Fånga dagen!

Allmänt, Bryta upp, Kärlek & Vänskap, Mat, Natur, Poesi & Litteratur, Psykiatri & Psykologi, Resor & Rekreation, Träning & Hälsa / Carpe Diem, Fånga dagen, Skåne, Svenska kyrkan, Väddö, Österlen / Permalink / 0
Det hettar 
Värmen gör mig dåsig. Det hindrar mig dock inte från att njuta till fullo. Jag tar igen allt jag gick miste om förra sommaren. Alla bad och alla upplevelser. Maximal livsnjutning. Sen har jag ju lite tur också, med vädret. Där jag har varit har solen tittat fram åtminstone en liten stund varje dag med undantag av någon enstaka dag. Nu sitter jag på min balkong och låter mig svalkas. Jag har ätit ett par goda mackor med vitlöksost, paprika och lök, en avocado med räkröra och ett ägg. En enkel middag som inte krävde tillagning eftersom jag är trött efter en lång dag vid havet. Jag åkte hemifrån tidigt i morse och trots att jag varit insmord med hög solskyddsfaktor är det stor risk för att det kommer hetta i huden ikväll.
 
 
En heldag vid havet 
Jag är glad att jag fick en hel dag utan några saker inbokade. Igår var jag hos tandläkaren och satte in en krona, och i morgon ska jag till psykologen. Sen drar jag iväg igen. Jag behöver bara tvätta lite och pyssla här hemma. Jag kom hem från Skåne i måndags. Där har jag haft det fantastiskt underbart och roligt. Vi var en härlig trio, min väninna, hennes sextonårige son och jag. Vi har gjort en massa saker tillsammans på dagarna och på kvällarna spelade vi kort. Vi lagade sagolikt goda middagar som vi ansträngde oss till det yttersta med. Juryn - det vill säga vi själva - var på plats och poängsatte både smaker, tillagning och njutning för ögat, likt juryn i Sveriges mästerkock. Jag tror jag lyckades kamma hem en tiopoängare en gång när jag lagade pasta med broccollisås och sallad med halloumi, lök och kiwi. Min väninnas son var en mästare på att laga lax och olika röror.
 
 
Att dela vardagen 
Vardagen kan bli så rolig om man anstränger sig lite. Jag har haft det fantastiskt roligt med mina barn när de fortfarande bodde hemma. Men livet med mina äkta makar var inte alltid så roligt som man kunde önska. När jag var i Skåne upplevde jag samvaron med mina kära vänner som kärleksfull och berikande och längtade inte särskilt mycket efter ensamheten i stan. Men när jag väl är hemma tycker jag att det är ganska skönt att vara ensam. Jag köpte en hel del keramik i Skåne när vi åkte runt på Österlen. Nu går jag här hemma och pyntar, dekorerar och fyller mina skålar med nötter, min vas med blommor. Det är ju inget som säger att man inte kan göra det om man lever med någon, men jag tycker om mitt liv och gläds även åt den stillhet jag finner i min ensamhet. Jag umgås så mycket med människor både i mitt jobb och mitt privatliv att jag ibland behöver vara ensam för att återhämta mig mentalt.
 
 
Ensamheten nödvändig 
Nu ska jag snart resa bort igen. Jag ska åka till Gotland några dagar och umgås med mig själv. Min dotter skulle kanske komma förbi och så har jag bestämt träff med en vän, annars får det duga med mitt eget sällskap. Det ska bli sol och då är det såklart stranden som väntar. Blir det regn kommer jag ligga inne på rummet och läsa böcker och lyssna på sommarprogram. Av erfarenhet vet jag att jag behöver komma bort på somrarna. Det kan kännas motigt med själva resandet, transporten, men jag behöver miljöombytet. För tre år sen ville jag inte boka in något eftersom jag var nyinflyttad. Jag var en sväng till Väddö, för övrigt var jag hemma och packade upp, fixade och badade vid bryggan. Fem veckor hade jag tänkt spendera i Hamnen. Men den fjärde veckan blev jag deppig. Då hade jag umgåtts tillräckligt med mig själv och fick nog. Jag visste inte vad jag skulle göra med alla känslor. Ena stunden eufori över allt det vackra, utsikten från mitt nya boende, omgivningarna. Nästa stund förtvivlan och ensamhetskänslor.
 
 
Kyrkan 
Jag vände mig till kyrkan. Där fick jag träffa en förstående präst och jag förstod att det inte var något ovanligt. Det kanske inte ens hade med min sjukdom att göra, fick jag veta. Många människor känner sig ensamma om sommaren, när man lägger jobbet åt sidan. Det har inget att göra med reell ensamhet. Kanske har man många omkring sig, familj och vänner. Men på sommaren hinner ofta tiden i kapp en. Man hinner stanna upp och de existentiella frågorna kommer: "Vem är jag? Vad blev det av mig? Lever jag det liv jag vill leva? Jag saknar något men vet inte vad? Har jag det för bra? Vill jag ha barn? Barnen har blivit så stora, vem ska jag finnas för nu?" Kanske tänker man ännu mer livsavgörande tankar som handlar om skilsmässa eller sexuell läggning. Eller har man kanske fått ett sorgebesked eller besked om en livshotande sjukdom? Så många runt omkring oss som till synes är brunbrända och lyckliga bär på svåra tankar och går igenom livsavgörande processer.
 
 
Ingen påtaglig anledning  
För mig fanns det ingenting påtagligt jag tänkte på. Jag tänkte på Gud och existensen och visste inte vem jag var i allt det stora och omvälvande som det innebar att flytta och bara tänka på mig själv. Kasten mellan total lycka och eufori och smärtan i att känna sig ensam i allt jag gick igenom, var svåra att hantera.  Det kan vara tillräckligt för att en människa inte orkar uthärda livet. Vi har så mycket att glädjas åt de flesta av oss, ändå finns det dom som gör slut på sitt liv, för att det har ont. Smärtan sitter inte i ett ben eller en arm, den syns inte, ändå gör den så ont. Jag vet hur den smärtan känns men jag kan trots allt hantera den, jag kan prata om den. Om detta inte skulle räcka har jag akutmedicin. När ångesten kommer tänker jag "hur är detta möjligt? Jag som är så lycklig, så priviligierad? Hur kommer det sig att jag känner såhär?" Sen stänger jag av. Kanske ringer jag någon vän eller psykiatrin. Jag vet att det går över. När det var sommar och min psykolog var på semester ringde jag kyrkan. Det kan vara bra att veta att man kan göra det.
 
 
Inte denna sommar  
Men den här sommaren känner jag mig inte förvirrad, olycklig eller labil. Jag har lärt mig hur jag ska planera och jag är tacksam att jag har människor att vara med. Först Köpenhamn med barnen, sen Väddö hos väninnan, därefter Skåne och nu snart Nynäshamn och Gotland. Till sist några dagar att samla ihop mig på innan jag ska vara tillbaka på jobbet. Som jag har badat och sugit in den här sommaren, långt in i märgen. För exakt ett år sedan idag, fick jag proppen i njuren. Den 21 juli 2015. Jag hann bada lite innan den 14 juli då jag blev sjuk, sen var det slut på det roliga.
 
 
Många bortresta  
På gräsmattan nedanför grillas det. Doften av grillad majs söker sig ända till balkongen på tredje våningen där jag sitter. Några har picknick på en filt och en gåsfamilj är ute på promenad. Andra joggar och springer. Annars är det ganska tomt på folk, många är nog bortresta. Bryggan är dock full av kvällsbadare. Jag har fått ett erbjudande om jobb en dag i augusti och jag måste bestämma mig hur jag ska göra. Helst vill jag inte tänka på jobb denna ljuvliga sommardag men brevskrivaren vill ha ett svar. Jag får nog svara, sen ska jag fira att jag har två veckor kvar av semestern och att jag efter mycket kämpande och med ett idogt arbete med att inreda mitt sovrum i feng shui, lyckats minska på min sömnmedicin till bara några smulor. Jag sover riktigt gott!
 
 
*
 
 
Bryt upp, bryt upp från jobb så länge du bara kan. Ta bort lite appar från din telefon och vila från sociala medier. Tack vare att jag tog bort facebook-appen från mobilen har jag kommit igång med läsning. Det är så lätt hänt att många timmar försvinner bort i att se hur alla andra har det på semestern istället för att själv njuta och fånga dagen.
 
 
 
På bryggan i Åhus blåste det lite
 
Österlen
Till top