Canasta & kundaliniyoga

Allmänt, Resor & Rekreation, Träning & Hälsa / Canasta, Kundaliniyoga, yoga / Permalink / 1
På väg in till stan för att träffa doktorn  
Jag har tagit det lugnt hela förmiddagen, mest suttit på balkongen och läst Stieg Larsson, oops, som inte är Stieg Larsson utan David Lagercrantz. Pratade med min son igår och det visade sig att han och hans tjej brukar spela Canasta, jag hade ingen aning. Jag växte upp med Canasta, gick hem till min farmor minst en gång i veckan - oftast själv men ibland med en kompis - för att sitta i timtal framför spelkorten. Jag älskade Canasta men tyvärr har jag hunnit glömma, det är ju över fyrtio år sen. För inte länge sen tänkte jag tanken att jag ska återuppta Canastaspelandet och leta rätt på nån/några som vill spela Canasta regelbundet, så lustigt. Vi bestämde att min son och hans tjej ska komma över i veckan så får vi gå igenom reglerna. Spelar du och bor i Stockholm får du gärna höra av dig. 
 
Kundaliniyoga
Nu är jag åter hemma igen i min tysta, välgörande förort som jag älskar. Orkar inte med stan och trafiken, vem vet, hade jag bott kvar i Hornstull hade jag kanske fått en hjärtinfarkt vid det här laget så mycket som min doktor tjatar om mitt höga blodtryck. Han tycker jag ska börja på yoga, för att hålla det nere. Jag har aldrig gillat yoga, trots att så många velat få mig att börja, men kanske har jag inte provat rätt yoga, jag har ju bara testat på gymmet. Plankan och solhälsningen får mig att se rött. Kanske borde jag testa sån där kundaliniyoga? Sån som man inte måste vända ut och in på sig själv för. Men jag tänker inte stressa iväg nånstans för att slappna av, jag tror att det finns nån yogaklass här i närheten, kanske kan det vara något. Jag ska ändå fortsätta på gymmet när jag blir återställd och mår lite bättre i ryggen men yoga kan vara ett mentalt komplement.
 
 
Bryt upp, bryt upp och testa nåt nytt. Överaska dig själv med nya intressen.
 
 
 
Image by kezee (License)
Image by Yogendra174 (License)
 

Jag trivs helt enkelt inte på festivaler

Film & Musik, Reflektioner / Festival, Jakob Eriksson, Lassemajas detektivbyrå, Musikfestival, Tomas Norström, popaganda 2015 / Permalink / 0
Är det ett ålderstecken?
Nånting har hänt och det är inte det att jag varit svårt sjuk, nej det är nånting annat. Jag tror jag håller på att bli gammal och hur ska man nu göra detta till en positiv upplevelse? För det klingar ju inte bra att tänka och säga att man håller på att bli gammal, även om känslan är att det är skönt. För är det inte ganska befriande när man känner att man inte längre måste hänga med och vara så ung och ha koll på allt? Jag måste erkänna att jag är kluven. Att ha tre vuxna barn samt svärdöttrar som alla arbetar med ungdomskultur, i klubb-, film- och musiksammanhang kan ibland göra det svårt att slappna av och tillåta sig att bli tant. Man blir påverkad och dras lätt med. Kanske beror det också på att jag lever ensam och inte har någon gubbe att vara gumma tillsammans med.
 
Ingen ungdom  
Men jag är ingen ungdom längre, och jag hör inte hemma på festivaler trots att mina barn ordnar biljetter åt mig och peppar mig. Jag åkte in till Popaganda igår. En festival på Eriksdal - mitt inne i stan - en solig augustieftermiddag med bra artister som även vi på 50+ gillar, borde vara en härlig sommarutflykt, men det var det inte. Visserligen hade jag glömt mina öronproppar, men de hade inte hjälpt. Det var hemskt och min kropp skrek "ta mig härifrån!" Det är klart det delvis berodde på att jag inte är helt återställd efter min sjukdom, jag hade ont i ryggen och mådde inte bra helt enkelt, men det var inte bara det. Trots att jag vet att jag inte hör hemma i ungdomskulturen har jag inte velat acceptera att den bara är för ungdomar, jag vill tro att alla ska få glida runt i alla kulturer. Ibland känner man sig som en pensionär, ibland som ett barn och ibland som en ungdom.
 
Trivs inte   
Kanske bör jag bejaka mitt äldre jag mer, fast jag tycker att jag gör det? Jag älskar att ta fram pensionären i mig, odla blommor, dekorera köksfönstret med pelargoner, baka sockerkaka och leva i min lilla skyddade värld där jag inte måste "hänga med". Jag klarar ju knappt att åka in till Söder längre (fast det beror nog på mitt tillfälliga tillstånd). Men emellanåt blir jag kluven. Jag tycker om att hänga med när det gäller ny musik, ny film osv. Är det inte fantastiskt att ha allt? Att både kunna känna sig gammal och ung, att kunna lyssna till ny musik och klä sig modernt men samtidigt leva som en pensionär? (Fast jag lever inte som en pensionär, pensionärer flänger jorden runt idag). Jag tror det är idealet men i vissa situationer måste man inse var gränsen går och Festivaler är nog helt enkelt inget för mig. Jag trivs helt enkelt inte i den miljön trots att jag tycker så mycket om konserter och musik, och det kanske jag inte gjort om jag varit 25 heller.
 
Så jag åkte hem 
Så vad hände? Jag gick in på området och visste varken ut eller in, skulle jag vara kvar eller gå därifrån? Men min kropp tog överhanden och jag rådde inte på den. Jag hade frågat några vänner om de ville med, men samtliga var upptagna denna helg (eller så ville de inte eftersom de har mer förnuft än jag) och nånstans kände jag på mig att det skulle bli såhär, det skulle bli en chansning. Jag lämnade området och knatade upp för den långa backen mot Ringvägen, köpte mig en flaska vatten och åkte hem och slog på tv:n. Barnkanalen stod på sedan förmiddagen då mitt barnbarn var här och jag blev på en gång helt förhäxad av Tomas Norström, Jakob Eriksson och Lasse-Majas detektivbyrå. Ja det var inte planerat att jag skulle se på en barnfilm men det var en toppenproduktion och där satt jag i över en timme. Ibland vet jag inte var jag hör hemma. Är jag barn, ungdom, 52 eller är jag gammal och skruttig? Det är ofta svårt att veta.
 
 
Bryt upp, bryt upp och lev den ålder du vill och tänk inte så mycket på det!
 
 
 Denna fick jag av min svärdotter igår. Lite barn är det väl i mig trots allt.
 
 

Vill så gärna ge honom det som är gott

Allmänt, Kärlek & Vänskap / Permalink / 0
En mysig kväll och morgon  
Det skramlar nerifrån kajen, ljudet kommer från linorna som slår mot masterna i vinden. Det blåser vita gäss på sjön idag. Min svärdotter var här nyss och hämtade sitt barn; mitt barnbarn. Vi kunde sitta ute och fika men vinden blåser hårt. Jag har haft barnbarnet här sen igår. Vi har spelat spel, läst, fikat bullar och bara haft mysigt. Det blir mycket i matväg hos farmor. Varför blir det det? Jag vill alltid köpa hem så mycket gottigt. Har jag det efter min mamma eller är många farmödrar och mormödrar på samma sätt att de vill göda sina små barnbarn med god mat, fikabröd, glass, frukt och annat? Mitt barnbarn älskar tropisk frukt så jag köper alltid massor av frukt tills han ska komma. Denna gång mango, melon och kiwi, men mangon var för kladdig så jag fick festa på det mesta själv. Dessutom hade jag köpt "kuddar" till frukost eftersom jag vet att han gillar det. När de gick sov jag en stund och nu ska jag snart iväg till Eriksdalsbadet och Popaganda.
 
 
Bryt upp, bryt upp! Varför vattna blommorna med vattenkanna när man kan vattna blommorna med vattenpistol.
 
 
 
Till top