Ta dig bort någonstans

Allmänt, Kärlek & Vänskap, Mat, Psykiatri & Psykologi, Resor & Rekreation, Traditioner & Årstider, Träning & Hälsa / Ringen, Ringen Teatern, Skanstull, Skanstull Teatern, Stämningslägesdagbok, Teatern / Permalink / 0
Spegelblank 
Isen ligger spegelblank framför mig. Det börjar skymma. Jag var ute och gick nyss och då såg jag ett par som var ute och åkte, jag blev rädd att de skulle drutta i. Det var inte särskilt skönt ute ändå hade jag stort behov av att låta den fuktfyllda vinden piska mig i ansiktet. Jag gick snabbt och trots att jag faktiskt slapp undan träningsvärk från gårdagens tuffa pass, stramade det i lårmusklerna. Jag börjar bli riktigt stark nu. Mina ben som alltid varit så svaga och knappt orkat ta mig upp för en rulltrappa orkar allt mer. Han kör riktigt hårt med mig nu, min PT. Igår frågade han mig efteråt "gillar du det här temot?" och det är det faktiskt så jag vill ha det, så jag nickade flåsande, oförmögen att svara. Något slut tog jag mig till förskolan för att hämta mitt barnbarn. Jag hade glömt handduken och kunde därför inte duscha, fick åka i väg i mina träningstights. Så märkligt allt kan bli. Farmödrar sitter inte längre i en gungstol med glasögonen på näsan, stickandes medan katten hänger i garnet. Farmödrar åker flåsandes tunnelbana från gymmet där deras PT kört slut på dem med tunga vikter. 
 
Farmor
Men sen går jag in i min farmorsroll till hundra procent. Bara hämta ett paket från Boozt först. Sen pizza med barnbarnet och myskväll framför tv:n. När jag handlade från Mathem tidigare i veckan köpte jag ett litet fotbollsmål och en fotboll. Jag har en lång hall och när jag såg målet tänkte jag att min hall skulle lämpa sig utmärkt för fotbollsträning. Det bästa av allt var skruvarna i övre ribban där man själv reglerar målställningen. Så fiffigt. Jag kunde i lugn och ro packa upp maten och värma pizzan medan mitt barnbarn skötte ställningarna. Jag behövde inte ens vara närvarande, 5 - 0 blev det till honom och det bästa av allt var att man kunde skjuta långa bollar oavsett om de gick i mål eller inte. "Jag är så glad för mitt fotbollsmål och fotbollen", sa han i morse. Hos Mathem köpte jag även en hushållsvåg. Vi har vägt allt. Precis allt, till och med fotbollen och fotbollsmålet. Tyngst var det när vi vägde fyra flaskor med vatten och lättast var nog lappen från en av mina nya tröjor eller om det var trollet från kinderägget vi köpte.
 
 
Förebyggande behandling 
Jag har nu avslutat min terapi och psykiatriska behandling men fortsätter att fylla i min stämningslägesdagbok. Jag tar ju såklart min medicin men jag har tänkt att jag ska klara mig bra med förebyggande insatser. Jag inser att siffran i irritabilitetsrutan är väldigt beroende av siffran i sömnrutan. Ju högre siffra i sömnrutan, desto mindre i irritabilitetsrutan osv. Även alkohol spelar in och jag blir nyktrare och nyktrare för varje månad som går. Det händer alltmer sällan att jag tar ett glas eftersom det får sådana följder. Jag sover dåligt och alla mediciner bidrar till att jag mår dåligt dagen efter, det är helt enkelt inte värt det. Vissa reagerar på att jag väljer alkoholfria alternativ, andra märker det knappt. Mina vänner bryr sig inte, de gillar mig oavsett, det är mest om jag varit på någon dejt som det frågats och undrats. Därför är det bättre med fikadejt om jag ens orkar bemöda mig med att dejta. Det var ett tag sen sist nu. Jag har inte haft varken tid eller ork.
 
 
 
Teatern
I onsdags åt jag och en vän middag på den nya Teatern i Skanstull. Som säkert de flesta hamnar i första gången de ska äta där, gick vi runt, runt, oförmögna att välja. Till slut bestämde vi oss för att äta Vietnamesiskt. Jag tog en baguette med tofu, jordnötter och majonäs och min vän valde någon sorts buns med rå lax. Det var helt fantastiskt gott och smaken satt kvar i gommen i ett par timmar efter. Jag är ganska kinkig med ny mat, äter gärna samma mat om och om igen. På Liljeholmens food Court har jag säkert ätit 50 gånger men jag har aldrig provat något annat än Palak Paneer. Det är nog jag i ett nötskal. Jag går till Babel Deli och jag väljer samma Mezetallrik varje gång, med samma tillbehör och samma röror. Så tråkig är jag. Vi kommer att gå till Teatern igen eftersom kören vi ska börja på i veckan håller till i närheten. Kanske tar jag mod till mig och prövar något nytt när jag ändå är i farten.
 
Citat 
En vän och poet citerade Lars Winnerbäck på facebook idag. "Jag har en ambition att jag ska bort någonstans" (ur en stannfågel) och tillade själv "vissa låt-rader är så på pricken.. man känner sig helt enkelt förstådd:-)". Jag är glad att hon skrev denna rad för jag lyssnar inte på Lars Winnerbäck och skulle missat denna annars. "Så sant", tänkte jag. Det var nog en sammanfattning av flera veckors grunnande för min del. "Jag har en ambition att jag ska bort någonstans". Som jag har tänkt och som jag har googlat. Jag har hittat fantastiska pensionat och boenden inom och utom Sverige, men allt slutar med att jag inte vill åka ensam. Men jag vill inte vara kvar här hemma hela vintern och våren, jag vill bort någonstans. Senare i vår ska jag nog åka till min vän i Tyskland, kanske får jag helt enkelt nöja mig att se på viken i mars. Jag vill skriva och jag vill sola, men jag kommer inte i väg och nu är det lite sent. Jag får nog disciplinera mig, kanske sitta någonstans på stan och lägga pengarna på sunda och nyttiga luncher och middagar.
 
 
Bryt upp, bryt upp och ta dig bort någonstans.
 
Skanstull Teatern

Stirrar ut genom fönstret

Allmänt, Arbete & Utbildning, Konst & Kreativitet, Natur, Poesi & Litteratur, Traditioner & Årstider / #bryt upp, bryt upp, Litteratur, Mälaren / Permalink / 0
Is på sjön 
Jag sitter hemma i mitt vardagsrum och stirrar ut genom fönstret. Det är underbart vilsamt. Visserligen har jag stirrat rätt mycket in i en skärm men emellanåt sitter jag bara och stirrar ut över isen. Människor går mellan öarna, åker skridskor och nyss såg jag till och med någon som åkte nån sorts scooter eller om det var moppe. Jag har inte upplevt en sån här vinter sedan jag flyttade hit. Det har varit milda vintrar och det har bara fryst nån natt eller två. Sen har de starka strömmarna rivit upp istäcket igen. Men nu ligger den där, stilla och vitfläckig. Endast en liten vak för änderna att simma i finns kvar vid bryggan. I morgon ska jag ta mig ut men idag har jag blivit hemma. Jag hade sju maskiner med tvätt och en hel del att göra i lägenheten, och nu börjar det mörkna. Det är helt enkelt för sent.
 
Vila
Inte orkar jag gå på bio heller. Veckan har varit intensiv och jag behöver verkligen mina helger för återhämtning. Hellre kör jag på i veckan med jobb, träning, vänträffar och annat men på helgen vill jag gärna stanna kvar i min rofyllda förort. I morgon får jag besök. Kanske tar jag mig till Liljeholmen och möter upp min vän så kan vi promenera ut. Jag har behov av att röra på mig men gör det inte gärna själv. På gymmet är det en annan sak, där har jag så många andra omkring mig. Vi var och såg Tjuvheder i veckan, jag och mina kollegor. Den var riktigt bra men inte den sortens film som stannar kvar, så som Sufragette. Tjuvheder var en välgjord spelfilm i dokumentär stil, med en autentisk spänning som kom av personernas levnadsöden. Jag är glad att jag såg den och biosuget blir bara starkare för varje gång jag går. Jag får mersmak.
 
Privilegium 
Det är kul att jobba och jag får påminna mig om hur priviligierad jag är som har ett sånt stimulerande jobb. Jag minns hur jag slet för drygt ett år sen och var svårt sjuk i astman. Jag visste att min arbetssituation bidrog till en hel del stress och jag hade inte en optimal relation med min chef, vilket jag inte var ensam om. Jag var ofta sjuk i svår astma vilket inte var populärt. Så småningom vände det och hon förstod mig men det vi kom fram till var att jag inte bara skulle vänta, passivt, på en omplacering, utan även söka arbete på egen hand. Jag gick hem och laddade upp mitt cv på ett par annonser på Platsbanken. Dagen efter ringde de från bemanningsfirman och ville att jag skulle komma på intervju, och det dröjde bara någon vecka så var jag inne i den bransch jag nu jobbar i. Det har jag aldrig ångrat.
 
Skriva 
Ett par månader senare upptäckte jag möglet i lägenheten och fick detta åtgärdat. Nu är allt historia. Snickaren var och lämnade nyckeln idag efter att ha åtgärdat möglet för andra gången. Vi får hoppas att det inte blir en tredje gång. Jag gjorde i ordning rummet till en ateljé där jag ville kunna sitta och måla och sy. Men jag vill inte måla längre. Lusten är borta. Jag vet att jag blir hypoman av det. Jag vill skriva och jag håller på att lägga upp en plan för min lediga vecka i mars. Jag vet ännu inte om jag ska resa utomlands, resa någonstans inom Sverige eller stanna hemma. Det enda jag vet är att jag vill ägna veckan åt att skriva. I julas behövde jag vila, jag var så slut. Men i mars ska jag gå upp tidigt varje morgon och disciplinera mig.
 
Resa eller inte resa - det är frågan 
Jag får efterskottslön från bemanningsföretaget samtidigt som jag får förskottslön så det blir lite pengar över. Jag har letat på internet för att hitta bra ställen att sitta och skriva på, jag tror inte på en kurs utan vill skriva själv. Jag börjar dock grunna på en ny idé men måste få ro i själen för att kunna koncentrera mig. Så länge skriver jag här, bara för att hålla mitt skrivande vid liv. Mitt skrivande är min andning. Om någon läser är det ett plus, men jag orkar inte längre kämpa på för att sprida mina texter.
 
 
Bryt upp, bryt upp och ta tag i dina drömmar och gör slag i saken!
 
 
 
 
 
 

Sufragetterna

Allmänt, Feminism, Film & Musik, Kärlek & Vänskap / Emily Davison, Emmeline Pankhurst, Feminism, Feministisk historia, Helena Bonham Carter, Meryl Streep, sufragette / Permalink / 0
Tiden rusar iväg
Tiden rusar iväg och jag har inte hunnit med min blogg, trots att den är så viktig för mig. Livet ser helt annorlunda ut än det gjorde för ett par veckor sedan då jag var ledig och hade tid att fundera på både det ena och det andra. Nu går den mesta tiden åt till jobb och träning men även familj och vänner har fått sin del av kakan. I helgen har jag haft mitt barnbarn hos mig. Vi höll oss inne trots det fina vädret. Det var frestande att gå ut men sträng kyla är inte att leka med. I fredags tänkte jag att jag skulle åka hem och vila, eftersom jag visste att det inte skulle bli mycket vila i helgen, men jag kunde inte motstå min starka önskan att se filmen Sufragette.

Historiens hjältinnor
Vi gick på premiärvisningen på Victoria och det var en oförglömlig stämning i salongen. En riktigt bra film som jag verkligen sett fram emot. För två år sedan såg jag en dokumentär om sufragetterna i England som gjorde djupt intryck på mig. Filmen Sufragette byggde till stor del på filmmaterialet från samma dokumentär. Sufragette är en film som alla historielärare och samhällskunskapslärare på högstadiet och gymnasiet borde visa sina elever.

Problemen kvarstår 
Det var en välgjord film med mycket bra skådespelare. Självklart lite förutsägbar om man kan sin kvinnohistoria men stark och känslosam. För mig var det ett högtidligt tillfälle, jag kände vördnad inför dessa hjältinnor. Som om vi satt där och fick träffa Emmeline Pankhurst, Emily Davison och de övriga sufragetterna i egen hög person. Jag är ingen expert på feministisk historia men det är ju ingen tvekan om att deras uppoffringar betydde enormt mycket för kvinnors rösträtt och feminismens utveckling i västvärlden. För mig är det dock inte bara smärtsamt att se, och påminnas om Sufragetternas lidande, jag kan inte låta bli att se och påminnas om bristerna idag, hur många våldsutsatta kvinnor som fortfarande lever under hot, i relation med en man eller ensamma med hemlig identitet. Och alla kvinnliga journalister och feminister som får utstå hat och trakaserier på nätet. Det är inte klokt att det fortfarande sker. Vilket barbari.
 
 
 
 
I himlen 
På söndagen kom min mamma, min bror och min pappas fru hit och vi firade liksom förra året samma helg, att min pappa skulle ha fyllt år. Mitt barnbarn var med och mina barn och min svärdotter kom lite senare. Det känns liksom i kroppen att det är dags för hans födelsedag och då är det fint att dela sina minnen med andra som också minns. Jag berättade för mitt barnbarn som sov över att min storebror skulle komma. "Är inte han i himlen?" frågade han och jag fick förklara att det var min pappa som var i himlen. Det är inte lätt att hålla reda på vilka som är där och vilka som är kvar på jorden. Jag och mitt barnbarn bakade semlor och bjöd på. Mandelmassan var väldigt god. Vi hade en fantastiskt rolig helg och jag fick många goa skratt.

 
 Semmelbak med barnbarnet
 
 
Till top