Nog finns det mål och mening med vår färd...

Lugn i själen 
Det är sol idag och jag mår bättre i själen. Jag fick lov att ta till akutmedicin, och tar man den på rätt sätt fungerar den. Man får alltså inte bara proppa i sig lugnande för då somnar man stående, nej, det gäller att för det första prova ut vilken sort som passar en bäst, och sen ta den på kvällen så att den verkar dagen efter. Det är komplicerat och man ska vara oerhört försiktig eftersom den är beroendeframkallande. Det har tagit mig åratal att hitta rätt piller och när jag väl gjorde det blev jag och sobrilen kompisar. Jag är dock mycket restriktiv och tar den bara i kritiska lägen eller mycket korta perioder. Det är över ett halvår sedan jag sist var i behov av kryckkäppar.
 
Promenad 
Jag är sugen att gå ut och sms:ade därför en vän och frågade om vi skulle ta en promenad, men hon låg hemma i maginfluensa. Så tråkigt för henne. Det får nog bli en rask promenad längs Vinterviken och Trekanten, till gymmet, såvida jag inte blir sittandes igen. Jag känner i ryggen att jag behöver komma dit och träna. Himlen är ljusblå och solen speglar sig i de vita husen runt omkring. Igår var det fullmåne. Det var vackert och den lyste upp. Det var en riktigt bra tv-kväll igår. Jag satt krokig i soffan i flera timmar. Kanske är det därför jag har ont i ryggen nu.
 
Bra tv 
Först en fantastisk söt, brittisk historia om två äldre systrar i Cornwall någon gång på 30-40 talet, som fann en ung man som hamnat på stranden efter ett skepssbrott. Han visade sig vara en musikalisk virtuos. Judi Dench och Maggie Smith var lysande som alltid, vilka skådespelorskor. Därefter sjönk jag in i den otäcka thrillern Snövit och de sju dvärgarna, senare Weissensee 3, Fröken Frimans krig 2, som är lika bra som Fröken Frimans krig 1. Gillar man skådespelri som jag gör, var gårdagskvällen en riktig gräddbakelse. Därefter visades den underbara, helt sanslöst charmiga och roliga filmen Franska nerver, som jag skrattat gott åt tidigare. Vill ni se en riktigt söt och romantisk komedi är denna ett måste. Den påminner om mitt liv, om hur oerhört mycket jag ofta trasslar till det där med kärleken. Kvällen avslutades med Coco, livet före Chanel. Varför ska all bra tv och film vara på en och samma kväll? Jag klarade inte att se klar Coco Chanel, den visades helt enkelt lite för sent.
 
Granen
Nu talar Göran Everdahl om granen i radio. Han pratar om den med känslor som liknar vad jag själv tidigare kännt. Jag har tidigare haft ett magiskt förhållande till julgranen. Jag ville absolut ha gran, älskade att gå upp på morgonen och tända den och njuta av den under hela julhelgen. Men i år orkade jag inte. Inte för att jag inte orkade gå och köpa en och klä den, nej anledningen är den att jag inte orkar klä av den och kasta den, trots att vi har en uppsamlingsplats i mitt nya bostadsområde. Nej, det har varit lite för mycket denna jul. Det var liksom droppen att få tillbaka möglet och sen har det varit så mycket jobb, in i det sista. Kanske nästa år.
 
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr.
 
 
 
 
Min son köpte två julklappar i en.
Han utgick från min blogg Bryt upp, bryt upp...
 
 

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst. Nog finns det mål och mening med vår färd - men det är vägen, som är mödan värd. Det bästa målet är en nattlång rast, där elden tänds och brödet bryts i hast. På ställen, där man sover blott en gång. Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr. 
 
Karin Boye
 

Kommentera här: