av på sin Instagramsida och sin facebooksida.
 
Se gärna Fredrik Lindströms serie Tänk om och ta dig en funderare. Det är så många tillfälligheter som gör att gränserna går där de går och att vi över huvudtaget har dem.
 
 
Bryt upp, bryt upp från en skamlig asylpolitik!
 
 
 
Nanna 7 år flydde från - mer än häften av världens flyktingar är barn.
 
 
 
 
Till top