Det är inte helt lätt att komma hem

Allmänt / Permalink / 0
Det är inte helt lätt att komma hem
Är det nån som känner igen det? Man har varit på en ljuvlig semester och vardagen och verkligheten är fjärran. Man kan ju fråga sig vad i min vardag jag vill fly i från, jag har det ju så bra. Men det finns massor jag gärna tar en kort paus ifrån, så som det finns för de flesta. Jag har det bra på så många sätt. Jag har en fantastisk familj som jag älskar över allt annat, många, nära och helt otroligt underbara vänner, massor av kompisar och vänner jag kan ringa när som helst, ett bra jobb som jag verkligen trivs med, en drömlägenhet men ändå kommer tomheten över mig ganska ofta. Det är sån jag är. Jag umgås med människor hela dagarna men jag saknar till viss del någon att dela mitt liv med. Samtidigt har jag det så bra så jag orkar inte offra det där lilla extra, vilket leder till att jag inte kommer någon vart med den saken. Jag förblir singel och trivs för det mesta rätt bra med det. Gissar att jag också är lite för bränd av alla de 18 år jag levt med män.
 
Flykt 
Nog om det. Jag ska inte tråka ut er med några detaljer men faktum är att det faktiskt känns rätt tomt i lägenheten trots att jag alltid lever ensam i vanliga fall. När jag jobbar glömmer jag. Som så många andra, flyr jag från vardagsångesten genom att resa, träna, jobba, surfa. Inget festande numera, vilket kanske är ett av de vanligaste och enklaste sätten att fly vardagsångesten. Är vi inte ganska många som flyr bort från det som är jobbigt att tänka på och in i sånt som gör att vi slipper? Jag är helt övertygad. Det kan bara vara den enkla anledningen att vi blir äldre, inte jobbar med det vi vill jobba med, inte har den relation vi vill ha, har dålig kontakt med barn eller föräldrar, att vi inte utbildade oss till det vi ville eller säger ifrån så mycket som vi vill. Vi kanske vill fly från oron på att vi går med en dödlig sjukdom eller vetskapen om att vi dricker lite för mycket. Det finns alla tänkbara anledningar till att vi flyr. Många flyr så fort de får chansen, andra då och då.
 
Terapi 
Många tar itu med sin ångest och bestämmer sig för att träffa en psykoterapeut. Jag har nyligen slutat hos min och jag saknar henne enormt. Inte bara för att hon hjälpte mig, jag saknar henne som person. Jag saknar även min psykiater. Få har sett mig så trasig och gjort så mycket för att hjälpa mig. I somras när jag var somatiskt sjuk och låg på SöS ringde jag honom och han läste hela journalen, ringde kirurgen och engagerade sig till max. Jag kommer aldrig få en sån läkare igen. Däremot funderar jag på att söka rätt på en ny terapeut. Men det blir i så fall inte förrän till hösten. Man ska försöka klara sig själv också, sägs det, men i mitt fall är det svårt.
 
Skämde ut mig 
Igår var jag verkligen helt crazy. Jag hoppas inte mina barn läser det här för de skulle skämmas ihjäl, nej de skulle de inte. Jag sms:ade runt till folk för jag ville få med mig nån på bio. Tyvärr kunde ingen men eftersom jag hade haft en sån dödens tråkig dag med en massa tvättande och uppackande och ingen att prata med efter en hel vecka själv bestämde jag mig för att åka in och äta på den vegetariska restaurangen Chutney. Det var fullt med folk och de serverade bland annat fantastiskt god svampfylld ravioli med ädelost och spenatsås som jag åt och njöt av. Så ljuvligt gott. Efteråt gick jag till Victoria och såg The Danish girl som var en riktig snyfthistoria men så bra. Jag gjorde misstaget att inte ta med några näsdukar. Så vacker och sensuell och så välspelad och bra. Jag är väldigt glad att jag såg den. Minns inte när jag var på bio ensam. Minns inte att jag varit det i Stockholm, minns för övrigt inte om jag varit det någon annan stans heller. Jag var hur som helst inte ensam om att vara ensam på bio.
 
Kunde inte sluta 
Nu kommer det galna. När jag kom ut ur bion kom ett skyfall. Det öste ner och jag hade väldigt lite kläder på mig och eftersom jag har ganska långt hem från tunnelbanan tänkte jag att jag kunde gå in och ta en drink på Malmen. I Lilla hotellbaren spelade de min musik. Min musik! Hip hop och långsam, ljuvlig R n' B. Tre tjejer stod i DJ båset och de spelade låt efter låt som fick mitt stillastående i baren att kännas som ett plågsamt fängelse. En ensam man dansade och plötsligt påmindes jag om den nya lagen. Det kan inte vara sant, tänkte jag. Det är som förr, man får dansa! Ett par personer till gick upp och dansade och sen kunde jag inte låta bli. Jag var verkligen inte klädd för detta. Ylletröja och mina slitna gamla jeans, men vad gjorde det. Jag dansade i två timmar utan uppehåll. Drinken fick stå kvar i baren odrucken, jag kunde inte sluta. Förutom några gamla Princelåtar från 80-talet spelade de nästan enbart låtar från början av 2000-talet, från den tid mina barn bodde hemma fortfarande. Jag blev så nostalgisk och jag dansade och dansade. Jag kände mig så gränslöst lycklig.
 
Känner mera 
Så är det med mig numera, sen jag tog bort en av mina två mediciner i somras. Jag är relativt stabil och välmående. Träning, mycket sömn och kost samt minskat intag av alkohol gör mig frisk. Men det går upp och ner i känslolivet. På en och samma dag kan det gå från djupaste mörker upp till stjärnorna och ner igen. Jag oroar mig sällan på allvar för det är inte ofta jag får ångest och jag är glad att åter kunna känna. I så många år har jag varit avtrubbad. Nu känner jag och det är härligt. Att få dansa var ljuvligt. Jag skämde säkert ut mig men det roliga är att man träffar likasinnade på dansgolvet. Andra som inte bryr sig. TIll slut var dansgolvet proppfullt, då var det dags för mig att gå hem. Två timmar utan paus fick räcka. Det fick bli dagens motion. Jag fick den unga dj-tjejens visitkort, det var definitivt inte den sista gången jag gick ut ensam och skämde ut mig.
 
Bryt upp, bryt upp mot normer i samhället, som bl.a. utgörs av ålder, hudfärg, kön, etnicitet, religion, sexuell läggning och könsöverskridande identitet. Ska man vara normbrytande måste man börja med sig själv och det kostar på. Jag hörde en person säga till en annan igår "vilken blandning av folk det var här". Svarta, vita, bruna, gamla, unga. Jag blev lycklig när jag hörde det och kände att jag faktiskt bidrog till den blandningen. Man kan inte förvänta sig att andra ska gå i bräschen, man måste göra något själv också.
 
 
Palma flygplats dagen efter Prince bortgång
 
Hemma igen. Grönt och vackert.
 
Restaurang Chutney, ett av mina favoritställen
 
Victoriabiograften, ett av mina favoritställen
 
Film, en av mina favoritsysselsättningar
 
Så bra film!
 
 
Till denna och liknande skämde jag ut mig igår, men man lever bara en gång och jag vill dansa!
Till top