Some Die Young

Film & Musik, Konst & Kreativitet / Laleh, Music&Art, Some die young / Permalink / 1
Laleh 
Nu sitter jag i soffan och tittar på ett program om underbara Laleh. Laleh som är en av de mest begåvade musiker vi har i Sverige enligt mig. Jag finner knappt ord för hur mycket jag beundrar henne. Det är därför väldigt svårt att beskriva henne och jag tror få kan. Det är så imponerande att se hur hon jobbar och hur hon tänker. Nu pratar hon om hur hon hade meningen "some die young" och ville använda den i en låt. Hon ville inte att det skulle bli en sorglig låt, det skulle bli en trösterik låt. En låt som berättade hur många unga kände det, ändå ville hon möta de ungas tro på ett kort liv. Hon ville ha mycket liv i låten. När man får se henne sitta på scenen och hon låter publiken sjunga refrängen får jag tårar i ögonen. Jag minns när hon sjöng låten på ceremonin för ungdomarna som blev ihjälskjutna på Utöja. Själv såg jag henne på Stockholm Music & Art. Hon var obeskrivligt bra. En fantsastisk artist, kompositör och människa.
 
 
 

Funderar på livet

Allmänt / Permalink / 0
Har jag fått det jag velat  
Jag ligger i min soffa och funderar på livet. Febern har stigit igen och jag har alldeles för ont i ryggen för att göra klart mina Valentinkort. Astman är under kontroll men jag längtar mig fortfarande bort. Det enklaste sättet att komma bort är genom att skriva och måla. Jag funderar på vad det blev av mig och min process. Min uppbrottsprocess. Har jag fått det som jag velat? När jag valde att bryta upp i september, var det det här jag ville? Har jag nått mitt mål?
 
Då njöt jag 
Jag vet inte ärligt talat. Jag tror januari är en svår och knepig månad att göra en utvärdering i. Jag upplever mig inkapslad i en bubbla. Jag vet inte om jag hade känt annorlunda om jag hade jobbat två dagar i veckan så som jag gjorde i början och gick en 7,5 hp kurs på universitetet i stället för två. Då kände jag mig friare och njöt av mina dagar på bokhandeln. Jag kunde rå om min egen tid. Men i längden går det inte. Jag var tvungen att nalla mycket från sparkontot under hösten och skulle jag läsa endast en kurs per termin skulle det ta mig 7 år att bli klar med utbildningen. Då är jag 59 år. 
 
Ny lunk  
Men på vissa sätt har jag nu kommit in i ett nytt lunk som tar en massa kraft. Jag njuter dock varje dag av att jag enbart arbetar tre dagar i veckan. Studierna lär jag väl hitta ett förhållningssätt till, så att de inte blir övermäktiga. Men det är så kul att kunna ta ett konsultuppdrag så där vid sidan om. Det hade jag inte kunnat om jag jobbat heltid. Det jag saknar är mer tid för bloggen och mer tid för målning men man kan inte få allt. Det viktiga är nånstans att jobbet känns roligt och meningsfullt och det gör det. Ibland tänker jag att jag skulle kunna jobba mindre och konsulta mer. Men jag vet inte om jag vill det. 
 
En liten kock  
Jag skulle vilja ha en liten kock här hemma nu. Bara en liten en. Han, för det skulle vara en han, skulle inte göra så mycket väsen av sig, bara ropa när det var mat. "Nu är det mat. Det blir Palak Paneer". "Nu är det mat, jag har gjort grönsakswok med tofu och jordnötssås". Jag har ätit gröt men magen skriker och jag kan inte förmå mig till att laga till nåt. Jag orkar inte och väljer att ha en skrikande mage. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra så jag gör ingenting. 
 
Barnbarnet kommer snart
Barnbarnet kommer vid sju- åttatiden. Det blir kul. Han ska vara redo för nattning. Jag har glass hemma och han får väl titta på sitt "gamm" i vanlig ordning. Därefter ska jag titta på mitt "gamm" och då brukar han somna snällt i soffan efter att ha bläddrat i lite böcker. Han brukar sova i soffan sen. Jag bäddar i ordning den och tar bort ryggkuddarna. Sen snusar han så gott på sin Nalle Puh kudde och med sitt Nalle Puh täcke ända fram till morgon kvisten när mamma kommer och hämtar. Det ska nog gå bra.
 
 
 
Jag längtar efter bokhandelns goda soppor
 
Nu andas jag i min tråkiga appat igen. Tre gånger per dag.

Goda Nyheter

Feminism, Kärlek & Vänskap, Samhälle & Politik, Träning & Hälsa, Världen / Aftonbladet, Aspuddens bokhandel, Bryta upp, Goda nyheter, Kairo, Konflikt, P1, Spanarna, apoteket / Permalink / 0
Får hjälp 
Ytterligare en natt är avklarad. Nu kan det nog bara bli bättre. När jag väl har fått komma upp och ta min medicin och hosta en stund känns det redan hoppfullt. Min svärdotter ringde och jag meddelade att jag gärna tar barnbarnet i kväll men risken är ju att jag smittar honom. Hon skulle fundera. Jag har målat till Spanarna som vanligt. Alltså, jag har målat och lyssnat på Spanarna samtidigt. Det blev hjärtan och jag ska försöka få min son att gå förbi bokhandeln. Han ska gå till Apoteket och affären åt mig i dag. Förhoppningsvis kan han stanna i Aspudden och lämna in kort. Jag tror de andra börjar ta slut och jag gissar att det kan behövas lite valentinkort. Jag ska måla mer idag. Då glömmer man inte bara tid och rum, man glömmer sig själv och sina krämpor.
 
Poisitiva nyheter  
Igår var det ett intressant reportage på Kulturnyheterna som handlade om att människor är trötta på att höra eländesnyheter. Därför har Aftonbladet startat en sajt som heter Goda Nyheter. De  vill förmedla goda nyheter i stället för bara allt elände i världen. Jag tycker det är fantastiskt. Det är lite så jag vill se min blogg. Fast jag vill samtidigt förmedla baksidan. Men istället för att skriva om hur hemskt det är med kvinnlig omskärelse tycker jag det är bra att få skriva om att det nu går att operera och få kvinnor friska och återställda. I stället för att skriva om flyktingar som dör när de tar sig över Medelhavet till Sverige vill jag skriva om dem som klarar sig. I stället för att skriva om problemet med de tiggande EU-migranterna och allt elände människor upplever med dem vill jag skriva om Camelia och Mariana som jag träffar dagligen. Jag vill ge en positiv sida av eländet.
 
Lyckas jag eller inte 
Kanske lyckas jag inte så som jag tänker. Kanske upplever människor att jag förmedlar elände. Men det jag tror att människor håller med mig om är att när man genom media får reda på enskilda händelser där människor är hjältar, då blir man mer hoppfull. Eller där människor kämpat mot svårigheter och i en eller annan form segrat. Att på så vis ta del av omkringliggande faktorer och få kunskap och lärdom om hur det förhåller sig runt om i världen eller i vårt eget land, är på många sätt den bästa formen att skapa sig allmänbildning och förståelse tycker jag. Att bara höra offer tala om hur katastrofalt allt är och hur lite hjälp de får från samhället och att det bara leder till fördärv, det orkar vi knappast ta in.
 
Det omöjliga gick vägen
Men att höra om kvinnan i Kairo som satte stopp för förtryck, gör att jag får hopp. Kvinnan som bröt upp. Kvinnan som blev sexuellt trakasserad av en chaufför på gatan gör att jag förtår hela samhällsstrukturen. Kvinnan som blev tagen på brösten av en man i en liten lastbil. Kvinnan som hoppade upp på flaket och kommenderade honom att köra till polisstationen för att anmäla honom. Kvinnan som fick andra med sig men som blev avrådd av polisen att göra en anmälan. Kvinnan vars far stod upp för henne och stod på hennes sida. Kvinnan som lyckades få mannen fängslad för sexuella trakasserier för att visa andra män att man hamnar i fängelse om man behandlar kvinnor på det viset. Kvinnan som segrade. Kvinnan som bröt upp från de samhällsstrukturer som präglade henne och alla hennes medmänniskor. Är det inte sånt vi vill höra? (Konflikt i P1 se nedan).
 
 
Efter bottensiffrorna - nu ökar tigrarna kraftigt i Indien. Nya siffror visar på en ökning med nästan 60 procent jämfört med bottennivån för nio år sen. godanyheter.aftonbladet.se/

 
Image by leyla.a (License)
Ensam kvinna i Egypten lyckades få man fängslad för sexuella trakasserier.
 
 Det är mycket elände i konflikt i detta avsnitt. Spola fram 30-40 minuter får du lite positiva nyheter.
 
 
Till top