En spännande dag

Göteborg
Nu sitter jag på tåget hem mot Stockholm. Det har varit en spännande dag med allt som hänt i Göteborg. Bara att ta sig igenom stan till Götaplatsen var en upplevelse. Det kändes så välbekant och ändå så främmande. Det var väldigt länge sen jag var där. Funderar på om jag varit där sedan slutet på 90-talet då jag var där med min familj. Men innan dess har jag besökt Göteborg många gånger. Det jag minns allra mest är när jag deltog i teaterkurser under ett par år när jag var i 20-års åldern. Jag bodde då hos en vän som också deltog i kursen, hon bodde i en förort till Göteborg. Jag minns att kursen ofta höll på till långt in på kvällskvisten. En gång höll vi på till elva, halvtolv. Jag minns att vi sprang från Sprängkullen i gamla Haga för att hinna med den sista bussen som gick någon gång vid midnatt. Bussen hade inte kommit in till stationen så vi bestämde oss för att passa på att köpa något att äta då vi inte hunnit med att äta någon middag. När vi kom till korvkiosken visade det sig att vi inte hade några pengar. Vi skramlade ihop till en portion mos och hade för avsikt att dela på den.
 
Utförda med våld
Men när bussen kom och vi precis fått vårt mos blev vi inte insläppta på bussen. Det gjorde oss inte bara mycket förvånade utan också irriterade. Det var ju den sista bussen som gick. Det kändes otroligt motigt att kasta moset så vi stod på oss, protesterade och gick ombord på bussen ändå. Det dröjde inte länge förrän en spårvägsvakt med isblå, kalla ögon steg på bussen och beordrade oss att gå av. Nu började vi ilskna till. Den här spårvägsvakten spädde på vårt obstinata beteende och vi vägrade både att gå av bussen och lämna i från oss eller kasta vår lilla mosportion. Det ledde till att det inte dröjde många minuter förrän Göteborgspiketen var på plats. Jag minns inte hur många poliserna var, det kan ha rört sig om sex stycken. Biffiga poliser som steg på bussen och tog tag i våra armar. Poliserna använde gladeligen sin makt och såg till att vi med visst våld gick av bussen med eller utan mos.
 
En liten portion mos
Där stod vi sen, lämnade ute på gatan med en liten portion potatismos kryddad med ketchup och senap. En halv portion var. Kanske skulle vi vara glada att vi slapp åka med till polisstationen för detta fruktansvärda brott. Vi kände oss så klart kränkta och mycket illa behandlade. Det blev till att åka taxi hem till väninnan den kvällen. Hur det gick med betalningen minns jag inte riktigt. Vi bestämde oss i den stunden för att skriva en insändare. Det blev ingen insändare. Det blev en dryg halvsida i Aftonbladet med en illustration som avbildade dessa två stackars flickor som utsattes för övergrepp av ett gäng biffiga piket poliser som omringade dem från alla håll. Rubriken var Mos på buss. Artikeln var bra och illustrationen var skrattretande. Det blev en upprättelse. Det kan väl hända att det inte är så lämpligt att äta mat på bussar. Men det var en ynka portion mos, vi förklarade hur hungriga vi var och det var sista bussen.
 
Var kom hon i från?
Idag har jag inte upplevt motsvarande dramatik men dagen har varit oerhört spännande. Jag lyckades leta rätt på hörsalen där Feministiskt initiativ höll till, smög mig in och satte mig längst bak. Det var en intressant föreläsning som pågick. Människor ställde intelligenta och intressanta frågor men jag kände mig ändå inte särskilt oroad. Det fanns inte så mycket annat att göra än att köra helt enkelt. Jag såg en politiker jag kände till annars var det för mig okända ansikten. Jag körde min föreläsning och jag tyckte det gick bra. Frågorna skulle ställas efteråt hade vi bestämt. När jag äntligen kunde pusta ut och vända mig till publiken för att lyssna till vad de hade för frågor såg jag plötsligt Gudrun Schyman. Hon var också den första som ställde en fråga. Tack och lov hade min dotter ställt samma fråga till mig och jag hade tvingats tänka efter. Därför diskuterade jag denna med min väninna i går. Gudrun tycktes nöjd med svaret. Så här efteråt hade jag velat tillägga en massa saker både vad gällde den frågan och andra frågor men så är det väl. Man glömmer vissa saker på grund av situationen.
 
Flera ville dela med sig av sina erfarenheter
Jag fick fin respons och fin feed back. Många tackade efteråt och var nöjda. Flera kom också fram och ställde frågor efteråt eftersom de inte riktigt vågade ställa dem inför publik. Ett par hade egna erfarenheter av det jag talat om som de ville dela med mig. Nu är det över och jag är på väg hem. Jag känner mig glad och lättad. Så häftigt att ha föreläst för Gudrun Schyman. Det var tur att jag inte upptäckte henne innan. På vägen hem hade det mörknat och all belysning hade tänts längs avenyn. Framme vid Centralstationen var det mycket folk och jag upptäckte en liten klunga vitklädda flickor bakom något som kunde tänkas vara en scen. När jag gått runt hörnet och sett alla människor förstod jag att de väntade på ett luciatåg. Jag ställde mig och väntade jag med. Det var Göteborgs lucia med 7-8 tärnor. Det var magiskt att stå där och lyssna på dem när de sjöng klassiska luciasånger och engelska julcarrols. De var så fina i sina lucialinnen. När de sjöng Gläns över sjö och strand i alla tänkbara stämmor höll jag på att börja gråta. Jag blev så rörd. De var verkligen makalöst duktiga.
 
Nu ska jag vila lite. En tuff vecka väntar men det är oerhört skönt att allt som väntade den här helgen är över nu.
 
 





Till top