Stirrar ut genom fönstret

Allmänt, Arbete & Utbildning, Konst & Kreativitet, Natur, Poesi & Litteratur, Traditioner & Årstider / #bryt upp, bryt upp, Litteratur, Mälaren / Permalink / 0
Is på sjön 
Jag sitter hemma i mitt vardagsrum och stirrar ut genom fönstret. Det är underbart vilsamt. Visserligen har jag stirrat rätt mycket in i en skärm men emellanåt sitter jag bara och stirrar ut över isen. Människor går mellan öarna, åker skridskor och nyss såg jag till och med någon som åkte nån sorts scooter eller om det var moppe. Jag har inte upplevt en sån här vinter sedan jag flyttade hit. Det har varit milda vintrar och det har bara fryst nån natt eller två. Sen har de starka strömmarna rivit upp istäcket igen. Men nu ligger den där, stilla och vitfläckig. Endast en liten vak för änderna att simma i finns kvar vid bryggan. I morgon ska jag ta mig ut men idag har jag blivit hemma. Jag hade sju maskiner med tvätt och en hel del att göra i lägenheten, och nu börjar det mörkna. Det är helt enkelt för sent.
 
Vila
Inte orkar jag gå på bio heller. Veckan har varit intensiv och jag behöver verkligen mina helger för återhämtning. Hellre kör jag på i veckan med jobb, träning, vänträffar och annat men på helgen vill jag gärna stanna kvar i min rofyllda förort. I morgon får jag besök. Kanske tar jag mig till Liljeholmen och möter upp min vän så kan vi promenera ut. Jag har behov av att röra på mig men gör det inte gärna själv. På gymmet är det en annan sak, där har jag så många andra omkring mig. Vi var och såg Tjuvheder i veckan, jag och mina kollegor. Den var riktigt bra men inte den sortens film som stannar kvar, så som Sufragette. Tjuvheder var en välgjord spelfilm i dokumentär stil, med en autentisk spänning som kom av personernas levnadsöden. Jag är glad att jag såg den och biosuget blir bara starkare för varje gång jag går. Jag får mersmak.
 
Privilegium 
Det är kul att jobba och jag får påminna mig om hur priviligierad jag är som har ett sånt stimulerande jobb. Jag minns hur jag slet för drygt ett år sen och var svårt sjuk i astman. Jag visste att min arbetssituation bidrog till en hel del stress och jag hade inte en optimal relation med min chef, vilket jag inte var ensam om. Jag var ofta sjuk i svår astma vilket inte var populärt. Så småningom vände det och hon förstod mig men det vi kom fram till var att jag inte bara skulle vänta, passivt, på en omplacering, utan även söka arbete på egen hand. Jag gick hem och laddade upp mitt cv på ett par annonser på Platsbanken. Dagen efter ringde de från bemanningsfirman och ville att jag skulle komma på intervju, och det dröjde bara någon vecka så var jag inne i den bransch jag nu jobbar i. Det har jag aldrig ångrat.
 
Skriva 
Ett par månader senare upptäckte jag möglet i lägenheten och fick detta åtgärdat. Nu är allt historia. Snickaren var och lämnade nyckeln idag efter att ha åtgärdat möglet för andra gången. Vi får hoppas att det inte blir en tredje gång. Jag gjorde i ordning rummet till en ateljé där jag ville kunna sitta och måla och sy. Men jag vill inte måla längre. Lusten är borta. Jag vet att jag blir hypoman av det. Jag vill skriva och jag håller på att lägga upp en plan för min lediga vecka i mars. Jag vet ännu inte om jag ska resa utomlands, resa någonstans inom Sverige eller stanna hemma. Det enda jag vet är att jag vill ägna veckan åt att skriva. I julas behövde jag vila, jag var så slut. Men i mars ska jag gå upp tidigt varje morgon och disciplinera mig.
 
Resa eller inte resa - det är frågan 
Jag får efterskottslön från bemanningsföretaget samtidigt som jag får förskottslön så det blir lite pengar över. Jag har letat på internet för att hitta bra ställen att sitta och skriva på, jag tror inte på en kurs utan vill skriva själv. Jag börjar dock grunna på en ny idé men måste få ro i själen för att kunna koncentrera mig. Så länge skriver jag här, bara för att hålla mitt skrivande vid liv. Mitt skrivande är min andning. Om någon läser är det ett plus, men jag orkar inte längre kämpa på för att sprida mina texter.
 
 
Bryt upp, bryt upp och ta tag i dina drömmar och gör slag i saken!
 
 
 
 
 
 
Till top