Det finns en framtid

Bryta upp, Samhälle & Politik, Träning & Hälsa / Permalink / 0
Helikoptersök 
Igår kväll, drog jag ut på min meditation och yin yoga så länge att jag blev lite sen i säng. Det är ju viktigt att jag sover mina timmar men kunde inte riktigt komma till ro. Jag hade lyssnat på min bok och försökte sova, när jag  plötsligt hörde ett kraftigt oljud. Det kom närmare och närmare och till slut insåg jag att ljudet kom ovanifrån. Jag reste mig upp och tittade ut genom fönstret, det var en helikopter som kom flygande och sen blev stillastående, högt uppe, ovanför mitt bostadsområde. Den hade strålkastare på, som sökte i ett område nedanför. Så småningom började den sakta röra sig mot sjön och strålkastarljuset åkte fram och tillbaka runt i området.
 
Uppjagad 
"Åhh, nej, tänkte jag, nu är det någon som gått ner sig genom isen". Det är så många som är ute och går på isen på dagarna. I lördags såg jag tre män som gick och höll händerna i sina jackfickor, de hade knappast med sig några livlinor och isdubbar. Jag blev uppjagad och började söka på nätet och ville försöka ta reda på vad som hänt. Förhoppningsvis var det inget och helikopterna flög vidare så småningom. Efteråt var det svårt att komma i ro och det blev inte så många timmars sömn. Det var tungt att ta sig i väg i morse men ett möte väntade tidigt. Jag hade packat träningsväskan men orkade aldrig ta mig till gymmet efter jobbet utan åkte raka vägen hem och vilade mig i stället.
 
nxtME.com  
En person kom till jobbet idag och gjorde ett djupt intryck på mig. Jag var ordentligt skakad efter hennes föredrag som handlade om ett ganska tungt ämne. "Hur ska jag orka?", tänkte jag först, "hur ska jag orka?" Hon kom från en organisation som hette nxtME och började med att visa upp en film på sig själv. Delar av filmen kan du se nedan, se den innan du läser vidare.
 
 
 
 
Från alla samhällsklasser 
Föredraget var oerhört starkt och fantastiskt bra. Personen som berättade om vad hon varit utsatt för hade arbetat med sig själv så pass mycket att jag kände att jag klarade att lyssna på henne. Hon gick inte sönder och inte jag heller. Under så många år hade hon tvingats ta itu med sitt trauma. Hon hade rusat på och hamnade till slut i ett utmattningstillstånd då hon äntligen fick kontakt med en traumapsykolog. Efter det valde hon att själv utbilda sig till terapeut. Hon berättade för oss att de är många. Så många att jag höll på att ramla av stolen. En i varje klass, överallt, på alla skolor och överallt i samhället, ändå så osynliga. Själv kom hon från en överklassfamilj i fin villa. Föräldrarna skilde sig och hon tvingades bo kvar hos den ena föräldern, en trevlig pappa som ingen kunde misstänka för något. I skolan förstod de ingenting och alla gillade den mycket duperande föräldern. Vid sjutton års ålder lyckades hon fly.
 
Så frön 
Så mycket mer fick vi inte veta. I stället fokuserade hon på att prata om hur viktigt det är att man reagerar, att man frågar och frågar rakt på sak. att man inte ska vara rädd för att kränka eller trampa på tårna. Man får absolut inte be barnet säga till ifall det behöver hjälp, man ska fråga rakt ut (mer finns att läsa här). Man kanske inte får svar på en gång, men det kan sätta igång en process som i sig kan ta tid, men det kan intitiera att barnet vågar gå vidare, att barnet blir sett och förstår att något är fel. Därefter kan man, om man får chansen, hänvisa vidare till en traumapsykolog. Det är av oerhört stor betydelse att det är just en traumapsykolog. Läs gärna vidare på nxtME.com, detta är så oerhört viktig information att sprida. Dela gärna inlägget.
 
 
Bryt upp, bryt upp mot incest och sexuella övergrepp inom familjen!
 
 
 
Det syns inte på en.
Foto: nxtME.com
 

Det blev en hit

Feminism, Konst & Kreativitet, Kärlek & Vänskap / Fittja, Mångkulturellt centrum, Yinyoga / Permalink / 0
Den som väntar på något gott...
Jag har öppnat dörren och släpper återigen in den underbara vårvintern med fågelkvitter och barnröster. Jag vill bara ut. I går var jag ute i flera timmar. Jag och delar av min älskade familj var ute och luktade på bananspray som mitt barnbarn sprutade hej vilt, överallt. Den hade hade han sett när han var i en godisaffär förra fredagen, men farmor sa nej, eftersom det var fredag. Men så har han pratat om den i en veckas tid och till slut fick han den. "Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge". Ganska ointressant att spruta i munnen, mycket roligare att spruta på husväggar, flaggstänger, träd och papperskorgar. Det var härligt att få träffa min son och hans tjej också. Hon ska åka till Gambia i veckan och fota för ett av de företag hon arbetar för; Mixed Grill. Mixed grill är ett svensk/afrikanskt textil- och klädesmärke med barnkläder som är så snygga så man vill ha dem själv. Min svärdotter hade resfeber men tyckte det skulle bli så roligt att komma iväg.
 
Mixed grill
"Mixed Grill är ett textil- och klädesmärke som grundades i Banjul, Gambia och drivs från Södermalm i Stockholm. Vi samarbetar med lokala entreprenörer där vi har nära kontakt och säkerställer att de får rätt betalt för sitt arbete och möjlighet att påverka sin självförsörjning". "I vårt värdegrundsarbete jobbar vi för att främja antirasismen och engagerar oss genom att hylla afrikansk kultur, att ge hjälp till självhjälp istället för bistånd, visionen är så mycket större än bara kläder och välgörenhet. Vi vill skapa ett forum för att lyfta fram afrikansk kultur och få människor att känna att de bidrar till något större genom att bära/ha Mixed Grills produkter". Läs mer här.
 
En hit 
Min Yinyoga app är verkligen en hit (vila dig i form). Jag minskar undan för undan på min sömnmedicin och ersätter den med yinyoga och meditation. Igår kom det upp nya bilder. Jag försöker såklart fokusera på enbart andningen men om det dyker upp bilder är det väldigt varma och ljusa bilder. Igår såg jag plötsligt framför mig mitt bord fyllt av krukor och groende plantor. Det är snart tid att sätta frön. Jag hade glömt och jag blev så glad när jag tänkte på det. Så avstressande och härligt att äntligen få tänka på sommaren. På klockrankor, solrosor, petunior och krasse. Jag hade ju en hel djungel på balkongen i somras och en tomatplanta som säkert gav mig uppåt hundra körbärstomater ända in i oktober.
 
Landetkänslan
Senare bär det av mot Mångkulturellt Centrum i Fittja. Jag och ett par vänner ska dit och äta vegetarisk brunch. Vi har varit där tidigare och då hamnade vi på en afrikansk gudtjänst. Vi får se vad som händer i dag. Denna helg har gett mig många nya intryck och jag tror verkligen att jag börjar kunna koppla bort jobbet. Det dyker upp jobbtankar ibland, likaså är hjärtklappningen inte helt och hållet borta. Jag är dock mindre orolig, vilket förmodligen kommer att resultera i att den snart försvinner. Det finns så mycket att se fram emot. Utanför mitt fönster ser jag en kvinna gå ut med hunden i morgonrock. Det såg jag aldrig i stan. Jag gillar landetkänslan här ute men på helger och somrar är det extremt många som kommer från andra delar av stan. Det får man räkna med när man bor i en närförort tror jag Folk får inte plats i stan längre. Jag tittar på bryggan och jag längtar efter att gå ner och ta ett dopp, jag tror jag kommer att slänga mig i redan i maj. Här kan du läsa mer om mitt förra besök på Mångkulturellt centrum.
 
Bryt upp, bryt upp! Ta fram din beredskap för att möta våren. Den kommer snart och det gäller att inte missa den!
 
 
 

Här kan du läsa mer om Mixed Grill som öppnar sin Web shop inom kort.
www.mixedgrill.se
 
 

Hon berörde mig

Allmänt, Arbete & Utbildning, Bryta upp, Kärlek & Vänskap, Natur, Resor & Rekreation / #bryt upp, bryt upp, Avslappning, Stressbehandling, Utbrändhet, Utmattningsdepression, Vardagspuls, Yinyoga, bryt upp, stress, yoga / Permalink / 0
Nio timmars god sömn 
Jag vaknade efter nio timmars sömn och inte vilken sömn som helst, en riktigt god natts sömn. Jag har haft sömnsvårigheter sedan i somras, som eskalerat de senaste veckorna så igår bestämde jag mig för att ta fram en app med avslappningsövningar, som jag laddade ner i somras på min svärdotters inrådan. Jag tittade på vilka övningar det fanns att välja på, jag kunde ju inte gärna göra en uppiggande övning när jag skulle komma till ro. Det fanns en yinyoga övning som hette Sömnproblem, den skulle vara 12 minuter. Det lät lagom tyckte jag för jag gillar ju inte yoga. Jag hade börjat med att försöka sitta och meditera mot en vägg i tio minuter såsom jag gjorde förr, men det fungerade inte särskilt bra. De stressande tankarna rusade mot mig så jag bestämde mig för att äntligen använda mig av appen.
 
Kunde knappt andas 
Jag var så svag i kroppen när jag laddade ner appen i somras så jag orkade helt enkelt inte göra övningarna då trots att de var så enkla, jag behövde först och främst bygga upp styrka så jag gick korta promenader runt kvarteret. Jag hade fortfarande en infektion i kroppen, men det visste jag inte då. Jag förstod ju inte hur sjuk jag var när jag kom hem från sjukhuset. Min rygg orkade inte hålla upp min kropp, som var så fylld av smärta. Inte undra på att jag inte orkade sätta igång med yoga. Men min fysiska träning har hjälpt mig tillbaka till livet och jag har en styrka jag aldrig tidigare haft (jag tror inte min PT fattar vad han betytt, eller så gör han det för han vet hur klen jag var). Så nu var det dags helt enkelt, att sätta igång med appen, efter att ha blivit beroende av yogadelarna i Bodybalanceprogrammet.
 
Tårarna kom
Jag bullade upp med kuddar och la mig framstupa med knäna uppe vid axlarna och satte igång att andas och lyssna på den ljuvliga rösten från appen, och tårarna kom. För hon berörde mig, hon berörde det som satt djupt inne och var så svårt. Det som jag ännu inte bearbetat ordentligt. Hon pratade om de unika andetagen och jag tänkte att det inte är en självklarhet, detta med att kunna andas. Jag mindes hur det var när jag fick påminna mig själv att aktivt bestämma mig för att ta in luft i lungorna då i somras. Jag mindes hur jag kunde komma på mig själv att sluta andas. Jag förstod inte att andningsfunktionen var skadad, som allt annat i min kropp.
 
Stress
Plötsligt var jag vid Åresjön. Jag kände hur mitt hår frös till is och jag mindes när jag och min vän promenerade ut på isen för sju år sedan. Allt blev så tydligt och jag fattade inte hur jag hamnat där. Jag fortsatte och gjorde en övning till och en övning till, dessutom mindfulness 15 minuter, förbränning 22 min. Nu har jag ställt in en påminnelse i telefonen så att jag ska göra detta varje kväll. Jag har ju tänkt detta länge men det som fick mig att inse att det var nödvändigt att börja nu och inte om en vecka, var ett inslag i Vardagspuls som en kompis lagt upp på facebook. Helt plötsligt insåg jag att jag måste agera nu och inte sen. Jag har haft hjärtklappning i ett par veckor, som inte ger med sig. Jag arbetar i extremt högt tempo, vilket resulterar i spända axlar, hjärtklappning och glömska. Jag glömmer, och i går låste jag till och med in alla mina prylar på gymmet och glömde kvar nyckeln i skåpet så att jag fick lov att låna en bultsax och klippa upp det. 
 
Det händer inte mig
Det funkar inte att rusa vidare, jag vet ju det. I inslaget (nedan) sa kvinnan "det händer inte mig", men jag vet ju att det kan hända mig, det har hänt mig. Jag sover mina åtta timmar och är noga med det, skriver upp varje morgon hur mycket jag har sovit. Jag fyller i min stämningsdagbok och eftersom jag vet att ångest och irritabilitet hänger i hop med sömnmängden blir jag disciplinerad. Så jag lever mitt lite tråkiga, inrutade liv men  hittar små glädjeämnen och utesluter inte mina vänner. Men det får bli på de premisser jag klarar av. Det är det pris jag betalar för att få vara frisk, och det betalar jag gärna. Att sjunga med en vän är ju en bra grej, att sjunga är bra för hälsan. Att träna med en vän hade också varit kul men jag tror jag behöver gå omkring och skrota där på gymmet i min egen lilla bubbla. Jag ska äta brunch med nära vänner i morgon, men var tyvärr tvungen att avstå från AW med bästa kollegorna igår. Jag har helt enkelt inte den kraften och orken att gå ut efter en veckas slit.
 
In med fåglarna 
I morse när jag gick upp och satte på Konflikt som jag brukar, stängde jag av igen ganska snart. Det blev för mycket Putin. Jag kände hur stressen ökade, ilskan drevs på och hur mina förhoppningar om framtiden grusades. Jag som vuxit upp med Rysslands utveckling och fått uppleva Perestrojkan efter Sovjetunionens fall och kunnat andas ut efter åtskilliga fredsdemonstrationer under Kalla kriget på 80-talet, mår så dåligt av att åter se diktaturen ta plats i Putins Ryssland. Så jag stängde av radion, öppnade fönstret istället, släppte in fåglarna och slängde ut Putin. Nu kvittrar de i solskenet och jag sitter i köket där det inte finns någon täckning och springer ut till hallen för att spara med jämna mellanrum.
 
Förhoppningsfull 
Jag tror jag kommer att klara det här. Jag kommer att klara även denna vinter. Jag tror jag kommer att klara av att varva ner och hålla ett lägre tempo, jag måste. För att få jobba och göra nytta, är så mycket värt. Jag är ganska bra på att begränsa mig privat. Det är i jobbet jag tar på mig för mycket. Det är så när man jobbar med människor, det går inte att koppla bort känslorna och då är det svårt att sätta gränser. Sömnen och min träning är nyckeln till ett bättre liv, och maten förstås, och så har jag ju så gott som slutat med alkhohol. Det är värt så mycket och jag slipper vara sjukskriven. Våren är på väg och vi går mot ljusare tider. Jag är förhoppningsfull. Tvätten tog jag igår så nu är det bara att ta vara på denna underbara våråvinterdag.
 
 
Bryt upp, bryt upp! Ta dina stressymtom på allvar och stoppa dig själv i tid. Se till att ha kontroll över varför du jobbar, hur mycket du jobbar och om du får tillräckligt tillbaka. Glöm inte den gamla klyschan "ingen tackar dig för att du jobbar dig sjuk" Läs mer här.
 
 
 Bilder från Åre och Åresjön (2008) som dök upp när jag mediterade igår kväll
Foto: Brytupp.se
 
 
Appen finns att köpa på App Store
 
 
Till top