Julen och dess förväntningar

Viken börjar frysa
Det ser nästan ut som att viken håller på att frysa. Vattnet har en ovanlig stillhet och ger intryck av att vilja röra på sig min inte kunna. En ofrihet har infunnit sig. Kanske kan vattnet få vila när isen äntligen lägger sig. Det är stilla på land. Som alla söndagar här i området. I går i stan var det desto mer kaos och oro. Jag tycks inte klara av det längre. Festen var trevlig men när jag skulle gå därifrån frös jag som en hund. Jag försökte hitta ett ställe på Götgatan för en kopp värmande te men vartenda fik var trångt av människor och ljudnivån hög. Jag ville bara vidare. Så här har det blivit sedan jag lämnade stan. Jag orkar inte längre med kaoset. Till slut valde jag att gå till en av mina favoritindier där jag kunde få mig en kanna gott chaite.
 
Åtta timmar
Idag har jag sovit länge. Jag vaknade tidigt men tvingade mig själv att somna om. Jag hade terapeutens ord ekande i mitt huvud. Åtta timmar, åtta timmar, åtta timmar... En kopp kaffe på morgonen tillsammans med mina små skogstomtar. Men nu måste jag sätta fart för nu väntar studier. Jag får nog smälla upp mina böcker på köksbordet bland alla färger och penslar. Jag orkar inte städa. Fast jag har tänkt att jag ska byta duk. Inte till en julduk men till en lite juligare. Pyntandet får jag göra i mina pauser. Än har jag bara två julljusstakar framme och lite tomtar men idag ska jag ta fram adventsstaken och hänga upp en ljusslinga i köksfönstret som jag köpte förra året. Jag har köpt röda ljus till ljusstaken.
 
Vad vill du göra på julen?
Gillar du att julpynta? Eller tar det emot? Skapar julen känslor som du inte orkar med eller blir du glad och uppåt? Jag har varit emot mycket som har med julen och julfirandet att göra men jag bröt tidigt upp från vissa krav på hur den skulle firas. Jag vet att vissa som har svårt att tala om för släktingar att "jag orkar inte ställa upp på era förväntningar och krav, jag vill inte längre fira på ert sätt, jag vill välja själv", har svårigheter. Andra skyller på något, reser bort eller väljer att jobba. Sen finns det ytterligare en grupp, som trots att de varit gifta i ett tjugotal år ställer upp på (vad de i alla fall tror) är släktens förväntningar och stressar fram och tillbaka flera mil för att hinna vara på flera ställen på en och samma dag. Eller gifta par som delar på sig och firar på varsin ort i stället för vart annat år eller välja en helt egen modell. Fundera på vad du själv vill. Det är bara du som vet. Och din familj om du har en. Det kanske tar en jul eller två innan de du säger nej till kommit över sorgen, sveket eller förödmjukelsen. Kanske kommer de inte alls att reagera som du tror. Våga chansa. Våga bryta upp.
 
 
Image by ell brown (License)
Image by ell brown (License)
Till top