Resfeber!

Allmänt, Reflektioner, Resor & Rekreation, Världen / Arlanda, Palma / Permalink / 0
Okristlig tid 
Klockan är 4.36 och jag sitter på Arlanda och väntar på att få stiga ombord på mitt plan. Det är en okristlig tid att vara uppe men jag hör naturligtvis till dem som kommer i tid med mitt bagage. Väckarklockan ringde kl 03.00. Datorn fick följa med som sällskap och nu kommer den väl till pass för jag törs inte luta mig bakåt i min sittfotölj. Jag tror inte det är någon större risk att jag somnar i från min flight men man vet aldrig. Jag har varit rätt stressad inför denna resa och hade inte ens alla kläder rentvättade när jag packade. Det blir så där ibland, jag blir blockerad och kan inte tänka. Dessutom har det varit så mycket strul med mitt pass men nu ska väl allt vara i sin ordning och jag får hoppas att jag kommer med.
 
Missade tåget 
Jag minns en gång för många år sedan när jag skulle på bröllop i Schweiz. Det var inte vanligt att man flög på den tiden, annat än i jobbet och på charterresor, det var så dyrt så jag hade köpt en tågbiljett. Mitt tåg gick klockan sju på morgonen och jag hade varit på klubb och haft efterfest i min egen lägenhet till 4 på morgonen och tyckte inte det var någon idé att gå och lägga mig, jag tänkte att jag lika gärna kunde vara vaken hela natten till tåget gick. Självklart somnade jag och vaknade efter sju. Jag tyckte till och med att jag kunde höra tåget passera under huset. Jag bodde i en etta ovanför fatbursparken, precis ovanför tågspåret, där tågen kom ut ur tunneln från Gamla stan. Ofta skakade huset till när tågen passerade och när jag kände en tågskakning vid sjutiden fick jag värsta spelet.
 
La Neuveville 
Jag kom fram till Schweiz till slut och hade en underbar vecka med påskostade bröllopsfestligheter i den lilla medeltidsbyn La Neuveville. Jag fick ta ett senare tåg bara, det gick utmärkt. Men på tillbakavägen gick det inte lika bra. Då hamnade jag på fel tåg, och eftersom tågen inte var statliga i Schweiz gällde inte min SJ-biljett av någon anledning, så jag blev avslängd. Många i vagnen protesterade när den tyske konduktören aggressivt försökte få mig att förstå att jag inte var välkommen att resa med hans tåg. Han brydde sig inte om vad jag hade att säga, men snälla tyskar tog mig i försvar. Det hjälpte dock inte. Jag blev avslängd på någon station söder om Frankfurt och fick ta ett pendeltåg in till Frankfurt central där jag så klart missade tåget till Hamburg och vidare till Stockholm.
 
Resovan
Jag har rest mycket i mina dagar och jag har varit med om rätt mycket, ändå känner jag mig så resovan och får sådan resfeber nuförtiden att jag går på helspänn i flera dagar innan jag ska resa. Jag är stressad och har alltid svårt att packa. Glömmer alltid om vätskan ska vara i handbagaget eller resväskan, hur var det med biljetten? Passet? Pengar? Ska man vaccinera sig? Nu skrattar du kanske och tänker att så illa är det väl inte, men faktum är att 1980 när jag åkte till Ibiza fick man lov att vaccinera sig innan man reste. Vi åkte på klassresa och vår mentor var gift med en läkare. I examenspresent fick vi en gammaglobulinspruta av henne, som mannen gav oss i deras hem där vi också firade vår examen. Vi fick alla stå på rad och dra ner ena byxlinningen och så stack han. Därefter blev det tårta.
 
Anspänning 
Så dagarna innan en resa är lite av en pärs, om det så bara är till Palma. Det var inte så förr men det är så nu. Jag tycker själv att jag är bra som trotsar det och sticker i väg men det blir inte långt. Jag tycker inte om att byta flyg och jag vill helst resa med en resebyrå. Det behöver inte vara charter, men jag vill ha allt ordnat i förväg. Oron smyger sig på innan och det slutar med att det är kaos hemma innan jag åker iväg. Packningen blir det bara pannkaka med, jag kan inte tänka och innan jag hittade medicinen igår hade jag rivit upp hela resväskan efter att ha packat den snyggt och prydligt. Medicinnecissären var i handbagaget, där den skulle vara. För jag har blivit av med bagage vid ett par tillfällen. En gång fick jag väskan efter några dagar, en annan gång fick jag den inte tillbaka alls. Jag kan inte riskera att komma till Spanien utan mediciner.
 
Godisbutiken 
Jag hinner kanske inte handla smink. Det är annars en tradition. Smink är mitt godis. Jag äter inte ofta godis, men att gå in i en sminkbutik för mig är som att gå in i en godisbutik för mitt barnbarn. Jag vill ha allt och kan inte bestämma mig. Kanske har jag inte så mycket pengar att handla för, då blir det bara ett läppstift. Förhoppningsvis i en ny färg. Sist visade jag ett gammalt läppstift och sa att jag ville ha samma nyans, en favoritfärg. När jag kom hem upptäckte jag att jag hade ett likadant - oanvänt. Samma färg. Jag vet inte hur många läppstift jag har. Många. Idag ska det bli en parfym. Till min glädje hör jag att de håller på att öppna. Det blir smink!
 
 
Bryt upp, bryt upp! Ge dig ut i världen trots din spärrar och resfeber och psykfeber. "Man utvecklas inte om man inte vinglar lite" som pilatesläraren sa. 
 
 
 Arlanda fredag morgon
 
Till top