Stackars liten - så fruktansvärt!

Allmänt / Permalink / 1
Måsar och vågor 
Solen skiner och jag har legat på stranden i flera timmar och lyssnat på vågor och måsar. Det är underbart att vara här, jag gillar verkligen den här platsen, känner mig hemma här. Denna gång bor jag inte på ett lika fint hotell som sist. Det ligger inte lika fint som det förra, men det är nära till stranden, det är huvudsaken. Det är ett ganska gammaldags hotell. Det finns visserligen Wifi och rummet har tv, men i receptionen går det långsamt och mycket sker som på den gamla goda tiden. När jag stod och väntade på att få checka in var det som att jag befann mig i en gammal tv-serie. Kanske tänker jag på badhotellet. När jag stod där och väntade - jag fick vänta mycket länge för jag fanns inte på någon lista - bestämde jag mig för att inte bli irriterad. Jag tänkte att jag har ju semester och det kommer att ordna sig med rum. Men jag vet inte hur det hade gått om det varit helg och Ticket inte svarat i telefon, för något hade uppenbarligen gått fel. Jag reser inte med någon resebyrå, utan har överlåtit till Ticket att sköta bokningen. Det ordnade sig till slut.
 
Stackars liten 
Dagen har som sagt varit helt fantastisk härlig, ända till nyss. Jag har varit vaken sedan klockan tre och det blev inte mycket sova av på planet. Planet var fullsmockat och människor ville umgås. Det blir en tidig kväll. Nyss gick jag ner till poolen för att simma. Det var kallt i vattnet så jag la mig i en solstol för att värma mig i solen, kanske skulle jag bli mer sugen att bada bara jag blev varm. En ung tysktalande kvinna var vid barnpoolen med sin treåriga dotter. Ja, jag vet ju inte om hon var tre, men hon såg ut att vara i den åldern. Mamman var relativt ung och skrek åt dottern som spratt av glädje och förtjusning över att få bada. Hon var sådär lycklig som barn blir när de får möjlighet att bada och det är varmt ute. Men mamman var inte glad och smockan hängde i luften. Jag kunde inte släppa blicken från mamman, jag visste att det bara var en tidsfråga. Det var frågan om några minuter, några sekunder. Mamman ville bara få ett skäl att slå till så hon provocerade fram ett. Och den kom. En riktig dundersmocka, en rejäl dask i baken, ett hårt slag. Mina ögon fylldes omedelbart av tårar. Den mörklockiga flickan skrek. Där stod hon med en tröja och stjärten bar och fick ett hårt slag i baken inför alla solbadande gäster. Hon skrek i högan sky och mamman såg sig inte ens om för att se om någon hade reagerat.
 
How could you 
Så jag gick fram och sa så lugnt jag kunde att det var "horrible". "Hur kunde hon göra så mot sitt barn?" "It's horrible". "Jag vill inte se dig slå ditt barn, hur kan du?" Mamman skrek till mig, jag vet inte vad hon skrek, kanske var det på tyska, jag hörde inte för jag gick sönder inuti. Det finns absolut ingenting jag tycker värre om än när vuxna gör illa sina barn och utsätter dem för fysiskt och psykiskt våld. Absolut ingenting. Jag gick raka vägen till receptionen. Tack och lov har det kommit en svensktalande receptionist nu på kvällen. Den förra talade inte så bra engelska. Nu kunde jag tydligt beskriva mamman och barnet och jag sa att jag inte kan bo på ett hotell där föräldrar slår sina barn. Tårarna kom, jag kunde inte hålla dem tillbaka. En liten flicka, med en tröja och utan underbyxor, blir slagen som på 1800-talet. Vilken skam. Det är mamman som ska skämmas. Fortsätter det ringer jag polisen för nu vet jag att barnaga är förbjudet i Spanien sedan 2007.
 
Bryt upp, bryt upp från all form av våld mot barn och ta barnkonventionen på allvar!
 
 
#1 - - Tomas Malm:

Tack för att det finns vardagshjältar som vågar säga ifrån, Magdalena.

Svar: Tack snälla Tomas! Man behöver stöd i sådana här situationer. Det är så omskakande. Ha det fint! Kram! 😍
Magdalena Berger

Till top