Tillbaka till Baseline

 
 
Studien 
Det har nu gått en dryg vecka, eller rättare sagt två veckor sedan jag startade studien som några av er valt att vara delaktiga i - vilket gladde mig mycket. Jag presenterar nedan hur det ser ut efter två veckor. Jag är inte så säker på att interventionen fungerade och det var naturligtvis lite mycket begärt, men jag är spontan och tyckte det var en kul grej. Det beror ju allra främst på att det inte räcker med en vecka och så måste man vara säker på att intervnetionen tillämpas, men jag tyckte det var ett roligt experiment. Jag kör på i alla fall så får vi se vad som händer. Nedan kan du se en skiss på hur det ser ut efter två veckor. Du kan läsa mer HÄR
 
Bloggen är viktig för mig
Jag fortsätter med min anspråkslösa studie som handlar om hur jag når ut till mina läsare. Bloggen har kommit att bli en stor del av mitt liv men ibland undrar jag ändå om jag ska fortsätta. Jag har ju jobb och studier som tar mycket tid men de perioder jag har varit sjuk har den varit min räddning. Bloggskrivandet tar sin tid och ibland funderar jag på att formulera något i bokform i stället. Fast jag skulle sakna bloggen, den har kommit att betyda så mycket. Det är så underbart att skriva och veta att det är någon där ute i etern som läser. Läsare kommer och går och några stannar kvar. Av mina läsare är 5-10 % från utlandet. Det känns spännande. Jag är jätteglad att ni vill kika in. Läsare från USA, Kanada, Mexiko, Kenya, Malaysia, Förenade Arabemiraterna, Tailand, Singapore och så alla ni i Europa: Schweiz, Frankrike, England, Spanien, Tyskland, Norge, Finland, Danmark, Belgien och Lettland. Jag ber om ursäkt om jag glömt någon. Det gör mig så glad att ni vill kika in. Så klart blir jag lika glad över alla läsare i landet. Därför ska jag skärpa mig när det gäller att ha aktuella bilder för det kanske är intressantare att se hur jag har det på hemmaplan, här just nu. 
 
Livet återgår till det normala 
Idag återgår livet till det normala för mig. Tillbaka till baseline, kan man säga. Jag har ju pluggat hemma men idag ska jag tillbaka till jobbet. Om man nu kan säga att det är det normala när man känner sig som ett fyllo på en Ålandsbåt i storm, för vingligheten och yrseln har ine försvunnit. Jag har haft fullt schå med att sminka mig och klä på mig, men sjukintyget är utgånget så det är lika bra att jag vinglar iväg. Jag är tacksam att jag har ett jobb. Dels för rutinerna, dels för arbetskamraterna men också för att jag tycker att jag utför något viktigt och meningsfullt på jobbet. Ibland önskar jag att jag bara kunde ägna tid åt att skapa, men jag skulle bli tokig i längden. Jag behöver använda min prefessionella kompetens och göra nytta. Jag tycker att jag både hinner måla och skriva och plugga ändå tack vare att jag bröt upp på allvar i höstas från ett jobb som krävde precis allt av mig. Plugget var intensivt i början av denna termin men jag undrar om det inte kommer att lugna ner sig lite grann framöver. 
 
Bryta upp
Ni som hängt med från bloggens begynnelse vet att jag hunnit med flera uppbrottsprocesser. Den som kommit att bli mer och mer central i mitt liv är att bryta upp från sjukdom. Jag trodde livet skulle bli frid och fröjd bara jag gick ner på halvtid och började plugga - och det blev det ju på sätt och vis - men jag blev inte frisk. Nu tycks det som att jag fått svaret på var min ohälsa kommer i från (mögelskada) och det går att göra något åt det hela, vilket jag ska göra så snart som möjligt. Jag ska bryta upp från mitt ohälsosamma liv. Jag har köpt en massa vitaminer, jag ska gå minst 30 min om dagen (helst öka på detta snart), motionera i form av träning eller simning 3 ggr per vecka och äta sunt. Dessutom ska jag nu också se till att bli av med möglet.
 
Bryt upp, bryt upp den nya dagen gryr...
 
 
 
Bilder från Öland sommaren 2008
 

Kommentera här: