Skrivarfokus

Allmänt, Konst & Kreativitet, Kärlek & Vänskap, Mat, Natur / Permalink / 0

En skön höstdag
Min sista lediga vardag blev en lugn och skön dag med fin höstfeeling. Efter en härlig sovmorgon, en del jobb, lite telefonerande, träning hemma, och lunch, gick jag ut i det milda höstvädret. Viken låg stilla, stilla. Änderna var i farten men få båtar syntes till. De flesta tycks ha tagit upp sina båtar nu. Jag tog med mig datorn och promenerade söderut mot Klubbensborg och Café Uddvillan där det var glest med folk idag. På lördagar och söndagar kan det vara långa köer och svårt att finna en plats men idag fick jag sitta på första parkett.

Kärlek
På tv-nyheterna presenterar de en positiv nyhet mitt i allt elände. En man och en kvinna från Israel respektive Palestina träffades och blev kära. De ville leva i fred och började fundera på var de ville bo. Det blev Sverige och nu bor de i Blekinge tillsammans med sina barn. Så befriande att höra en kärleksfull nyhet. Jag borde ta till mig dessa i högre utsträckning. Nu är det dags att ta kväll. Jag har ätit en riktigt god middag och har en mogen mango som väntar på mig. Min gamla teaterlärare och mentor är på tv i pensionärsprogrammet Dobidoo, det får bli min fredagsavkoppling.


Bryt upp, bryt upp och njut av stilla höstpromenader.

 

En kopp kaffe tillsammans med fin utsikt som inspiration, gick alldeles utmärkt 
 
Nu vet jag var vi kan ha vår nästa konferens på jobbet
 
Änderna i farten
 
Hamnen är tömd på båtar
 
 God och nyttig middag

Vi värderar människor och resurser olika

Allmänt, Bryta upp, Reflektioner, Samhälle & Politik / Permalink / 0
Man får vara försiktig 
Sjön ligger spegelblank och det är stilla. Inte ens molnen rör på sig, de bara ligger där som ett blågrått täcke över hamnen och viken, ända bort till Bromma. Jag njuter av min ledighet och att jag fått sova länge både idag och igår för nästa vecka är det slut på ledigheten, eller rättare sagt sjukskrivningen. Men snart ska jag iväg. Helst skulle jag bara vilja sitta hemma och skriva en hel dag men jag måste vara försiktig med ryggen, den tar stryk av att jag sitter för mycket och förrförra veckan blev det väldigt mycket sittande när jag åkte tåg och satt på utbildning. Så det gäller att hitta en balans. Annars är skrivandet en väldigt bra avkoppling. Ett par gånger har jag tagit med mig datorn och knallat bort genom skogen till Klubbensborg och Café Uddvillan där jag valt att sitta och skriva på boken. Kanske gör jag det i helgen igen.
 
Ytterligare ett boende 
Ytterliggare ett boende har brunnit ner i natt. Denna gång ett HVB-hem som också används som boende för ensamkommande flyktingbarn. Polisen misstänker mordbrand. Nu är det svårt att hålla räkningen på hur många boenden som brunnit den senaste tiden. Och inget händer, det får fortsätta ske och människor som medvetet vill skada kan utan vidare ta sig intill boenden för att kasta in brandfarliga vätskor och tända på utan att bli upptäckta. På samma sätt som jag och en väninna konstaterade att psykvården fortsätter att acceptera att självmord äger rum på låsta avdelningar - efter att ha sett Uppdrag Gransknings program om psykiatrin i Sverige och den unga pojken med suicidal problematik, som lyckades begå självmord efter bara ett par timmar på en sluten avdelning med extravak - på samma sätt accepterar myndigheterna att mordbränderna fortsätter.
 
Vi värderar människor och resurser olika 
Vad skulle hända om vi lät lungcancerpatienter röka på rummet på en onkologisk avdelning? frågade vi oss. Skulle vi låta patienter inom somatiken utsättas för livsfara, skulle vi acceptera att vi inte har tillräckliga resurser inom ex. hjärtintensivvården eller att vi inte har råd med datortomografi för en patient som vi misstänker har fått en hjärnblödning? Nej, aldrig! Men inom psykiatrin glider de mycket allvarligt sjuka patienterna oss ur händerna och på samma sätt tycks vi förhålla oss när det gäller att ta hand om våra flyktingar som kommit hit för att söka skydd från krig och förföljelse. Vi konstaterar att ytterligare en mordbrand ägt rum, pustar ut och tänker att det var tur att alla klarade sig, men detta kommer inte att hålla i längden. Det är bara fråga om NÄR någon eller några ska skadas allavarligt eller dö. Lokalpolisen på varje plats arbetar så gott de kan, men det räcker ju inte.
 
Bryt upp, bryt upp! Vad gör vi? Den vanmakt jag känner just nu över att vi behandlar människor som vi gör är svår att hantera! Jag kan inte bara skylla på de fullständigt empatistörda idioter som bränner ner boenden som människor faktiskt befinner sig i, ansvaret ligger hos oss alla som låter detta ske, men vad gör vi?
 
 
 
 
 
 
 
 

Att coacha och bli coachad

Allmänt, Resor & Rekreation, Träning & Hälsa / Permalink / 0
Coacha och bli coachad 
Det är underbart att bli coachad, att höra någon säga Bra Magdalena! Fin rygg!  Aldrig har jag fått höra att jag har en fin rygg och fina knän, särskilt inte vid 53 års ålder. Det gör gott och det är lätt att tycka om sin coach. Själv coachar jag andra hela dagarna. Bra, du har gjort framsteg, jättebra, säger jag, fast jag ibland misströstar och ser mig i stjärnorna efter en förändring. Att fysisk träning med personlig tränare skulle betyda så mycket för mig både fysiskt men också psykologiskt, hade jag aldrig kunna drömma om. Coachningen stärker mig, får mig att utvecklas och känna mig till freds, till och med tröstar mig, och sist men inte minst gör den mig glad. Det handlar inte om nån hårdträning, det handlar om att pussla ihop sig själv efter att ha varit ganska trasig. 
 
Ute på krogen 
Efter träningen har jag varit ute med ett par väninnor. Min barndomsvän från Tyskland är på besök i Stockholm och hon och jag och en tredje väninna har fått skratta och dela minnen och historier med varandra. Det var fint att komma ut. Jag var ute igår också, med jobbet, en toppenkväll. Lite mycket med två krogkvällar i rad, men eftersom det inte blivit så sent och eftersom jag avstått från alkohol (ja ja, igår blev det ett glas), kan det gå vägen. Jag får dock lov att vara försiktigt. Förutom väninnorna och träningen har jag hunnit med terapeuten idag, det var ett tag sen. Det blev inte så mycket grävande eller ältande, tvärt om blev det en del utvärdering av mycket som går bra numera. Situationer som inte längre triggar igång mig, och situationer som tidigare skulle skapat ångest och oro men som idag passarerar nära på obemärkta. Det är fint att tänka så, att utvecklingen faktiskt går åt rätt håll på många vis.
 
Bryt upp, bryt upp! Låt dig coachas i vardagen och ta vara på andra människors komplimanger, om det så bara handlar om att du har fina knäböj eller är duktig på att balansera.
 
 
 
Image by jasoneppink (License)
 
Till top